Rosso di Montalcino 2009 (Slight return)

2009 blev ingen höjdare i Toscana i allmänhet och Montalcino i synnerhet. Alldeles för varmt och regnfattigt - lite som 2012 också ser ut att bli om inte värmeböljan och torkan snart släpper sitt envetna grepp där nere. Exempelvis Salvioni avstod att göra någon brunello 2009 då han helt enkelt inte ansåg druvmaterialet vara tillräckligt lagringsdugligt. Desto bättre druvor att kasta i rosson, således! Vi har tidigare tjusats av ett gäng rosso-09:or så det är med stor tillförsikt vi öppnar de här båda exemplaren.



Rosso di Montalcino 2009 (Il Poggione) Storproducenten Il Poggione (ca 125 ha) brukar kunna hålla en hög och jämn kvalitet och kommer förstås säkert att trycka ut sin brunello 2009. Rosson har till viss del fått ligga på använda barriques. Doften är initialt väldigt stängd och fataromerna är faktiskt de attribut som gör mest väsen av sig. Efter en natt i kyl och 2/3-fylld flaska har frukten fått en helt annan fart och man njuter både solvarma jordgubbar och spänstig stenfruktsparfym. I munnen är syrorna av midjehöjd och en del tanniner sticker till på tandkött och gom. En tämligen generisk rosso, förvisso korrekt och smaklig, men lite för oengagerande för att det ska bli tal om återköp. 135 DKK hos Otto Suenson i Kpnhm.

Rosso di Montalcino 2009 (Cerbaiona) Vi har fallit pladask för Diego Molinaris Rosso 2008 vid ett flertal tillfällen så förväntningarna är skyhöga på den här 09:an. Tyvärr har vi nog att göra med en kass flaska för jag känner inte igen mig alls. Knutet, ogint och knastvärt. Inte minsta spår av de djupa doftlagerna eller den slösande tjockfruktigheten som vi älskat så i 08:orna. Smygkork? Vi sätter vårt hopp till att våra resterande 5 flaskor har ett skönare anlete att visa upp. 189 DKK hos BB- Vin i Dragør.