fredag 21 oktober 2011

Langhe Freisa 2009 (G.Rinaldi) & Langhe Freisa Toetto 2005 (G.Mascarello)


Dags igen för vår årliga freisafix. Senast gick vi på djupet och körde en liten vertikal men den här gången får Mauro Mascarellos Toetto-nollfemma agera referens, som en av våra två enda egentliga rena freisa-erfarenheter, när vi tar oss en titt på Giuseppe Rinaldis Langhe Freisa 2009.


Rinaldis version
av Langhe Freisa är betydligt mörkare i både färg och frukt, den bjuder ut sig på ett avsevärt mer extrovert vis än vår gamle vän Toetto. Vi har visserligen att göra med ett betydligt yngre vin men stilskillnaden är trots detta markant. En tät, fruktig doft med skogsmörka bär i sitt sista mognadsstadium såväl som sköna stänk av möbelpolish, karga mineraler och viol.

Tanninerna har en ganska fast beskaffenhet och tar ett rejält grepp om gom och tunga. Fruktsyrorna rör sig i ett dovare spektum än den ljusfruktiga och högsyrliga Toetton, Rinaldis freisa har på det hela taget betydligt mer gemensamt med sin stallsyster Langhe Nebbiolo 2009 än med Mascarellos freisa. Till kvällens ugnsstekta gårdskyckling med gräddig sås och brysselkål (fullkomligt briljant contorno, med en bra olivolja, salt och peppar - varför äter man inte det här oftare?) tar Mascarello kommandot, ett fulländat matvin med sina vitvinslika citrussyror och sin finlemmade textur - ett år extra i källaren har gjort gott. På egen hand är Rinaldi större och mer av en upplevelse, ett riktigt njutbart vin.

De här vinerna kostar inte mycket men erbjuder mängder av intressanta och spännande intryck. Rinaldis Langhe Freisa 2009 finns att köpa hos Stefan Töplers BaroloBrunello för €14.90 och Mascarellos Langhe Freisa Toetto 2005 finns hos Carlo Merolli och kostar 95DKK.


Riktigt bra läsning bjuds man på i Alice Feirings senaste alster Naked Wine. Den första boken: The Battle for Wine and Love: or How I Saved the World from Parkerization har gjort hennes namn till ett rött skynke på vindiskussionssajter världen över. Hon har under lång tid fört en hårdför kamp mot alla former av justerande och tillfixande i vinmakningsprocessen - i vingården såväl som i källaren; ett korståg mot så kallade spoofulated wines (vad sägs till exempel om flytande ektanniner...?) och för Le vin au naturel.

I Naked Wine är anslaget ett uns mjukare än vad man vant sig vid sedan tidigare. Här ger sig den inbitna NYC-bon på att göra sin egen sagrantino i en californisk vingård, och fyller ut med sedvanligt skarpsynta betraktelser emellan de vinösa vedermödorna. Mycket vettigt, välformulerat och svårt att lägga ifrån sig.
Finns hos Adlibris eller Amazon.

Sedan har vi ju Livets Goda...


Jag brukar inte köpa Livets Goda men hittade ett gammalt nummer (#43) här hemma och råkade läsa ingressen till krönikan (ledaren?) som kallas Chefredaktör Anders Enquist klurar. Jag kan inte säga exakt när detta är skrivet, då det inte står något datum eller årtal på tidningen, men tvivlar på att det är så länge sedan att man kan tillgripa någon form av förmildrande omständighet eller åberopa någon slags preskriptionsklausul. Är det överhuvudtaget lagligt att uttala sig på detta viset? Har chefredaktören hittat en bunke gamla psykiatriska journaler från sena 30-talet och inspirerats att gå loss i ämnet: Idioti som diagnos? Man formligen häpnar.

Texten är en synnerligen osammanhängande drapa om hur lyckliga utvecklingsstörda och hundar måste vara som, enligt chefredaktören, inte är medvetna om att de kommer att dö... Det hela avslutas med: "Varför skriver jag det här då? Ja, jag tänkte bara muntra upp er lite."

Jag vet inte om den här texten är representativ för nivån på chefredaktörens krönikor i allmänhet. Jämfört med tidigare nämnda Alice Feiring framstår detta som vinlitteraturens tes-antites, yin-yang, nordpol-sydpol, plus-minus, Tomas Ledin-Igor Stravinsky, Marchesi di Frescobaldi-Christiana Galasso... Ja, ni förstår vartåt det barkar.

Nu inser jag ju att jag visserligen inte kan räkna in mig i LG's målgrupp då jag inte är det minsta intresserad av golf, spa-resor till Sydafrika, poäng och guldplaketter eller 3000-kronors-whisky, men jag är däremot närmast maniskt vinintresserad, vilket gör sakernas tillstånd en smula beklämmande då detta trots allt lär vara den ledande vintidskriften i landet. Man verkar ju omge sig med bitvis dugligt folk, så man kan undra om det månne är någon av dessa som dristat sig att berätta för chefredaktören att han nog hade lite otur när han klurade?

30 kommentarer:

anders wennerstrand sa...

Som medhatare av guldplaketter och poäng kan jag inte låta bli att tipsa om min krönika i LG 57 som kommer i dagarna. På just det ämnet :)

Kul med seriös Freisa, som man alltid säger åt sig själv att man borde dricka mer av - det känns som rätt farbröder när du letar matvin. Ruggigt sugen blev jag.

Finare Vinare sa...

Ja, som vi har skrivit tidigare börjar det bli akut med digitala särtryck av signore Wennerstrands krönikor för att få slippa ledar-eländet i LG.

Får vi önsketänka: kom tillbaka till bloggosfären, Anders! Några tusenlappar per krönika är alldeles för lite för att figurera i så pass ruttet sällskap...

Italienska viner sa...

Anders - Jo, nog är det rätt farbröder alltid. Rinaldis framstående egenskaper på egen hand till trots, så är det Toetton som sjunker undan snabbast. Den där seniga slankheten är förförisk, i alla fall när det gäller viner.
Får se till att rycka åt mig LG #57 när vi står och väntar i kön på ICA Kvantum vid nästa veckohandel. ;-)

FV - Wow, inga subtila omskrivningar där inte. Håller givetvis med.

/Patrik

Ulrik sa...

Anders, Jag köper hem en flaska av det bästa Indiska vin jag kan hitta tilö dig, om du mailar mig dina alster!? :)

Frankofilen sa...

Hmm, har funderat på att läsa Feirings nya bok, men ärligt talat har jag lite svårt för henne. Följer man henne på The Feiring Line tycks ideologi komma före kärlek till vin. Plonk är förstås alltid plonk, och ingen vill väl ha industriella viner med massor av skumma tillsatser, men som jag tidigare sagt behövs en mer nyanserad debatt kring hela naturvinstrenden. Från båda håll. I en del fall får den lätt igenkännbara stilen dominera över både druvkaraktär och ursprung. Är det verkligen vad man vill ha? Är det naturligt? FV var väl inne lite på samma sak ang 2008 Foillard Fleurie häromsistens. Och är chaptalisering eller macération carbonique mer "naturligt" än spinning cones eller microbullage?

Tyckte det här var rätt bra läsning:
http://zesterdaily.com/drinking/1049-spotlight-on-natural-wine

Italienska viner sa...

Frankofilen - Jag tycker absolut att du ska ge 'Naked Wine' en chans, även om du har svårt för Alice Feiring. Man MÅSTE ju inte tvunget hålla med i allt hon säger, men hon har ju varit en frontalfigur i den här debatten det senaste decenniumet så hon har trots allt en hel del 'kött på benen'. Frågorna du ställer har ju hon så klart också ställt sig åtskilliga gånger, och i den här boken får hon prova sina teorier IRL, så att säga.

/Patrik

Frankofilen sa...

Ja, vad katten, det är alltid roligt att läsa vinböcker. Någon som kollat in Jaime Goodes nya förresten?

Finare Vinare sa...

Alice Feiring blir rätt tröttsam att läsa framförallt för att hon skriver så mycket om Alice Feiring. Och har ett behov av att positionera sig i varannan mening.

Hmm, "macération carbonique" är ju en ganska low-tech och naturlig jäsningsmetod som dock sätter ett tydligt avtryck och väl inte bör nämnas i samma andetag som chaptalisering eftersom de inte har något alls med varandra att göra.

Vi drack en 2009 Cheverny igår som liknar Lapierres 2010 Morgon, som liknar Foillards 2008 Fleurie, som liknar P-U-R:s 2010 Morgon Côte de Py. Helt klart en utpräglad "stil", men också en gemensam druva - gamay. Å andra sidan liknar ju typiska médoc-bordeauxer också varandra en hel del i stilen, och faten överröstar ofta såväl druva som terroir. Senast i fallet 2007 Lascombes som vi konsumerade i veckan, till sin personlighet ett ganska "spoofulated" vin som inte lockade till merköp när vi väl drack det i stället för att bara prova.

http://www.cellartracker.com/wine.asp?iWine=500909

Men "microbullage" är väl inte så märkvärdigt egentligen, när man funderar på det. Lite luftbubblor i tank/fat, istället för en eller flera omdragningar. Luft som luft. "Spinning cones" och annan "high-tech" mustkoncentrering däremot, det känns väl allt annat än naturligt...

Frankofilen sa...

Hehe, vad gäller Bordeaux och terroir så har vi kanske diskuterat det tillräckligt. Jag tycker det (oftast) är enkelt att plocka ut en Bordeaux bland ett gäng toscanare, chilenare, sydafrikaner och ofta även jänkare som är gjorda på samma sätt av samma druvor med samma ekbehandling. Alltså en tydlig känsla av plats. Men har man svårt med det håller man förstås inte med.

Visst är MC något annat än chaptalisering. Precis som du skriver sätter dock metoden väldigt tydliga avtryck på resultat. Är det "naturligt"? En tydlig intervention tycker jag, utan att man måste lägga några negativa aspekter på det. Men hos många naturvinsförespråkare (inklusive Feiring) framhävs ju avsaknaden av intervention liksom tydlig känsla av terroir och ursprung som det som skiljer ut "naturliga" viner från de "onaturliga". Jämför också skalmacererade orangea viner som i mitt tycke uttrycker så gott som ingenting av varken druva eller terroir, bara vinmakande. Men ändå omfamnas dessa viner av naturvinsscenen. Det är inte alltid helt enkelt att begripa vad som är ideologiskt korrekt.

Spinning cones och chaptalisering är väl egentligen två sidor av samma sak - att justera en balans i vinet som årgången och druvmaterialet inte mäktade med att ge. I grunden något högst onaturligt i min mening - åtminstone om man tycker att årgångsbetingelser skall skina igenom. Eller så håller man inte med. "Inte konstigare än att en kock använder salt" tyckte ju Kronstam härom veckan...

Italienska viner sa...

Jag förstår helt klart Frankofilens resonemang om viner som smakar mer 'naturligt' än 'vin', när produktionsmetoden blir den definierande stilmarkören - ett faktum som ju för de flesta konsumenter är lika oönskat som alla de skumma tillsatserna. Som vanligt handlar det väl om att hitta enskilda producenter som gör grejer man gillar. Där har Feiring rätt bra koll faktiskt, tröttsam eller inte.

/Patrik

Finare Vinare sa...

Vårt resonemang om bordeaux gällde väl mer den inbördes likheten än olikheten gentemot mot utsocknes viner. En "stil" helt enkelt, avhängig av plats och druvor och en jäkla massa barriquer!

Förresten bjöd 2008 Poujeaux på all önskvärd njutning i torsdagskvällens samspel med entrecôte, bea och frites. Svårt att komma på ett mer lämpat vin i det sammanhanget. Oväntat konsumtionsfärdigt, dessutom...

Visst ska vi läsa Feirings bok, Patrik. Och Jamie Goode's också. Att låta blir vore ju bara dumt ;-)

Vinosapien sa...

här händer det grejer...skoj!
jag har de senaste veckorna rasslat igenom feirings 'naked wine', theise 'reading between the wines' och goodes 'authentic wine'.
feiring har ju avhandlats effektivt ovan. jamie goode har ju mer vetenskaplig tyngd (eller hur franko) och angripa diskussion på ett helt annat sätt. inte direkt lättläst, utan man tar sig igenom ett gäng sidor åt gången. mer intressant än kul att läsa. tycker kanske att han borde våga ta mer ställning än vad han gör.
men den bok som berör mest är utan tvekan 'reading...'. borde ingå som referenslitteratur på samtliga vinutbildningar. passion...respekt...ödmjukhet...helt enkelt en fantastisk berättelse som verkligen sätter spår. om ni inte läst...gör det!

Italienska viner sa...

VS - 'Reading between...' har legat i mynningen för beställning sedan jag läste det här:

http://vinare.blogspot.com/2010/12/reading-between-wines.html

Nu är den beställd, tack för påminnelsen!

/Patrik

Frankofilen sa...

Jag har också försummat att beställa Theises bok. Han är ju sjukt läsvärd även när det gäller att kränga de egna vinerna ;-)

Det här artar sig till ett helt paket med vinböcker, kul det var ett tag sedan. Blev väldigt glad när jag såg att Matt Kramer nyligen gett ut en samling med sina krönikor ("On Wine"). Också en av mina favoritskribenter, men eftersom jag aldrig köper WS så har jag missat de flesta. Den får också åka med.

Nä hörni, dags att smida middagsplaner. Här åkte just något onaturligt från en extratung flaska i karaffen. Extremt lovande doft redan vid sval källartemperatur...

Ingvar Johansson sa...

Har läst och faktiskt uppskattat "Naked wine". Håller på att plöja igenom "Authentic Wine". Två helt olika böcker, båda med sina förtjänster. Feiring är något mindre Feiringskt tröttsam i N W. "Reading between..." kommer att beställas å det snaraste. Någon som läst "Liquid Mind" ?

Frankofilen sa...

Hmm, Ingvar, jag har aldrig hört talas om Liquid Mind. Vad är det för bok? Den enda träffen jag får på Amazon är Seagans alster från 2003 med följande produktbeskrivning:

"What is human existence like when experienced through the Cosmic Consciousness of an astral traveler? To observe Earth from the outside is to discover an entirely new world. Inspired by a vision, Liquid Mind is written from the perspective of an astral traveler who exists in another reality and decides to have a human experience."

Far out, Dude..

castor fiber sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
castor fiber sa...

Lång länk men här kommer Liquid Mind om någon är intresserad. Om detta nu ens är rätt bok (Abebooks är lysande!)

http://www.abebooks.co.uk/servlet/BookDetailsPL?bi=5980809487&searchurl=bt.x%3D0%26bt.y%3D0%26sts%3Dt%26tn%3DLIQUID%2BMIND

Vinosapien sa...

på tal om naturliga drycker...kvällens glas...2006 nikolaihof riesling steiner hund reserve (österreich - wachau)...stämplad med 'bio' och 'demeter' och allt vad du vill...inget snack om att det är topp-riesling från ett toppläge. briljant.
dessutom 2009 dard&ribo saint joseph...lika natur-tokigt men helt utan stämplar...och även här klockren syrah från bra läge.
rediga viner;)

Ingvar Johansson sa...

Franofilen o Beavermaster ! Eeh det blev fel. Titeln jag for efter ligger nära en åkomma jag uppenbarligen lider av. "Liquid Memory" av Jonathan Nossiter skulle det förstås vara. The Liquid Minds är ju det där neopsykedeliska bandet jag ännu inte startat.

Italienska viner sa...

Puh, Ingvar! Vi som just var i färd med att plocka fram lavalamporna och vattenpiporna innan vi med ett nödrop skulle skicka ordern på 'Liquid Mind'. Välkomna till Boktipset förresten: Ni-na-ni-na-ni-nana...:-)

/Patrik

Frankofilen sa...

*släcker rökelsen*

Ahh, Nossiter. Jo, jag läste hans "Le goût et le pouvoir" när den kom på franska från början. Finns en del kommentarer om boken här:

http://frankofilen.blogspot.com/2008/10/2004-mas-de-daumas-gassac.html

Sedan lånade jag ut den till FV som skrev en rad här:

http://vinare.blogspot.com/2008/12/2006-domaine-lacroix-vanel-fine-amor.html

I korthet Ingvar - bokens starka sidor är en hel del vindrickande tillsammans med kända vinmakare (och en del skådisar) som har en del att säga. Svagheterna (som tyvärr övervinner de starka sidorna) är en rätt påtaglig skitnödighet, en ängslighet över att tycka "rätt", en hel del förutfattande meningar, en inte så dold agenda, samt en del mobbing av oskyldiga butiksanställda på supermarkets. Rätt många runda bitar som pressas ner i fyrkantiga hål för att passa författarens världsbild, precis som i filmen. Men boken kanske blir bättre på engelska?

Äsch, jag raljerar lite - det finns klart läsvärda partier och poänger. Om inte annat vore det intressant med fler åsikter...

Frankofilen sa...

Ingvar - the Liquid Minds förresten. Jag tänker mig ett lagom nedrökt band med tydliga influenser av Arthur Lees finaste ögonblick. Jag kan spela sitar....

Italienska viner sa...

Den som vill ha ett kraftfullt markerat destillat av sakernas tillstånd i den naturliga vinmakarrörelsen finner ett sådant här. Sagt med pondus och eftertryck, om än i en ovanligt avslappnad pose...

/Patrik

Finare Vinare sa...

Individualistisk, rebellisk, artikulerad - hatten av för Fulvio Bressan! Vi sög i oss två av hans viner i fredags kväll , post på G...

Om Polly Jean Harvey hade gjort vin hade det utan tvekan varit "Naked Wine". Ikväll var det "Naked Music"...

Italienska viner sa...

Individualistisk, rebellisk och artikulerad - javisst, men inte helt olikt det signorina Feiring proklamerar, minus 'tröttsamheten'. ;-)

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Tack för erbjudandet Frankofilen ! Hade dock tänkt mig något mer naturligt och (svavel)fritt än Love. Mer något i linje med det här http://www.youtube.com/watch?v=oSzqqqMMMbw

Frankofilen sa...

Ja, det där var naturligt så det förslår... Fast jag misstänker ändå tillsats av en del olagliga substanser ;-)

Puteljen! sa...

Anders Enquists ledare är ju på god väg att bli legendariska, fast av fel anledning så att säga. Ofattbart att han får fortsätta publicera dem.

Även jag kan rekommendera reading between the wines - bästa bok om vin jag läst. Den reviderade nyutgåvan av Remington Normans The great domaines of Burgundy (tillsammans med Charles Taylor och hans nya bok Grand Cru är annars de jag bläddrat mest i sista halvåret eller så. Rekommenderas de med.

Vad tycker ni för övrigt om mousserande langhe fresia?

Italienska viner sa...

Puteljen - Freisa frizzante/vivace är inget jag smakat tillräckligt av för att ha någon som helst kvalificerad åsikt om. Jag kan bara anta att det i regel handlar om lättdruckna, läskande lunchviner som så ofta är fallet med italienska mousserande röda. Smakade däremot en vit chiavennasca frizzante från Balgera i somras som var trevlig och oförarglig på alla vis.

Jag trodde inte att det var riktigt så illa med LG-ledarna som det verkar vara. Var hos tandläkaren i veckan och fick tag i ännu ett gammalt nummer där Enquist gick loss på David Bowie - jösses vilka sliriga tankebanor som verkade fått fritt fram där. Man baxnar.

/Patrik