Riktigt bra viner på aglianico kan ha en hel del gemensamt med riktigt bra nebbiolo eller sangiovese; fräsiga tanniner och en mörk blommighet, tuffa syror och rik komplexitet.
Aglianico är en av Italiens äldsta druvor som har funnits och förädlats i den vulkantäta södern sedan urminnes tider, namnet sägs springa ur "ellenico" eller "ellanico", grekiskt således.
Ett problem brukar dock vara att hitta goda representanter för druvan här i Sverige.
När vi besökte Carlo Merolli härförleden bad vi honom välja två viner ur hans sortiment som han ansåg skulle ge en rättvis bild av vad druvan kan prestera.
D´Angelo är marknadsledande i att sätta Basilicata, som ligger i hålfoten, på vinkartan. Donato D´Angelo har jobbat stenhårt för att visa världen att druvan och regionen kan mäta sig med både Piemonte och Toscana.
Donato och hans bror ärvde vingården i Rionero, Monte Vulture i nordvästra Basilicata efter faderns död 1973, han är utbildad enolog och har moderniserat företaget med nya druvsorter och barriquelagring etc men hela tiden byggt verksamheten kring sin aglianico. Idag är D´Angelo en av södra Italiens ledande vinproducenter vad beträffar kvalitet och definitivt en av de ledande aglianico-producenterna.
Sacravite 2007 IgT Basilicata är 100% aglianico som legat på stora botti.
Balsamico, tomatpuré och färska örter i första rummet. Viol, svarta vinbär och emserpastill, därpå följer rejäla pustar av kanel och calvados ihop med en liten jordighet som kompletterar fint.
Frisk med höga syror, medelsträv och ganska kort med en lätt beska i slutspurten. Mycket ren och läskande och till bouef bourgignonen visar sig den här bagatellen regera.
DKK69 är inget annat än ett skambud - fynd så att det stänker om det!
(17p/20)
Vigna Caselle Aglianico del Vulture Riserva 2004 DOC är den där som brukar hösta in de tre glasen i GR.
Traditionellt framställd med låga uttag och 24 månader på botti.
En stor och mogen doft med lite torkad frukt och riktigt mörka bär.
Amarena, söta jordgubbar och en sober sojaton skänker elegans. Rund god frukt och ljuvlig målarpyts som skulle kunnat vara av piemontesisk härkomst i vår bok.
I munnen fortsätter duperingen med härlig syra som biter ifrån och ettriga tanniner typ smärgelduk.
Lång och mumsig eftersmak, till maten har detta dock ingen chans mot sin renare lillebror men som meditationsvin är det sublimt.
Carlo tar DKK159 för detta och även det tycker vi är ett fynd.
(18,5p/20)
5 kommentarer:
Aglianico del Vulture fick ju under en kort period för ett tiotal år sedan en del uppmärksamhet i vinspalterna men den dog snabbt ut. För mig det inte en helt vit fläck på vinkartan men väl ett område som borde undersökas närmre Tack för påminnelsen. Det får bli ett relativt snart besök hos Carlo för att sammanställa en smagekasse.
Verkligen spännande stil och det stämmer att AdV höll på att bli hett i hela europa en gång i tiden men det dog ut som du säger.
Merolli har nog ett drygt tiotal aglianico varav i alla fall hälften är från Basilicata och resten Campania.
/Patrik
Trevligt att höra att D'Angelos Vigna Caselle håller stilen. Vi tömde den sista av det halvdussin 01:or vi köpt nu i våras. Skulle inte ha något emot att fylla på förrådet, men lämpligt tillfälle har ännu inte yppat sig. Som tur är har vi fortfarande några flaskor av Terre degli Svevis Re Manfredi och Masseria Monacis Sine Die i källaren. Plus ett knippe kusiner från Kampanien förstås. ;-)
Det är hur som helst inte svårt att känna igen sig i din beskrivning av vinet. Utmärkt med en bit ost framför brasan men till maten blir det för tamt.
Sacravite har vi inte haft tillfälle att stifta bekantskap med ännu. Men det förvånar mig inte att den var så bra. Även billig Aglianico är enligt vår erfarenhet ett säkert kort som nästan alltid levererar över förväntan.
Ni har väl förresten sett att det precis dykt upp en billig Aglianico från Puglia på SB (Tenute Rubino). Jag har köpt en flaska men inte hunnit prova ännu. Har ni?
Jag såg att det släpptes en apulisk aglianico men vi har inte provat.
Hur skulle du säga att Re Manfredi beter sig? Vilken årgång har ni, 2005?
Även 2003:an Serpara fick väl 3 glas häromåret, något som ni har koll på?
/Patrik
Vi har Re Manfredi i både årgång 03 och 04 men har än så länge bara provat 03:an. Eftersom det var något år sedan vi drack den sist är min minnesbild rätt diffus. Av den korta notering jag då gjorde framgår dock att vi var mycket nöjda med både kvalitet och prisvärde. Skall man karaktärisera vinet skulle jag (med reservation för mitt dimmiga minne) säga att det är något mer spänstigt men möjligen något mindre komplext än Vigna Caselle.
Det stämmer att Serpara 2003 fick tre glas. Men vår bekantskap med Terre degli Svevi inskränker sig så här långt helt till Re Manfredi. Skulle dock inte ha något som helst emot att även prova Serparan när tillfälle ges. Gissar att det håller minst samma klass, kanske rentav bättre.
Skicka en kommentar