M & S Ogier - Côte-Rôtie (Allons enfants de la Patrie...)

Le Quatorze Juillet känns som ett synnerligen väl valt datum att gå fullständig ickeitaliensk bärsärk, och ta sig an en serie viner från Côte-Rôtie-producenten Domaine M & S Ogier. Nordrhôneaficionadosarna J & H har besökt gården och tjusats av såväl vinerna som frun på domänen, som för övrigt kommer från Tyringe...

Stephane Ogiers familj har sedan flera generationer tillbaka sina bopålar djupt nedborrade i Ampuis. Fadern började göra vin i eget namn 1983, efter att tidigare ha sålt sina druvor till Chapoutier och Guigal. De ursprungliga 3 hektaren i Côte-Rôtie har efterhand utökats med 6 ha i Tupin Semons, 1,5 ha i Seyssuel och knappa 2 ha i Condrieu. Stephane är vinutbildad i Bourgogne och har vad jag skulle vilja bedöma som en modern eller nutida vinmakarinriktning som bland annat innefattar minimala uttag, överpumpning, temperaturkontrollerad jäsning och 228 l-bourgognefat.

Condrieu 2008 - Först en söt tramineraktig parfym som lyckas hålla sig på rätt kant utan att tippa över. Sedan kommer smörigheten, acaciahonungen och den viskösa viogner-känslan som på något förunderligt sätt  lyckas göra sig påmind även i nosen. Syrorna är mjuka och inbjudande, nästan mogna. Fylligheten är påtaglig och sprätter iväg hinkvis med gul frukt. Mycket läckert, förmodligen den angenämaste Condrieu vi smakat, vilket kanske i och för sig inte säger så mycket då viogner inte precis är någon stapeldruva här hemma. (ca €30 ex-cellar)

Le Temps Est Venu 2010 - Det senaste tillskottet i katalogen kommer från den nybildade kommunappellationen Plan de Dieu. 80% grenache och 20% syrah som fått jäsa och ligga på ståltank. Mycket livlig bärfrukt i det mörkare spektrumet med blåbär och lingon. Lätt, fräscht och slankt i munnen med mineraliska accenter som gör att det känns ljuvligt rent och okonstlat. Hög charmfaktor! (ca €8 ex-cellar)

Syrah d'Ogier 2009 - Här antar vi att vi har att göra med unga stockar från oklassade gårdar och ett varmt år. En mycket yppig och fruktframåt näsa med jordgubbskompott och lite snyggt brända syrahtoner strösslade över. Lite yvig i munnen med sin voluminösa frukt och sin diskreta grapefruktsskalbeska som bråkar lite. Det här lämnar begrepp som elegans och slankhet därhän, men är icke desto mindre en mycket skön och avslappnad syrahtolkning av typen som man gärna träffar igen. (ca €8,50 ex-cellar)

Côte-Rôtie 2007 - Då serveringsordningen var blind hamnade Côte-Rôtien redan som trea bland de röda vinerna. Det i stort sett opaque glaset pulserar av läder, brasrök, viol och mörk mörk frukt - plommon, sviskon och nästan söndermognade björnbär. Munnen känns mycket samlad, med nära nog laserstrålefokus etsas Côte-Rôtie-signaturen i gommen. Stramt och seriöst men ändå generöst och mäktigt. Stort vin, i alla bemärkelser. (ca €40 ex-cellar)

La Rosine Syrah 2010 - Ett VdP som fått ligga 8 månader på barriques. Kryddigt, nästan grönörtigt med en ganska lätt och synbarligen enkel struktur - i varje fall såhär direkt efter den maffiga C-R'n. Djupt floralt med massor av viol och svala myntapustar som skänker fräschör. Helt OK men minst begärligt av de här vinerna. (ca €13,50 ex-cellar)

Saint-Joseph 2009 - Andra årgången av Ogiers St-Joseph, med druvor från det i appellationen nordliga Malleval. En mycket djup och kraftfull frukt som beledsagas av finstämda toner av mandelmassa. Mycket kraft även i munnen men inte utan fräschör och allt som allt känns helheten väl balanserad. Förmodligen en tämligen rak och lättgillad St-Joseph. (ca €16 ex-cellar)

Rasande imponerande samling viner från en vinmakare som helt klart vet vad han sysslar med. Snygg och personlig signatur på vinerna rakt igenom, men ändå med druv-, områdes- och terroirtypicitet så att det räcker och blir över. Lite mer om Stephane Ogier och hans viner finns att läsa här.