Barolo Bussia Munie Riserva 2005 (Franco Conterno)

Det finns inget som läskar som en ung Monforte-riserva i den extremt klibbiga 30-gradiga skånska sensommarhettan - eller..? Jodå, nog kunde man haft något mer svalkande i glasen en dag som denna, men Piemonte-abstinensen blev plötsligt för svår så vi bestämde oss för att skaka liv i en flaska av en producent som alltid lyckas få våra ögonvrår att bli fuktiga och våra mungipor att levitera.

Den som påstår att det inte gjordes någon bra barolo 2005 kan ställa sig i skamvrån direkt. Det här är lysande, möjligtvis något nanosnäpp under nollfyran i intensitet och med en aningens mer välkomnande struktur. Här finns en direkthet, en sorglöshet och en slags lätthet i steget som gör den här riservan livsfarligt lättdrucken. Vi befinner oss så långt från ett provningsvin, eller utställningsvin, man kan komma - här är ärmarna uppkavlade och den närmast lutherska arbetsivern på topp. Vår saltimbocca och våra ugnsrostade och rosmarinfrotterade gammelpotatisar tas om hand och exekveras på förnämligaste sätt. Och faktiskt; det här är rentav ett läskande och ytterst ämabelt vin även i den här tryckande högsommarvärmen.

Franco Conterno gör traditionell barolo med hjärtat. Här finns en rustik och jordnära elegans och en självklarhet i vinerna, av ett slag  som man sällan råkar på annars. Nästgårdsgrannen Claudio Fenocchio är ett annat exempel på en vinmakare av det här slaget, vars viner liksom lyckas sjunga Rossini-arior samtidigt som de taktfast stampar vänsterfoten till en slags pepsk rotblues och vecklar ut ekvilibristiska Bud Powell-linjer med högerhanden. Supersimultankapacitiva viner där den största skillnaden är att Franco Conternos barolo ofta känns mer tillgängliga vid lägre ålder. Ett faktum som kan ha en del av sin förklaring i bruket av medelstora fat (15-25 hl) medan Fenocchio använder sig uteslutande av stora (50-60 hl). I vilket fall som helst; det är något magiskt med Bussia Sottana...

Mer Franco Conterno-läsning för den hugade finns här.