Langhe Nebbiolo 2004 (Fontanafredda)

Jakten på den ultimata hus-Nebbiolon fortsätter oförtrutet. Ännu en gång slås man av hur vacker den här druvan kan vara i glaset, kristallklar mitt med en mjukt avklingande periferi. Färgen är brukligt violettröd med lite tegliga inslag i kanterna.
Förförande fattoner når näsan initialt, körsbär och cassis tätt därefter. En tämligen kraftig bärighet i centrum och plommon tillsammans med torkad frukt som flaxar bredvid - lite "crowdpleaser"-varning här alltså.
I munnen är det en annan femma, mycket syror som stannar länge ihop med strävhet i hyfsad balans med alkoholen. Tydliga spår av kalk och krita klamrar sig kvar på tungan. Känns avsevärt mer komplex när man har den grillade entrecoten som stretar emot, den här gynnaren tål en hel del stryk - inte ens dijonsenapsvinägretten rår på honom.
Ett alltigenom välgjort vin av ännu en storproducent, ´06:an finns i SB´s ordinariesortiment men verkar av allt att döma inte hålla måttet..?
´04:an går att få tag på i Köpenhamn för runt danska hundringen.

(14,5p/20)
nr 22300

Langhe Nebbiolo 2006 (Pio Cesare)

Pio Cesare´s Langhe Nebbiolo lär inte behöva någon närmare presentation, mycket har redan sagts om de tidigare årgångarna, så pass att till och med de olika sändningarna av respektive årgång har varit föremål för diskussion bland svenska vinbloggare.
Detta är ett av mina favoritvin i sin prisklass, oerhört mycket "bang for the buck" om man är ute efter piemontesisk finess.

2006´an blir man inte besviken på, kanske inte helt tillgänglig än men det gör bara mötet så mycket mer spännande, massor av nebbioliska plattetyder - precis vad man söker i ett bra vin!
Ser fin ut i glaset, violett och ungdomligt gracil. Lite burgundiska stalltoner blandat med viol i nosen, sedan kommer diskret sötlakrits och fruktansvärt mycket körsbär tillsammans med en hink kontaktlim. Syrorna är ettriga och missar inte en vrå i munnen samtidigt som man får en känsla av saftighet och nästan en smula aptitret. Smakpelaren är lite vattnig i mitten men så mycket fylligare i kanterna. Strävheten lämnar inte gommen på en bra stund efteråt.
En fullfjädrad hus-Nebbiolo som är ett måste i källaren.

(16p/20)
119 kr
nr 7306

Canonica A Cerreto Chianti Classico Riserva 2005

En Chianti Classico bestående av 85% Sangiovese, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Merlot från leriga sluttningar 350 m ö h, syd-sydvästlägen. 18 månader på barrique av fransk ek och 6 månader på flaska innan det ställs på butikshyllorna.

Djup lila och rubinröd färg med medelkraftig intensitet, klar och speglande i glaset.

Tobak och vinbär - både röda och svarta, söt vanilj från tuff fatbehandling. Vinet vill ha massor av luft och utvecklar mycket komplexitet efter någon timme i glaset, körsbär och marsipan sluter upp.

Känns supersnipigt i munnen utan mat men så snart grytorna står på bordet tar syrorna över andrastämman och tanninerna börjar skaka maracas. Tämligen välbalanserat men fatkaraktären kunde skruvas ned en aning.

(14p/20)

152 kr

nr 6013

Piemonte-Shootout

Vi testar sex röda piemonteser och dessa serveras blint så att våra gäster får något att bita i.
2X Barbera och 4X Nebbiolo ska avverkas, åldersspann från 2000-2007. En Barbaresco och två Baroli på banan tillsammans med en Langhe Nebbiolo och vardera en Barbera d´Asti och en d´Alba. Efteråt kommer en Moscato d´Asti men den är utom "tävlan".

Barbera d´Alba 2007 (Prunotto)

är först ut och avslöjar sitt utanförskap med sin blåröda kulör och höga intensitet, vackert rubinskimmer. Tämligen okomplicerad i nosen; de röda bären - lite lingon, torkade kryddor och fat. När temperaturen stiger blir det blåbär och körsbär som trivs ihop med fattonerna.

Friska syror men ganska snäll över lag, lättgillad bordsbarbera från stabil storproducent som man gärna dricker igen.

(13p/20)

Gavarini Langhe Nebbiolo 2007 (Elio Grasso)

Grasso´s viner brukar vara personliga tolkningar av den vinstil de ska representera. Han håller till i Monforte d´Alba och Gavarini är ett läge som brukar tillhandahålla druvor till hans Vigna Chiniera Barolo såväl som till denna Langhe Nebbiolo som är helt oekad och därför en nyttig lektion i hur en Nebbiolo kan te sig på egna ben.

Färgen har klara blåvioletta toner tack vare sin ungdom, dock ger den lägre intensiteten tydliga nebb-vibbar.
Mycket frisk och vågad i näsan, nästan avklädd visar den upp sin mjuka frukt: persika, jordgubbe, skumbanan (malolaktiska tendenser). Fräcka syror som piggnar till och vill möta upp antipasti-tallriken. Örtig kycklingleverpastej blir bundis direkt med den här.

Mycket välgjort och balanserat.

(14,5p/20)

Barbaresco 2000 (Luigi Voghera)

är en riktig överraskning, några år extra på flaska har verkligen gjort underverk med ´00:an som presenterar hela sitt register. Första anblicken ger varm, skön terracotta i färgen mot en klar, transparent kärna - mycket vackert. Näsan får sig en rejäl dusch av alla de nebbioliska kännetecknen: violer, rosor, tjära, sötlakrits lägger sig som en plym över glaset. Jordgubbar och hallon med grädde trängs med undervegetativa toner. Fantastiskt rund och ljuv men med moget bett i kinderna, tryffelpecorinon är som gjord för denne domptör.

Detta är ju en basbarbaresco som inte brukar göra så mycket väsen av sig men den här årgången verkar ha det mesta på plats. ´03:an finns på SB men den har jag inte smakat.

(17p/20)

Menego Barbera d´Asti 2000 (Marco Bonfante)
är en gammal favorit som testats tidigare och alltid håller vad den lovar. Mycket avrundad och mogen, klarar sig nog ett tag till men börjar tippa över. Barrique-hanteringen har varit mitt i prick och hjälper verkligen fruktsyrorna såhär på ålderns höst, förbryllar de stackars gästerna en smula som tror att de har hamnat i nya världen helt plötsligt. Fick 15p för några veckor sedan men i det här sällskapet bleknar den lite.

(14p/20)

Marcenasco Barolo 2004 (Renato Ratti)
har också slunkit ner nyligen och är en underbar bekantskap. Marcenasco ligger, tillsammans med Ratti´s två andra Barolo-lägen Rocche och Conca, i Annunziata mellan La Morra och Serralunga, sydost- och sydvästlägen i kalkrik lera.

Kort maceration, 7 dagar, och en del vin i stora 25 hl-botti och resten i barrique - något av en modernist således.

Fantastiskt gott, rejäla alkydoljefärgångor möter i dörren och massor av skogsbär följer upp.

Kan, trots lusig kronkurs, fyndas hos Philipson Wine i Kokkedahl där man får slanta upp 129.95 Dkr (~190 Skr) vid köp av 12 st, jfr 314 bagis på SB.

Fick 17,5p sist men bättrar på sig lite ytterligare nu, känns komplett.

(18p/20)

La Rocca e la Pira Barolo 2001 (Alfredo Roagna)
Roagna är en traditionalist i ordets rätta bemärkelse; 100 dagars maceration och stora ekfat.

Firman huserar i Barbaresco och deras Pajé är välkänd för nebbiolister. Druvorna växer i syd-sydostlägen i Rocche di Castiglione Falletto och Cascina Pira där jorden är sandigare och lättare än i t ex La Morra.

En riktig "looker", klar och transparent med en underbar rubinröd lyster som får munnen att vattnas.
Stor generös doftbukett som släpper ifrån sig tjära och tobak vid första mötet, sedan börjar man ana syltighet och inlagd frukt, i positiv bemärkelse! Mogna jordgubbar förför och pockar på uppmärksamhet tillsammans med svart oliv och kirsch. Lååång doft som stannar i nosen.

I munnen blir man helt lyrisk, detta är ljuvlig Barolo med syror och tanniner i massor men allt sitter på rätt plats och bildar ljuv förening med potatis/kantarellgratängen.

Vinet utvecklas hela tiden i glaset och man märker att det finns rejäl lagringspotential.

En ny favorit.

(19p/20)

Cascinetta Vietti Moscato d´Asti 2007 (Vietti)
Bra spritsighet, fräschör och sötma i balans. Persika och passionsfrukt i doften tillsammans med piggelin och hubba-bubba. Tydlig druvtypisk blommighet som aldrig blir parfymerad. Finfina bubblor i munnen, lätt friskhet och mycket väl avvägd sötma.

Utmärkt representant för en dessertvintyp som är på gång att åter bli populär.

(14,5p/20)

Musella Amarone della Valpolicella Riserva 2000 (Musella)

Amarone är väl en lite speciell och festlig dryck som man avnjuter som den är vid väl valda tillfällen - t.ex när man blir sugen? Det blev vi ikväll och plockade således fram en dylik ur gömmorna.

Musellas Amarone består av 70% Corvina o Corvinone, 20% Rondinella och 10% Oseleta, jordmånen är kalkhaltig rödlera och gården är belägen nordost om Verona. Vinifikationen är traditionellt "amaronsk" och lagringen på ek sker i etapper på olika stora fat.

Detta är en 2000 som fått ligga till sig 4 år i vinkylen.

Vi häller över i karaff ett par timmar innan vi ska smaka och slås av den lätt murriga bruntonen som framträder vid upphällningen, ett moget utseende som liknar en kompakt massa i glaset.

Första doftintryck är körsbärskärna, helt enligt planerna skall en liten bitterhet utkristallisera sig och man knockas av den intensiva extraktionen. Någon liten mineralig ton vill göra sig gällande, lite kakel-fix. Sedan blir det naturligtvis torkad frukt för hela slanten, som att vandra genom varuhusets "hälsolösgodis"-avdelning. Efter en stund passerar en hint av elegant Bordeauxpaprika som försvinner snabbt och lämnar fältet öppet för portvinsångorna.

I början är syrorna väldans blyga i munnen, typ outspädd saft men efter ett tag känner man de välnyanserade tanninerna långt bak i svalget. Smaken är söteldig och alla som ätit "spagnola-gelato" med amarena känner likheterna.

Lång eftersmak som återkommer.

Det är inte möjligt att bedöma en Amarone annat än som en Amarone, jämförelser med andra vinstilar känns helt irrelevanta - man jämför inte en Sherry med en Chablis.

Som Amarone betraktat är Musellan "bulls eye", allt är med i detta kraftpaket som troligen inte blir mycket bättre av längre lagring.

(16.5/20p)

75441 (årg 2004)

kostade 285 kr 2005 men är numera uppe i 369 kr

Dolcetto d´Alba 2005 (Andrea Oberto)

Dolcetto är en ypperlig vardagsdruva som sällan ger några bestående intryck hos provaren. Jag måste erkänna att jag har en viss faiblesse för den tväre gynnaren och i händerna på en mästare brukar den kunna tämjas och bli en suverän måltidsmedarbetare.

Andrea Oberto är en traditionalist som gör Barolo på det gamla goda viset med lååång maceration och lagring på stora botti, han har örnkoll på sina vingårdar och pysslar mycket med sidoodlade grödor och dylikt.
Dolcetton odlas på två små slänter: Vantrino i La Morra med 3.500 rankor i sydostsluttning och leriga Albarella i Barolo; 5.000 rankor i sydväst. Han gallrar c:a 25-30% till 1,2 kg/stock.
Maceration på skalen i cirkus 100 timmar sen över på ståltank i väntan på spontan malolaktisk jäsning. Lagring på stål i 8 månader - basta.
Resultatet är en djupviolett skapelse, förvånansvärt mörklila men väldigt klar och distinkt.
Söt bärdoft, nästan kompott tillsammans med tobak och något örtigt i första sniffen, sen blir man inbjuden i det varma, lite mogna doftspektrat; tjära, jordgubbe och en smula Läkerol salvi.
I munnen blir man ljuvligt biten i kinderna av pigga syror, nästan lite porligt - som att gurgla sig i Ramlösa. Avsevärt mer tanniner än man kan förvänta sig. Hade någon bjudit mig blint och påstått att det var en Barbera d`Asti så hade jag trott på vederbörande.
Till en tufft halstrad lax med lime/avocado/chili-potatissallad står han upp som en modig krigare och slipar av alla ojämnheter.
Kalasgott.

(15/20p)

Kan ej finna/minnas pris/nr-uppgift från SB men lite info om tillverkaren bifogas.

Bonimúr Langhe Nebbiolo 2006 (Neirano)

Återigen en producent som är ny för oss. Tenuta Neirano finns öster om Nizza Monferrato i riktning mot Alessandria -eftersom vi tillbringar somrarna i dessa krokar så har vi troligen passerat utanför dörren otaliga gånger...

Bonimúr är 100% Nebbiolo som legat på slovenska ekfat i 18 månader och därefter 6 på flaska.
Färgen är skönt violettblåröd med orangeaktig kant, första doftintrycket ger den klassiska violen och en del fattoner. Efterhand dukas bären fram; hallon, jordgubbe och körsbär i första ledet sen pockar tjäran och joden på uppmärksamheten, lite söt lakrits och solvarm äppelmynta som hamnat under gräsklipparen.
Balans i syrorna och finfina tanniner gör det till en utomordentlig matackompanjatör, den prosciuttolindade kycklingfiléen med balsamicosås stämmer in i ensemblen.
Riktigt smaskig även till en bit Comté visar det sig, typisk italienare och mycket typisk Nebbiolo.

(14,5/20p)

70 Dkr ~ c:a 105 Skr
Köpt i Helsingör.
Info från tillverkaren.

Vernaccia di San Gimignano 2007 (Fontaleoni)

Italienska vita viner har en tendens att ligga stint i "mainstream-fåran", livrädda att sticka ut och irritera någon. Verdicchio är praktexemplet på detta men exempelvis Gavi gjord på Cortese är lite intressantare med nötighet och fettspräckarkapacitet i kamp med ostar och salumi. Elegans går att finna i välgjorda Soaveviner - Pieropan är ett ljuvligt bevis på detta.

Vernaccia di San Gimignano råkar man inte på så ofta men i Maj-släppet dök det upp en representant för denna toscanska semidoldis.
Fontaleoni är en producent jag inte hört talas om tidigare men hemsidan ger vid handen att de är belägna strax söder om Certaldo och bedriver restaurang- och övernattningsverksamhet vid sidan av vinmakandet. Metoder och förfarande verkar synnerligen "basic" och detta märks i vinet.
Fin lätt halmgul mot gyllene kulör som bjuder in. Doften är blyg och ganska anonym, citrus går alltid att finna och kanske en smula tropisk frukt; ananas. Små sting av mynta och något annat örtigt tillsammans med omogna äpplen från föräldrarnas trädgård.
Lätt bitiga syror långt bak på tungan, aptitretande. Frisk och lätt karaktär som passar till det mesta - lite för utslätat men inga felaktigheter.

(12.5/20p)

99 kr
nr 95117

Marcenasco 2004 (Renato Ratti)

Renato Ratti´s "ingångs-barolo" från ´04 är inget annat än en oerhörd fullträff som innehåller allt man kan önska som Nebbiolo-entusiast.
Redan vid första synintrycket klättrar en lätt rysning nedför ryggraden, man fylls av lustfylld anticipation när man ser den lätt tegelröda nyansen som ligger som en aura kring den rubinröda kärnan. En eller annan timmes luftning innan första upphällningen och vi är igång.

Primärdofterna andas sottobosco, klassisk viol, solvarm mossa, diskret bärighet samt, enligt hustrun; nybilsdoft. En lätt snurr på Bourgogne-kupan ger vid nosen en rejäl hink målarfärg, jordgubbe, marsipan och kirsch - förbluffande bra för ett dylikt barnarov!
I munnen blir allt, om möjligt, ännu mer spännande - syror och tanniner är rätt upp i krysset, makalöst välplacerade och deffade som den värsta Arne Tammer, extraktionen är överväldigande. Ett kraftfullt bett i ett knallgrönt Granny Smith ger en aning om syrasensationen, eftersmaken är bastant och längre än lång.

2004 ter sig vara en årgång väl värd att köpa på sig, jag upplever Marcenasco som drickfärdig sin ungdom till trots men den klarar säkerligen många års lagring med sina vitala syror och pricksäkra tanniner.

(17,5/20p)

314 kr
nr 95003

Ruché di Castagnole Monferrato 2006 (Pierfrancesco Gatto)

Ruchè är helt och hållet en piemontesisk angelägenhet och ter sig lite speciell vid första presentationen, inte alls lik sina homeboys Grignolino eller Freisa. Okulärt kunde ett släktskap med Pinot Noir vara fullt möjligt och understundom kan det även framträda lite burgundisk finess när man nosar.

Pierfrancesco Gatto´s version är en trevlig ostkompanjon med mycket florala övertoner som dristar sig till parfymerade tendenser, allt mycket kontrollerat och sympatiskt. Doft och smakspektrat känns som gjutet för en Raschera, Bra Tenero eller liknande ost.
Frisk syra och ganska tillslipad på tungan, tämligen kort i eftersmaken.
Ett klart originellt vin som även kan tänkas funka som sub för P.N till gåsen.

(13.5/20p)

93 kr
nr 81454

Menego 2000 (Marco Bonfante)

Marco Bonfante är en vinmakare som härbärgerar strax norr om Nizza Monferrato men har vinodlingar lite runt om i Piemonte - bl a Barolo och Barbaresco.

Barbera d´Asti ligger honom dock särskilt varmt om hjärtat och han är övertygad om att Barbera är nästa Nebbiolo. Hans "Stella Rossa" är ett fantastiskt exempel på detta där han lyckas krama massor av komplexitet ur den stackars druvan.

"Menego" har befunnit sig i barrique i 12 månader och flaskorna som finns i BS är från 2000 så man finner en hel del mognadstoner i första sniffen.

Körsbären är där tillsammans med söta hallon och fin ek. De grillade lammytterfiléerna trivs som karpen i vallgraven tillsammans med denna charmiga följeslagare.

Syrorna och tanninerna är en smula insmickrande men det förlåter man snabbt.

Vinet är en hyllning till pappa Domenico som tidigt styrde in familjeföretaget på ett mer kvalitetsinriktat spår.

(15/20p)

159 kr

nr 84777

La Poja 2003 (Allegrini)

Allegrinis viner är numera alltid druv- och stiltypiska, välgjorda bekantskaper. Deras Valpolicella Superiore som kom i det permanenta aprilsläppet är ett utmärkt buffévin och deras Amaroni är alltid schyssta representanter för den lite modernare stilen i Veneto.

La Poja är en monovitigno på Corvina Veronese vilket är lite speciellt, man rundar annars gärna av med lite Rondinella för lättsörplighetens skull, här gör man dock sitt yttersta för att veckla ut alla dess karaktärer i detta prestigevin.

2003 var ju ett mycket torrt och varmt år i södra Europa och således blev många viner alkoholstinna och syltiga, en dylik tendens kan också skönjas i La Poja 2003 men det blir faktiskt lite klädsamt i detta sällskapet. Här lär det härja en del häftiga syror i svalare årgångar som då följdaktligen blir mer lagringsdugliga men ´03:an kan nästan betecknas som drickfärdig.

Choklad och bigarråer, ungefär som de där sorgliga i Aladdinhörnen, möter näsan direkt. I ögonvrån kan vi notera en mörk, tät, rubinröd färg som bjuder in och lyser upp.

Stor och stark i munnen och den ljuvliga fatbehandlingen når nosen bakvägen buren av en nästan mintös överton. Helproffsigt!

Detta är en "Supervalpolicella" som man gärna återkommer till.

(18/20p)

499 kr

nr 83804