Montecucco Sangiovese Riserva 2007 (Campi Nuovi)

Vissa godsaker hamnar ohjälpligen under radarn, men tack vare alerta grannbloggare kan ju dylika snedsteg enkelt åtgärdas och raskt pliktas och göras bot för. Campi Nuovis Riserva 2007 är något som inte bör missas om man är sangiovese-älskare.

Framförallt är detta ett vin med ruggig framtidspotential, ett förhållande som tydligt accentueras av det faktum att det är etter piggare och vitalare efter ett par dagar i kylskåp och i en halvdrucken flaska. Fast redan idag erbjuder Montecucco-riservan förstås stor njutning: Här finns baljor med blåmogna bigarråer, kvastar av knastertorra krydderier och mäktig magma-mineralitet. Näsan är en veritabel brunello-uppvisning av ädlaste snitt, och bravurnumret fortsätter i munnen:

Samma bedårande stenfrukt av det mörka och mogna slaget, härligt välpolerade tanniner som lämnar ett lager av delikat upptorkande damm på tunga och gom, samt en ytterst finkalibrerad syrlighet som både lyckas fylla ut och strama åt. Som sagt; trad-brunello-affiniteten är slående och Giulio Gambelli-sigillet är solitt, så här snackar vi nog god framtidspotential vid sidan av allt omedelbart välbehag. Står dock dessvärre inte längre att finna i Carlo Merollis listor. Slutsålt?!

Amerikansk pinot noir verkar vara sizzling hot just nu. Och då inte bara californisk utan även oregonsk dito. Vi fick syn på en kraftigt prisnedsatt pinot från Willamette Valley vid vårt senaste besök hos Otto Suenson i Köpenhamn. The Four Graces' Pinot Noir Willamette Valley 2006 är redan en ålderstigen och sönderkokt soppa bortom all räddning. Här kanar vi rakt ner i buljongkoket och sniffar sprödtorra trattkantareller och billig balsamico för hela slanten. Munnen möts av trötta och fadda syror och en röksvampspuffig frukt som bara dammar till och liksom i en sista dödsryckning släpper ut små röksignaler om sitt frånfälle ur öronen på en. Rejält nedsatt som sagt - for a reason, I presume...