Besök hos Fratelli Revello

Det visar sig att vår favoritbloggkommentator, den vandrande Langheencyklopedien - andersuw, råkar befinna sig i Piemonte samtidigt som vi. Således ett lysande tillfälle att kliva ur den diffusa anonymitet som internet erbjuder och träffas i det som kommit att betecknas: IRL. Vi har på förhand bestämt träff i La Morra för lunch på Il Duca Bianco för att sedan rulla ned de få kilometrarna till bröderna Revello där svenskättade Paola Revello ska låta oss prova igenom sortimentet. Vi har dessutom fått besök av vänner från Sverige - H, J och sonen Emil åtta år - som samtliga är mer eller mindre barolo-oskulder fast J har ett dunkelt förflutet som bordeauxentusiast. En rejäl Annunziatagenomkörare ska nog göra susen.

Efter en rustik lunch och lite socialiserande anländer vi Revellos uppfart där Paola välkomnar och bjuder in till det eleganta provningsrummet. Paola berättar att hon är god vän med Silvia Altare och att hon, sedan hon i en svensk blogg (vinovis) berättat om sin saltlakritspassion, blir överöst med dylika delikatesser varje gång hon får svenskt besök. Paola ser härmed sin chans att göra en copycatmanöver - alltså framtida Revellobesökare: salta pengar, salta fiskar och salta skruvar är favoriterna.

Vi får en kärnfull presentation av företaget - man exporterar så mycket som 50-55% till USA och säljer så lite som 15% i Italien. Marc de Grazia tog sig an Revellobröderna under Vinitaly 1994 under förutsättning att de bytte etikett och logotype och han har haft dem under sina vingar sedan dess. Man har 13 ha i flera attraktiva La Morra-lägen och dessa skall vi bekanta oss med nu.

Dolcetto d´Alba 2008 (€7) har legat på stål. Blålila, ren och frisk med mynta, grönörtighet och mineral tillsammans med all den unga, ganska mörka, frukten. Lätt och ganska frisk fruktighet i munnen med syror som gjorda för en antipastitallrik.

Barbera d´Alba 2008 (€8) är även den stållagrad. Lite mörkare och tätare än dolcetton men ändå transparent. Mörka körsbär i nosen och ett knippe färska örter. Välstruktuerad smak med delikat syrlighet. En trevlig bagatell.

Langhe Nebbiolo 2007 (€12) 18 månader på barriquer som är 3-5 år gamla. Ganska mörk med orange kant. Jordgubbe, målarpyts och friska röda bär. Syrlighet som är påtaglig och lite lättare tanninstruktur. De här tre basvinerna fungerar fint ihop och man känner ett stilmässigt samband dem emellan. Bra hantverk således.

Barolo 2006 (€22) 60% på äldre (3-5 år) barriquer och 40% på nya. Söt ljusröd frukt, målarpyts och viol. Faten visar sig som muskot, lakrits och lagerblad - fint ihopsnickrat med den pigga frukten. Balansen mellan syror och tanniner är fin och faten är välintegrerade i munnen också. Bra normale i en mycket bra årgång.

Barolo Vigna Gattera 2006 (€30) har enbart legat på stora (1500 l) fat för att understryka Gatteras omtalat eleganta tanninstruktur. Fin orange ton framför mörkare rubin. Fruktigheten är fin med moreller, hallon och röda vinbär. Lätta tjärpustar klämmer sig fram emellanåt. Tanninansamlingen är läcker och ganska framträdande. Sober elegans och bra skjuts på samma gång. Toppklass.

Barolo Vigna Gattera 2005 (€30) är sötfruktigare och kommer mycket snabbare i glaset. Lite mindre elegant men en charmig frukt med amarenaparfym i första rummet. Vi får även smaka 2003 av samma vin och den visar upp grönare toner med nässlor, gräs och melon tillsammans med kantigare tanniner och betydligt kortare eftersmak. Nollsexan är klart bäst av dessa tre.

Barolo Vigna Giachini 2006 (€35) kommer från 65-70-åriga stockar i rakt sydläge. 50% på nya och 50% på gamla barriquer. Rejält med nypon och en elegant rödfruktig parfym. Syrligheten är härligt hög och klickar direkt med tanninerna på tandköttet. Bra tryck i frukten med läckert mogna bigarråer och ett stänk tobak i eftersmaken.

Barolo Vigna Giachini 2005 (€35) har en lite friskare frukt och lutar mer åt en mineralstinn profil. Syrorna är tuffare och vinet känns betydligt stramare och mer åtdraget än nollsexan som vinner den här ronden också.

Barolo Vigna Conca 2006 (€40) Även detta kommer från 65-70-åriga stockar i sydläge och 50/50 nya och gamla fat. En mer direkt frukt - söt och mörk. Mineralitet i form av nyregnat makadam och en kraftigare tanninprofil än de andra nollsexorna, nästan mot Serralunga-hållet stilmässigt.

Barolo Vigna Conca 2005 (€40) Har en stenfruktsparfym som tar täten och slösar med moreller och bigarråer. Ganska tuffa men fint definierade tanniner och en lång eftersmak. Om 10-15 år är nog detta en vinnare. Vi smakar även den utsålda 2004:an som är rasande elegant med finpulvriga tanniner och bred fruktsyrlighet. Mycket läcker och nollfyra plockar nog en pinne här med nollfem på andraplats.

Barolo Rocche dell´Annunziata 2006 är prestigebarolon och har en mörk, nästan blåbärslik frukt med lingonsyror. Lite sluten och hårdhudad just nu men här är vi såklart alldeles för tidigt ute, detta är i allra högsta grad ett framtidsprojekt. Kul att få smaka men det är inte dagens favorit, den bucklan går till Gattera 2006 tätt följd av Giachini 2006. Härliga viner.

När provningen börjar lida mot sitt slut är åttaåringen Emil rejält uttråkad och beger sig ut på gårdsplanen för att leka med Paolas nyinförskaffade valp Argo. Efter en stund ser vi Emil på väg ut i Giachini för en upptäcksfärd med den majestätiska cedern, som tronar mitt uppe på Gattera, som slutstation. Emils föräldrar blir förstås lite oroliga och börjar kalla på honom men det är ganska långt iväg och vinden blåser bort allt ljud med resultatet att Emil glatt kutar vidare.

Till sist står vi allesammans i de eleganta fönstren till Revellos provningsrum och ylar för fulla halsar:

-EEEEMMIIIIILLL!!! Och för ett ögonblick har Annunziata förvandlats till Lönneberga. Emil nådde den libanesiska cedern och kan meddela att det vid trädets fot finns en bronsplackett med högst läsvärd information för den som känner sig sugen på en liknande utflykt.