fredag 22 februari 2013

Barolo Vigna Rocche 2008 (Erbaluna) och safarinoter


Torsdagens safari tog oss till ett soldränkt men lite köldnupet innerstads-Köpenhamn, inga nordliga förorts-utflykter den här gången. Mer än till Nørrebro och Jægersborgsgade förstås, där vi träffade Stefan Jensen (Winewise/Terroiristen) för att handla lite. Som alltid hade Stefan några intressanta flaskor öppna att bjuda på medan han plockade ihop våra lådor.

Friuli-/Carsoproducenten Zidarich har vi provat några gånger tidigare, genom Ingvars försorg (läs allt ni kan tänkas behöva veta om Carso och Zidarich här), och då oftast den druvrena vitovskan. Igår fick vi smaka Malvasia 2010 som var vitblommig, aromatisk och primärfruktig med ganska höga och livliga syror. Liten produktion, bara runt 1000 flaskor. Prulke 2009 är en blandning av sauvignon, vitovska och malvasia och är hyperelegant. Alla belackare av skalmacererade vita viner (5-6 dagar i de här fallen) har en läxa att göra här, och för övrigt alla som tillstår att mineraler eller mineralaromer är ickeexisterande i vin... Ett gnistrande rent vin som garanterat har ytterligare växlar att lägga i med lite lagring. Teran 2010 är 100% terrano i en blåfruktig stil med en befriande lätthet i steget och lagom nypiga tanniner. Trots fyra veckor på skalen i öppna fat, ostabiliserat och ofiltrerat, har vi även här ett kristallklart och härligt rent vin i glaset med en uppiggande och livsbejakande blåbärsfrukt. Det här är klassgrejer rakt igenom.

Nästa stopp var Gerbola på Ahlefeldtsgade eftersom vi tidigare i veckan nöp vår sista flaska Valpolicella Superiore 2006 av den ärketraditionelle producenten Clementi. Rustikt, jordnära, komplext med sugande syror och en nästan tuggbar fruktighet i origo - jag skulle nog kunna ta det här för en Bartolo-barbera blint. 2009:orna har precis kommit in och vi frågar Magnus Gerbola om den här årgången är lika bra som 2006:orna? "Vi kan väl kolla" säger han och drar korken ur en flaska. Helt klart mera stängd och trulig än 06:an men här finns riktigt fin frukt under locket, något år på rygg så lär det hända grejer.
- Förresten, Principianos Barolo Ravera 2008, hur är den?
- Jag är själv lite nyfiken på den, ett ögonblick...
Safarin är i sanning en ohotad metod för att handla vin!
Efter ett riesling-rally hos Österreich på Esplanaden, styr vi kosan mot Christianshavn.


BT-anmelderen Søren Frank - som för övrigt nyligen släppt ett referensverk om Barolo, som vi hittills bara hört gott om - tyckte nyligen att Andrea Obertos Vigna Rocche 2008 (Erbaluna) gjorde bra ifrån sig vid en trad-barolo-2008-provning som han höll för tidningens räkning. Bara Giacomo Conternos Cascina Francia och Vajras Bricco Viole, för fyrdubbla respektive dubbla priset, lyckades armbåga sig förbi Vigna Rocche i tabellen - en förevändning så god som någon att äntligen få tummarna loss och kolla upp den här producenten. Fabio på Cibi e Vini säljer ju Erbaluna så vi måste förstås svänga inom och köpa en flaska för att få prova.

Erbaluna är en udda fågel i La Morra och Barolo då man sedan länge varit en naturorienterad producent med ingen tillsatt jäst, minimalt med svavel osv. Vi snackar förstås stora fat (25-30 hl), låga uttag och en allmänt traditionell hållning i vinmakandet. Vi korkar ur och låter ynglingen få dra ett par djupa andetag i karaffen.

Och det öppnar verkligen upp och bjuder på sig med bara en smula luft. Här blottas snart en intensiv näsa med ljuvliga knallmogna bigarråer, nypon, porcini, en rejäl knippe färska vildvuxna örter, balsamico och en omisskännlig nebbiosity. Doften är verkligen emfatisk och skitsnygg på samma gång, men bara ett stilla preludium till vad som levereras i munhåla, gom och på tungan.

Det här utstrålar en överjävlig harmoni och balans. De deklarerade 15 procenten fattar jag inte var man lyckats gömma undan. Ingen tyngd, börda eller några som helst besvär att dra i sig rejäla klunkar av. Tanninerna är sådär precis lagom raspiga - pendlandes mellan känslan av att ena stunden slicka ett 120-sandpapper och nästa en velourpyjamas - och syrorna spelar i de lägre oktaverna. Det känns både fullmoget och elegant.

Grymt tilltalande barolo i en stil som jag känner att vi saknar i samlingen - det där yppiga La Morra-stuket med lika delar pondus och lekfullhet. 2008 är en årgång som får 2004 och 2006 att huka sig i skyttegravarna och det kommer att krävas gott omdöme och iskall selektion för att inte gå överstyr och köpa alla godbitar man kommer att snubbla på framöver. Vigna Rocche 2008 fyller vi definitivt på med, både för snar konsumtion och för att se vad den kommer att förvandlas till. 265 DKK hos Cibi e Vini.

Skörden

Lite värmande Napoli-vibbar  på Gothersgade, såhär i bistra februari...

9 kommentarer:

Henrik sa...

"Jag är själv lite nyfiken på den ..."
Och här sitter man alldeles för långt norrut. Jag gissar dock att man inte häller vad som helst till vem som helst kliver in på sin safari. Ohotad metod, indeed ...
Från det ena till det andra, hittar inte att du provat någon av Burlottos olika Barolo. Tycker att det låter som om Erbaluna har vissa likheter. Balsamico, porcini, bigarråer, omisskännlig nebbiosity är ju noter som jag skulle kunnat skriva själv om Burlotto. Möjligen är Burlotto mera eteriskt där Erbaluna är yppigt - om jag nu får extrapolera friskt. Hursom Erbaluna låter ljuvlig Sommarsafari sounds like a plan.

Italienska viner sa...

Den senast druckna Burlotto-barolon var en Monvigliero 2004 som delades här hemma med den gode BV-Ingvar, obloggad dock. Vad jag drar mig till minnes var den sanslöst lättfotad och, precis som du säger, eterisk. Nära nog mera burgundisk än mången bourgogne man smakat? VR 2008 är klart intensivare men elegansen känns besläktad, liksom de naturligt hållna tillverkningsmetoderna.

/Patrik

Italienska viner sa...

Förresten, Vinosapien drog en Monvigliero 2008 härförleden:

http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&TasteDate=2013-02-21&TastePlace=Hemma

/Patrik

Henrik sa...

Jag var lite sen på det men hann med att införskaffa ett par Monvigliero 2006. Halvvägs in i första klunken dök tanke upp: Varför köpte jag bara två?
Vinosapiens låter lite annorlunda, för 2006 var vidöppen för några månader sedan, vidöppen, burgundisk och eterisk. Inte utan att man tänkte Montevertine både en och två gånger ...
Nåväl, jag ger mig sannolikt på en Monvigliero 08 snart ändå - och håller ögonen öppna för Erbaluna - låter stengod.

Jessica sa...

Vi har Erbaluna Rocche 99 undangömd i en låda i restaurangens vinkällare. Den står inte med på listan utan det här är ett vin som du som gäst måste förtjäna att få dricka. Fantastiskt vin, och 2008 verkar minst sagt lovande...

Italienska viner sa...

2008 kan säkert också bli magnifik runt 15 års ålder - det finns en sötfruktig kärna som kommer att smälta ut snyggt med lagring - men är sublim redan nu. 99 kan jag föreställa mig är på topp nu.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Det drar ihop sig till safari även för oss... och vad bättre post kan man då tänka sig än denna!

Vi har tyckt Erbalunas viner vara väl varma och alkoholmättade i vissa årgångar - smått syltiga - men friska 2008 borde vara en garanti för att balansen funkar. Låter lockande, Barolo Rocche ska definitivt få en ny chans!

Italienska viner sa...

Vi har faktiskt aldrig tidigare smakat Erbaluna, och hade således inga vinklade förväntningar. VR-08 är ett charmtroll, lite gasen-i-botten men håller sig innanför konerna. 2007 eller 2009 i den här stilen är säkert "för mycket".
Vi sticker också över någon gång i nästa vecka för att bl a hämta en låda. ;)

/Patrik

Finare Vinare sa...

Precis - Erbaluna och varma år funkar inte.

Låda ja... du har snart mejl ;-)