torsdag 7 februari 2013

Vinhandel och vinvandel


Debattens vågor har stått höga den senaste veckan i en kommentarstråd hos Finare Vinare som initialt handlade om en nyligen avhållen e-butiksprovning i Stockholm. Debatten flippade väl i vanlig ordning ut ganska rejält mot slutet (?) men själva kärnfrågan - om de svenska e-handlarna har något att tillföra dagens vidöppna europeiska vinmarknad och huruvida all konkurrens till monopolet är av godo eller om det i själva verket är den nuvarande regimen, att lejonparten av svensk privathandel sker via SB, som är den bästa lösningen  - är klart intressant.
De flesta av de här svenska e-vinhandelsvarianterna verkar ha valt en slags mellanväg, en lagominriktning i sitt sortiment som varken tilltalar de riktigt intresserade nördarna eller de minimalt till måttligt intresserade helgkonsumenterna som rycker en vakuumpackad låda på det lokala Systemet på väg hem från jobbet på fredagseftermiddagen. Så vem är det då som är tänkt att handla av de här importörerna/distributörerna?

Ja, beats me som amerikanen säger. Jag har intrycket att gemene man är tämligen nöjd med monopolets utbud, fast det är nog en allmän uppfattning att det är en smula dyrt där. I alla fall om man jämför med priserna i Hua Hin, Torremolinos, eller vart nu semesterkosan senast styrdes.
Även en hel del kommentatorer i nämnda tråd förefaller närmast lyriska över sakernas tillstånd och verkar inte alls emotse någon form av förändring med den minsta tillförsikt, och som kommentator i en FV-tråd får man väl anses befinna sig ett par rejäla snäpp upp på vinintressebarometern? Måhända hägrar ett strax därunder inkilat skikt vinintressenter av typen som ofta frekventerar de lokala Munskänkssektionerna - de som liksom önskar att de var mer intresserade än vad de är men inte har tid, ork eller geist att fördjupa sitt intresse?

Jag räknar mig själv som varande en, till gränsen mot besatthet snuddandes, entusiastisk vinnörd. Jag bor i en ort på den skånska landsbygden inte många kilometer från ett lokalt SB men har inte satt min fot på ett systembolagsgolv på länge. En handfull beställningar har gjorts de senaste åren men då har hustrun fått köra och hämta, som en ren principåtgärd. Systembolagets beställningssortiment har inte särskilt mycket som fångar mitt intresse. Jag är till exempel ohemult förtjust i nordpiemontesiska viner och vad vårt stolta monopol kan erbjuda i den vägen är så pinsamt marginellt att jag ska bespara dem smäleken att ens nämna det. Ungefär samma resultat erhålles vid en sökning efter någon som helst form av slank, ljusfruktig old-school-sangiovese eller dito -nebbiolo. Tillgängligheten på viner i naturvinssegmentet är närmast skrattretande vid en internationell jämförelse, såvida man inte bor i Stockholm och kan ta del av vad en knapp handfull importörer  där har att erbjuda, men som inte på några villkor kan tänka sig att skicka godbitarna till provinserna. Alla de här typerna av vin är för närvarande tämligen hett villebråd runt om i stora vinvärlden men av någon anledning förvägrade en svensk publik.

Såvida man inte riktar blicken annorstädes, vill säga. Som nämnts i FV-kommentarerna finns en lång rad europeiska näthandlare som är fantastiskt bra, både vad beträffar sortiment, prisnivå, service och inte minst kunnande. Skickar man iväg en fråga kan man i många fall räkna med ett uttömmande svar ganska omgående. Leveranserna sker oftast utan debacle och de flesta vi har haft att göra med har varit förvånansvärt smidiga och tillmötesgående och allt som oftast funnit en lösning vid någon form av reklamation - korkskada etc - eller något annat problem som uppstått. Här har nog de svenska uppkomlingarna en rejäl läxa att göra; botanisera i och granska exempelvis AtomwinesLobenbergs Gute Weines, Noblewines eller för de mera italofilt lagda: BaroloBrunellos, Carlo Merollis, Boller-Weines eller Superiores sortiment och upplägg. Där finns mycket att lära - inget tjafs om vin som investering, sentimentalt bullshit om att man gör mänskligheten en stor tjänst som tar hem de här makalösa vinerna eller att vinet passar förträffligt till "nötkött, mandelpotatis, rödlöksmarmelad och gräddsås" (vilket rött vin går egentligen fel där?).

Sedan finns det ju förstås det riktiga sättet att handla vin på: Safarin! Packa in familjen i kombin och styr mot bron med solen i nacken, när ni kommer upp på dansk mylla tar ni av vid Kastrupavfarten och smyger söderut för en avstickare till Dragør och BB-Vinimport innan ni tar sikte mot Byen via Amager Strandvej till Torvegade och Cibi e Vini. Därefter släpper man av resten av familjen på Strøget, Tivoli eller Zoo innan färden fortsätter till Österreich Vin, Le Papillon, Pétillant, Winewise/Terroiristen, Vinrosen och Kronevin för att sedan avslutas i de norra förorterna hos Carlo Merolli och Bergman Vinimport innan man rullar tillbaks till stan och plockar upp familjen igen. Det sortimentet som ni nyss täckt in finner knappt sitt motstycke i resten av vin-Europa, och roligt har ni (och resten av familjen) haft också!

40 kommentarer:

Johan sa...

Jag har full förståelse att man inte spriger på bolaget i onödan när man har möjligheten att ta en dagstur över vattnet för att botanisera bland guldkornen. När man som jag bor i Stockholm så innebär en resa ett större projekt (småbarnsfamilj) på minst 2 dagar. Jag önskar att det fanns motsvarande möjlighet här uppe, finlandsfärjorna har ett väldigt begränsat utbud.

Vad jag håller med dig om till 100% är just vilka de svenska e-handlarna vänder sig till. Jag anser mig själv ligga i "lite-mer-än-lagom" facket men har svårt att finna något speciellt av intresse hos dessa handlare. Jämför man många av de produkter som finns i utbudet aå finner man minst lika bra varor, ofta till lägre pris, på Systembolaget.

Jag är hyffsat nöjd med vad Systembolaget kan erbjuda. Då jag som sagt bor i Stockholm har jag heller inga problem med att beställa hem och har även fördelen att kunna ta del av utbudet i butiken på Regeringsgatan.

MH sa...

Jag tyckte det var synd att debatten i så hög grad kom att handla om Systembolaget, när det egentligen var näthandlarna som skulle dikuteras. Det blir så klart svårt att helt lämna SB utanför när man diskuterar alkoholförsäljning, men debatten tenderar samtidigt att köra fast i samma hjulspår.

Sedan låter ju detta med safari hemskt trevligt, men är inte det i ärlighetens namn något mest för de verkliga fanatikerna? ;-) Det krävs trots allt en hel del förkunskaper och en djup kännedom om den egna smaken för att fylla bilen med rätt grejer.

Ingvar Johansson sa...

MH! Safari kräver inga större förkunskaper utöver förmågan att läsa karta eller hantera en navigator. Den djupa kännedomen om den egna smaken är något man får möjlighet att utveckla under och framförallt efter en safari. Bra relationer till bra vinhandlare är den bästa hjälpen man kan få i en sådan strävan.

Finare Vinare sa...

Man ska ej heller förglömma känslan av äventyr! Dessutom ges fördjupad kännedom om gatuplanen i Köpenhamns norra förorter (yes, vi kör alltid utan GPS för maximal spänning), och att få möta och samtala med sköna karaktärer som Carlo, Fabio, Ole och Stefan.

Och då är det förstås inte Ole Nielsen vi syftar på. Är det bara vi som höjer på ögonbrynen åt att "Sveriges femton bästa sommelierer" hyrts/köpts in för att välja ut och säga positiva saker om Winefinders produkter?

Finare Vinare sa...

För att förtydliga det sista: att sommeliererna agerar skyltdockor med sina namn och ansikten, alltså.

Italienska viner sa...

Det ska nog mycket till för att ta fel på Ole Bergman och Ole Nielsen...

Visst är det anmärkningsvärt, det kan ju inte precis vara en guldgruva ekonomiskt för de femton att ståta med sina namn och göra reklam för eksoppa a'la Frescobaldi och slikt?

/Patrik

Anonym sa...

Glad att det ges tips på alla dessa guldgruvor ute i Europa. Har handlat från 25-30 olika whiskyhandlare i Belgien, Tyskland och Italien bland andra. Alltid mycket kunskap och snabba leveranser. Rekordet är 36 timmar från Italien!

Har nu gått över till vinets värld och är lycklig över alla dessa fantastiska affärer. Underbart.

/Johannes

Niklas Jörgensen sa...

Fast F&V; just det reagerar jag faktiskt inte alls på. Winefinder söker ett sätt att etablera trovärdighet bland kunder och potentiella sådana. Att man då rekryterar erkända namn i vin-Sverige förstår jag. Och är du bland de 15 utvalda och konsultas av Winefinder så är du nog mån om att bibehålla ditt goda anseende genom att göra ett seriöst jobb och inte gå med på vad som helst. Det är ju snarare dessa som äventyrar sin position/sitt anseende än Winefinder om de skulle låna ut sitt namn till vad som helst.

Systembolaget använder sina metoder för att etablera trovärdighet. Trots att de är ett statligt ägt företag och bedriver tilldelad monopolhandel så är deras marknadsföringskampanjer i flera fall opinionsbildande, något som Systembolaget ska ge f-n i enligt lag. Det är detta Winefinder ska upp mot. Och jag tror - om man ska vinna andelar på den svenska marknaden - att de valt helt rätt väg. Käfta och anklaga monopolet funkar inte. Då framstår du bara som en dryg och bitter idiot. Vinn över folket med kunskap, utbud, service och genom att låta de främsta svenska sommeliererna representera dig - det kan fungera i det långa loppet.

Kundgruppen är inte de mest inbitna och passionerade. Det vet vi. Denna grupp representeras av en försvinnande liten mängd och kommer inte kunna finansiera verksamheten för ett företag som Winefinder. Förhoppningen är väl att man startar "säkert" med respekterade vinnamn och när kundportföljen är tillräckligt stor, kan utöka med de mindre kända producenterna. Dessutom tror jag tyvärr Patrik att kommentarer som "eksoppa a la Frescobaldi" bara ringar in nördgruppen än mer och säger mer om oss och våra fördomar. Jag springer inte av mig benen för att finna Frescobaldi men skulle sannolikt inte gråta om jag satt med en Castelgiocondo ikväll och rundade av veckan med. En överväldigande majoritet av de som skulle få ett Frescobaldi-vin serverat skulle säkert också ge tummen upp och tycka det var skitbra. Kalla det en inkörsporsport. Därför säljer sig de 15 sommeliererna inte enligt mig då de anser Frescobaldi är ett aktat namn; kanske inte deras förstaval i Toscana men ett aktat namn. Ej heller har jag förlorat respekt för Björnstierne eller Sören.

Detta sagt; jag har ännu inte beställt från de svenska näthandlarna. Tyckte blott det fanns ett visst behov av motvikt och förståelse för ett särskilt agerande.

MVH

Niklas Jörgensen

Italienska viner sa...

Jag vet inte det Niklas, personligen framkallar Frescobaldi med sina "super premium wines" rysningar och kalla kårar hos mig. Det är väl knappast sånt här "toppsommeliererna" ska låna sina namn åt?
Dessutom: vad är det för fel med nörderi och dithörande fördomar? Det svenska vinklimatet behöver sannerligen inte bli ännu blekare, jamsigare och mera utslätat än vad det är.

/Patrik

Vinosapien sa...

när vissa vinservitörer yrar runt på flera olika ställen tappar jag defenitivt förtroendet. börjar likna väl mycket varumärkesbyggande. precis det vi brukar kritisera de sk vinskribenterna för.

lika lite som vinskribenterna klunkar bib'ar, lika lite njuter dessa 15 av:
http://winefinder.se/vin/miguel_torres_sa/katalonien/khjh102500.aspx

lånar man ut sitt namn, då går man också i god för samtliga viner som står att finna hos näthandlaren.

Vinosapien sa...

http://vinare.blogspot.se/2012/03/fv-recenserar-recensenterna-2_31.html

http://winefinder.se/This_months_package.aspx

bilderna påminner inte så lite om varandra;)

Niklas Jörgensen sa...

Hej Patrik!

Självklart har du rätt att tycka Frescobaldi är eksoppa, den rättighten opponerar jag mig inte mot. Men utan att ha empiriska belägg tror jag nog ändå att en majoritet av rödvinsdrickarna skulle tycka Castelgiocondo var ett ganska häftigt glas om de fått det serverat. En överväldigande majoritet tror jag dessutom. Detta är detta som de 15 sommeliererna har med i avvägningen när de accepterar konsultrollen. Jag kräver inte att de ska ta på sig rollen som ambassadörer för den lilla och kanske ekonomiskt svaga producenten, för den familjeägda egendomen som inte har råd med marknadsföring - och ge upp en inkomstkälla. Jag blir dock glad om jag ser de slår ett slag för den lilla, men alla vill tjäna en slant på sitt yrke och det är inget jag anklagar sommelierer för att göra.

Jo, jag är en vinnörd jag också. Jag har snöat in på områden få lägger särskilt mycket tid på. Passion skänker den största glädje i livet vad det än är man brinner för. Men jag kämpar hela tiden mot fördomar för jag vet dessa hindrar mig från att förstå och upptäcka nytt. Och jag kämpar med att undvika sprida dessa vilket är svårt, riktigt svårt. Därför köper och dricker jag allt från Ben Glaetzer till Josko Gravner.

Jag var väldigt glad för att läsa den kritiska granskningen av FV och nätvinhandlarna. Den är viktig vilket jag också uttryckte i tråden tillsammans med det faktum att det nuvarande sortimentet inte appellerade till mig. Men jag inser också att flera av dem är i en finansiellt tung uppstartsfas, ett identitetssökande och då smyger sig en liten rädsla in, att erbjuda "säkra" produkter med Parkerpoäng som uppbackning. Jag ser då hellre viner som Sören rekommendar än blott en poäng från en snubbe i USA. Så nej, jag finner det inte alls anmärkningsvärt att de femton lånar ut sina namn.

MVH

Niklas

Niklas Jörgensen sa...

Hej Vinosapien!

Med det resonemanget bör ju även en sommelier vara fullständigt lojal mot sin arbetsgivare och dennes sortiment på restaurangen vilken sommelieren jobbar på? Att man går i god för samtliga viner som är listade? Bör denne också gå i god för samtliga rätter som erbjuds? Alla drinkar som blandas? Nja, jag håller inte med och tycker det ställs upp orimliga krav på en sommeliers uppförandekod.

Jag har all respekt för Sören Polonius. Hans kunskap imponerar och jag har inget mot om detta skulle vara ett led i ett varumärkesbyggande av dennes namn. Istället för att se det som att Sören går i god för samtliga viner hos Winefinder kan man väl se det som att han går i god för att du kan lita på Winefinders kvalitetssträvan?

Usch, låter som att jag förespråkar näthandlaren nu, men jag vill blott ha perspektiv på diskussionen som tyvärr spårade ur i FV-tråden. Annars blir även Patriks goda intention med det här inlägget bara ett forum för den "andra sidans" instämmande och hurra-rop.


MVH

Niklas

Carlo sa...

Betr. : " bör ju även en sommelier vara fullständigt lojal mot sin arbetsgivare och dennes sortiment på restaurangen vilken sommelieren jobbar på? "

Forlåt, även : En sommelier er den person som välger sortimentet.
Ellers er det bara en vintjener.

Vinosapien sa...

hej niklas

om det är jag som ansvarar för inköp till vinlistan...absolut måste jag stå för grejerna.

när det gäller födan som serveras...misstänker att det finns en chefsmatlagare som tar fullt ansvar.

kombinationen vin och mat...antagligen gemensamt ansvar.

lek med tanken att jag kör en vinimport...skulle aldrig komma på tanken att plocka in något jag inte står för. respekt mot de som köper vinerna. medveten om att man gör avkall på mängdkunder, men det går inte att tillfredsställa alla.

sedan måste man göra en distinkt skillnad på arbetsgivare och uppdragsgivare. här är winefinder inget annat än beställare/uppdragsgivare!

de 15 som ställer upp på winefinder är inget annat än simpla konsulter. och jag har tyvärr sålt min själ som sådan under 15 år...inte alltid roligt;)

och det var inte sp som jag hade i åtanke, utan ba och uw...

och i glaset just nu:
2011 A.J Adam Dhron Hofberg Riesling Kabinett...det är ju ändå det som är det vi brinner för!

och naturligtvis inte köpt via svensk källa;) tyvärr...

Anonym sa...

Förresten, har ni uppfattat trenderna just nu i Bourgogne och Rhone? Hur bra Chablisvinerna har blivit. Hur fantastiskt bra de stora husen, Bouchard, Jadot, Drouhin och Faiveley med flera är nu. Hur strålande viner som görs av Delas, Chapoutier, Guigal Jaboulet m.fl. Men ändå jagar vi mest en mindre, svåråtkomlig Bourgogneproducent som egentligen gör sämre vin till högre pris. Konstigt!

Finare Vinare sa...

Ser man på... där kom visst ett inspel från branschen!

Ja, själva sitter vi precis med varsitt glas 09 Bourgogne Rouge från David Duband - fan så gott - och har svårt att tänka oss något av de uppräknade husen prestera något liknande på samma regionala nivå.

Finare Vinare sa...

Bourgognehusen alltså. Guigal klarar det definitivt.

Italienska viner sa...

I glasen här: Uwe Schiefers Pala 2009 - Mineraler, mineraler och mineraler i näsan, finslipade syror och läcker aromatik i munnen. Funkar oklanderligt till både risotton och kalvkotletterna men Ronchi di Ciallas simpla Rosso tar hem spelet i längden, trots allt!

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Själv tampas jag med ett ekmonster rekommenderat av Mikael Mölstad någon gång i tidernas begynnelse. Som tur är finns det lite back up från Le Piane

Anonym sa...

Altare Normale -04. Urläcker i begynnande mognad.

m

Italienska viner sa...

Ingvar - Mölstad??! Måste varit en rekommendation från när du var ung och naiv? Vore ofint att gissa årgången men låt oss anta att mognadstonerna är påtagliga... ;)

/Patrik

Niklas Jörgensen sa...

ej Carlo, finns många konstellationer där. Vissa restauranger håller sig med en chefssommelier och denne har sannolikt
ett ganska långtgående ansvars- och budgetområde. Likväl ska det passa in i restaurangens profil och få inköp klickas genom innan
ägare/yttersta ansvarig sagt sitt. Dessutom så kan inte en sommelier gå bananas och köpa in vad som faller denna i smaken;
en sommelier tar hänsyn till en restaurangs omsättning och fortlevnad och tar in sådant som kanske inte står högt upp på
dennes preferenslista. Survival, är ju ändå ett ledord för de flesta, framför renodlad passion.

Så att en sommelier har handlingsfrihet? Nja. Bakom en restaurang står någon som faktiskt vill tjäna en slant också.

MVH

Niklas

NB. Skriv på dansk Carlo. Jeg tror alle forstår hvad du siger ;-)

Niklas Jörgensen sa...

Hej igen Vinosapien,

Börjar känna mig väldigt ensam i den här tråden. Men jag kan inte släppa det faktum att passion är fantastiskt men att jag inte kan låta bli att förstå hur resonemanget går kring lönsamhet. OM det är min investering, OM det är mitt yttersta ansvar att få det att gå runt, nog tror jag att jag börjar fundera i banor som kanske innebär att jag inte bara kan sälja
det som jag älskar? Jamie Goode skrev en träffande post om det nyligen, att en överväldigande majoritet inte bryr sig ett skit
om vad de dricker och att det i grund och botten bara var att gilla detta faktum.

Jag anser att det är lätt att ha en klar och tydlig åsikt, men när det är personliga investeringar med i bilden så är jag inte lika säker världen är så svart eller vit.

Hursom, det här är ett sidospår från diskussionen och jag är fortfarande av åsikten att jag inte ser något fel i att de 15 sommeliererna konsultas av Winefinder. På samma sätt ser jag inget fel i att exempelvis politiker kan ha andra uppdrag
än att representera sina väljare. Jag anser inte att vinbranschens representanter måste leva efter närmast finansiellt asketiska ideal.

MVH

Niklas

PS. Dricker Carignano del Sulcis i afton. Kul grejer. Rocca Rubia.

Italienska viner sa...

Niklas - Jag begär verkligen inte att sommelier si eller sommelier så ska agera efter mina rättesnören. Men en sådan här uppenbar sell-out ger i varje fall mig ytterligare ett incitament att inte lägga någon energi på att ta reda på vad de tycker och tänker. Säkert ingen förlust för dem då jag inte direkt tillhör deras kundkrets 'in the first place'.
Däremot tror jag att importörerna/distributörerna hade haft en del att vinna på att aktivare gå in för att tilltala de som ligger på den översta intresseplatån, där många spenderar 6-siffriga belopp på vin (inte Bdx-primörer) årligen.

/Patrik

Carlo sa...

Lige som alle andre "administrerende dirktører" har sommelieren (chefsommelieren ihvertfald) frihed under ansvar. Naturligvis køber han ind de vine der bedst passer til restaurantens gastronomisk profil og som giver økonomisk afkast. Alt dette er lige så en naturlig del af jobbet og som funktion er den foruddiskonteret, Vi taler ikke om primadonna diktatører men om professionelt udlært personale som er ansat med et specifik opgave. Information, inspiration, indkøb, foodmatching, salg. Alt til restaurantes fordel.

Anonym sa...

Finare Vinare, självklart gör även mindre producenter bra viner, det är inget nytt. Men vad som är nytt, är att det har skett något ganska dramatiskt med kvalitén i Bourgogne de senaste 5 åren. De stora husen briljerar igen! Och gör lika bra eller bättre viner än de mindre producenter som abonerat på att göra de bästa vinerna under 1980 och 1990 talet. Till exempel menar Bettane & Desseauve att de 6 bästa vinerna (vitt och rött) förra året från Bourgogne kom från Bouchard, d'Auvenay, Leroy, Jadot, Drouhin, Romanee-Conti och Sauzet. Gissa vilka tre som kostade minst av dessa 6 viner?

Anonym sa...

Om de större producenterna - dvs negetioanterna - i bourgogne överlag lyft sig är jag fel person att svara på. Jadot gör en uppsjö viner varje år och flera är mycket bra, men topp?? känns lite fånigt att exkludera viner från, bara exempelvis, Rousseau eller H-N. Bourgogne är ju knappast kännt för att ha producenter som kan betecknas vara "stora". tvärtom? Men dessa är inget att satsa på alltså?

Anonym sa...

Tjoho, ett försök till.
De senaste 5 åren gör de stora producenterna lika bra eller bättre viner än många av de små som tidigare dominerat. Detta kan man enkelt konstatera om man själv provar tex på Grand Jour de Bourgogne, där producenterna står jämte varandra. Man kan också prova blint. Gäller både vita och röda Bourgogner. Om man inte tror på sitt eget omdömme, kan man kanske lita på vad en samlad expertis säger, som var och en av dem provar 1000-tals Bourgogneviner varje år. Jag tänker då på Antonio Galloni i The Wine Advocate, Steven Tanzer i International Wine Cellars, Allen Meadows i Burghound, Bettane & Desseauve i sin stora Frankrikeguide och The Wine Spectator. Om man har läst dessa under 15 års tid och gör en sammanvägd bedömning är det ganska lätt att dra slutsatsen att de stora Bourgogneproducenter gör lika bra eller bättre vin än vilken som helst liten odlare idag. det gjorde man inte lika konsekvent för bara 5-7 år sedan. Det är klart att du skall köpa de bästa ev de mindre producenterna, men förbererd dig på att betala mer för samma kvalité.

Anonym sa...

Så, det ena (stora producenter som givet de ger bra kvalitet) utesluter alltså det andra? :) Låter i mina ögon (öron?) något begränsat. jag ser inga problem med att dricka en Chambertain fr Jadot, eller något från någon av alla dessa förhatliga minimalister nästa dag (som jag anser vara minst ett pinnhål bättre många ggr. men jag har alltså fel?! ). Jag förstår inte problemet? vill vi (du) att de större producenterna ska få större inflytande/andelar? Ofta är det tvärtom mindre namn som driver utveckling (eller för den delen behåller traditioner ofta fjärran från t ex renodlat affärstänkande)

Anonym sa...

OK YTTERLIGARE EN GÅNG TILL. JAG SÄGER VÄL INTE ATT MAN INTE SKALL KÖPA MINDRE PRODUCENTER ELLER ATT DE GÖR SÄMRE VINER! KAN DU INTE LÄSA? JAG SÄGER ATT DE STÖRRE GÖR IDAG LIKA BRA ELLER BÄTTRE VINER ÄN MINDRE, OFTA BERÖMDA PRODUCENTER. DETTA ÄR NÅGOT NYTT. Jag kan acceptera detta faktum och därigenom så köper jag både från stora negociantfirmor och från små, ibland pyttesmå, svåråtkomliga producenter. Kvalitén är för mig jämförbar och som sagt idag ibland bättre från de stora producenterna

Italienska viner sa...

Det verkar som att "Anonym" tycker att kvaliteten hos de större Bourgogne-producenterna har blivit bättre och är idag väl så bra, eller bättre, än hos många små. Medan "Anonym" tycker att det är hos de små Bourgognehusen man hittar guldklimparna. Var ni fler än två "Anonym"?
Sätt gärna en signatur eller något under era inlägg, om ni inte väljer att logga in. Vad sägs om "Ludmilla", "Ansgar" eller vad som helst, så att man kan hålla reda på er.

/Patrik

Niklas Jörgensen sa...


Ok, vi har klargjort tydligt vart vi står vad anbelangar sommelierernas medverkan i Winefinder. På den punkten kan vi nog bara enas att vi har olika syn på det. Och om vi släpper diskussioner om huruvida stora Bourgognehus gör lika bra vin som
de små, och hur budget- och ansvarsområdet ser ut för en sommelier, så kanske vi kan återgå till kärnan av artikeln som
Patrik skrev?

Frågan är då; hur ska de "svenska" näthandlarna gå tillväga? Vad kan vara ett framgångsrikt koncept, såväl finansiellt för den som investerar som en som är slutkund? Vi kan inte bortse från risk och ekonomi i ett inledande skede
(som visserligen kan betyda flera år) och det faktum att de enkom vänder sig till en svensk marknad. Om vi släpper diskussionen om hur det ser ut i Tyskland, ett land med 85 miljoner invånare och angränsande kundmarknader på säkert 100 miljoner+ till, och fokuserar på hur man blir långvarig med endast några fåtal miljoner kunder, hur göra?

Är det Winefinder-vägen som ska vandras, eller Caviste-melodin? Nördarna, mig inkluderad, applåderar givetvis initiativ som
Martin Berggrens lilla satsning på intressanta vinpaket (Caviste) men det är ju knappast mycket mer än en sidoverksamhet som knappast betalar ut en normal månadslön regelbundet. Så hur ska man göra för att gå runt? Hur ska man få med så många
som möjligt utan att bara tjata om att monopolet är dö'fött och diskriminerande?

MVH

Niklas

PS Och varför all denna anonymitet? Stå för en åsikt och ha åtminstone ett alias om man vill att ens röst ska tas seriöst.

Anonym sa...

Jo, jag kan läsa stora bokstäver likväl som små. Håller alltså inte riktigt med dig när det gäller stora husen i Bourgogne (bara så vi är överens), en del är bra, en del tom mkt bra, men når inte stratosfären. Inte så konstigt egentligen med tanke på alla dessa små eller medelstora vinbönder som själva vinifierar sin värdefulla terroir utan att sälja till Drouhin eller vad de nu heter. Med det alltså inte sagt att dessa ibland får till det. Men då kostar det ju även "där"?

/Niklas

Ingvar Johansson sa...

Niklas J ! En svår nöt att knäcka tror jag. Kanske inte ens möjlig. Om jag hade haft konceptet färdigt så vete tusan om jag velat dela med mig av det i en kommentarstråd. Tror dock inte att en satsning på viner från Friuli-Venezia Giulia skulle vara något kassaskåpssäkert recept för ekonomisk framgång. Men det skulle vara kul och möjligen skulle man kunna få det att gå runt.

Anonym sa...

Anonym: Du verkar tro att de stora husen bygger sin verksamhet på överblivna druvor och must. Nu är det ju så att Drouhin, Bouchard, Jadot och Faiveley äger mycket och några av de allra bästa markerna i Bourgogne och har alla resurser att göra det bästa av druvorna. Dessutom är dessa fyra tillsammans med DRC troligtvis större i volym än alla riktigt bra odlarproducenter av ekologiskt och biodynamiskt framställda viner. /Anonym som försöker delge er en intressant trend.

Italienska viner sa...

Niklas - Det är givetvis en svår nöt att knäcka, men säkert inte omöjlig. Se på exempelvis Carlo Merolli och Atomwine som lyckas med konststycket att både appellera en stor andel av nördarna och samtidigt sälja volymer. Bra grejor, bra priser, en hyfsad fingerspitzengefühl och massor av kunskap under bältet är nog ett bra grundrecept.

/Patrik

Anonym sa...

Anonym som försöker föra fram att de stora producenterna i Bourgogne gör de bästa vinerna just nu, dvs jag skribenten. Håller med om den sista kommentaren om Atomwine och Carlo Merolli. Förutom de stora producenterna i Bourgogne och de små och de mitt emellan, så behöver vi, nåste ha, importörer som Carlo och Atomwine. Ingen motsättning, bara ren skär logik

Ole Nielsen sa...

Som grundare och VD för Winefinder så vill jag gärna göra ett inlägg i debatten. Vem är Winefinder (övriga får svara för sig själva)till för? Winefinders genomsnittskund är 52 år, till 70 % män, handlar vin för ca 13 000 per år. Genomsnittspriset per flaska är 250 kronor inkl. moms och alkoholskatt. Man uppskattar att utbudet är kvalitetssäkrat genom att vinerna antingen fått 90 poäng av Parker & Co eller godkänts av vår vinkommitté (som med anledning av att man känner mig/oss vet att Winefinders ambition är att ge svenska folket tillgång till goda viner arbetar utan ersättning). Genom att fylla i vår "vinprofil" så kan vi matcha våra viner med den individuella smaken/plånboken. Vi garanterar pengarna åter om vi misslyckats. Av de senaste 250 000 sålda flaskorna så har smakgarantin utnyttjats vid två (2) tillfällen. Så något gör vi väl rätt kan man väl tycka. Vi garanterar lägre pris på våra viner än Systembolaget och levererar till i princip hela Sverige. Snabbt och gratis. Av våra 528 viner lever 523upp till våra kvalitetskrav. Vi kommer att ha ytterligare ett stort antal viner uppe om några månader. Som en långsiktig och seriös aktör så erbjuder vi naturligtvis ett lagligt alternativ. Våra kunder vill inte syssla med privatimport eller riskera att åka fast i tullen. Vi som jobbar på Winefinder är rätt vanliga människor som älskar goda viner och som vill göra något bra för svenska vinkonsumenter. Vi är dock naturligtvis kommersiella i vårt tänkande. Vi lever dock efter principen att "du inte kan sminka en gris". Vi måste alltså erbjuda bra viner till bra priser och med en god service om vi skall bli framgångsrika i pengar räknat. Och det gör vi. Precis som med vin så är kvalitet och personlig smak inte alltid förenligt och vi har en lång lista på saker vi kommer att förbättra. Vi tar gärna emot konstruktiva förslag så maila info@winefinder.se om du har något klokt att tillföra. Med vänliga hälsningar Ole Nielsen (inte lika snygg som Ole Bergman,men glad ändå...)

Italienska viner sa...

Glad ska man i möjligaste mån vara och "beauty is in the eye of the beholder"!
Kul att det går bra och att kunderna är nöjda. Jag ser att jag personligen är lite för ung för att passa in i er demografiska profil, och de andra siffrorna stämde inte heller in på mig ;)
Att de konsulterande sommeliererna arbetar gratis för er kom som en liten överraskning, måste jag säga. Skönt med en spirande filantropi, i alla händelser.

/Patrik