Dolcetto d´Alba Bricco Bastia 2007 (Conterno-Fantino)

Någon nämnde "dolcetto" och likt Pavlovs hundar reste sig salivnivån i våra munnar så att den stundande vårfloden skulle kunna bli avundsjuk. Vi provade Bricco Bastia för ett par år sedan, tror det var årgång 2004. 2007:an har vi inte lärt känna tidigare och detta är enda flaskan så vi får hoppas att den inte är FÖR bra...

Blåviolettbubblig men förvånansvärt tät. En hel drös typiska dolcettomarkörer som solvarma jordgubbar, viol och moreller möter en direkt. Sötlakritsen och vaniljstången sluter upp och får en att tänka på frejdiga men omsorgsfullt matchade fat men hemsidan uppger endast lagring på stål, hmm. Allt är under alla omständigheter väldigt sympatiskt och trevligt. Rik och ovanligt stor doft i lite modern stil.

Smaken är lättsam med lite lägre syranivå än vad vi önskar men likafullt ett druvtypiskt stuk och en tydlig representant för stilen. Tydlig fruktighet, nästan åt det blommiga hållet, och ett klart lakritssting i eftersmaken.

Ett vin värdigt vilken lunchkaraff på vilken trattoria som helst i Piemonte och vi blir onekligen lite sugna på att sitta i middagssolen och balansera det där skrangliga gjutjärnsbordet medan antipastin dukas av och linguinen dukas på.

(15p/20)

Vigna del Gris 2004 (Conterno-Fantino)

Uppe på Bastia i Monforte d´Alba har de två kusinerna sitt state-of-the-art vineri som så här års fylls med druvor från de legendariska kullarna Ginestra och Mosconi. Man startade 1982 och har hela tiden strävat efter att ligga lite i framkant när det gäller teknik och teknologi; man var tidigt ute med programmerbara roterande paddlar och nya barriquer exempelvis. Idag är Conterno-Fantino välkända och renommerade vinmakare som är kända för sin pålitliga och jämna kvalitetsnivå.

De producerar årligen 125.000-140.000 flaskor och säljer 50% av sitt vin i Italien och resten internationellt.

Vigna del Gris betyder "den gråes vingård" och åsyftar en gammal odling på 0,6 ha som kombineras med en nyplanterad (år 2000) utgörande 2,5 ha sandig kalklera i sydost-läge på 350 meters höjd.

2004 skördade man 5-6 oktober, 6-8 dagars fermentering och därpå en ovanligt lång malolaktisk jäsning som pågick en bit in i januari.

Vi häller upp i karaff och får syn på en ljus och skir skapelse, en gladiolus med tegelröda reflexer. Förtjuser direkt med massor av mogna röda bär och rosor.

Efter lite luftning trycker man på alla de rätta baroloknapparna; violer, hallon, tjära, sötlakrits och däcksolution. Ljuvligt årgångstypisk frukt som är massiv i mitten och mjuknar av utåt kanterna. Man skymtar nytänd brasa, spagnola-körsbär, mossa och fönsterfärg.

En absolut ljuvlig balans råder mellan syra och strävhet, den sandiga jordmånen har nog lättat upp och gjort anrättningen lite mer tillgänglig, jag vill minnas Sorì Ginestra 1999 som mer knuten än den här är, åldern till trots.

Maffig eftersmak som biter tag i tandköttet och ger en lätt bedövande känsla likt ett sånt där amerikanskt kaneltuggummi (Big red?) som fanns på 80-talet. Mycket vacker och elegant regisserad smaklöksbehandling.

Det här är essensen av ung god och drickfärdig barolo. Instant gratification; köp och drick, pop´n´pour, tack för kaffet - inga hårresande bekymmer om proveniens och ex-chateau hit eller dit som med 20-30-åringarna. Kort sagt: svinbra barolo för otåliga.

(19p/20)

Origowine importerar.

Ginestrino 2007 & Fonterutoli 2007

Idel ädel adel och kända nunor. 2007 verkar vara ett kalasår även i Italien, lite hagelproblem under blomningen i delar av Piemonte men i övrigt en varm och stabil växtsäsong.

Det vi provade av 2007 i Chianti var synnerligen lovande så vi har förmodligen mycket kul att se fram emot framöver. Vi skickar ut förtrupperna och provar två kändisar.

Langhe Nebbiolo Ginestrino 2007 (Conterno-Fantino)

Spegelblank och vackert rubinröd. Stram frukt, tydliga nypon och spår av muskotnöt. Stor bärighet med framför allt hallon och friska pustar av örter - timjan och oregano. En hel del Earl Grey-referenser.

Inga spår av mineraliteten som var så påtaglig i förra flaskan.

Ung och potent med ganska högt placerade syror, strävhet som fastnar på tandköttet och en genomsympatisk tuggtobakston.

Förhållandevis lång och stabil eftersmak. Ett mycket mer komplett vin än sist.

(15,5p/20)

Fonterutoli Chianti Classico 2007 (Mazzei)

Mörkt djupröd med nästan svarta reflektioner. En trevlig fatanstruken svartvinbärsfläkt möter snudan (skånska för näsan) och bygger på med en smula stall och tämligen kompakta körsbär eller snarare moreller.

Stor, djup doft av skogsbär och lakrits med lite undervegetation i spetsen - allt levererat med hjälp av en superproffsig fathantering.

Härligt juvenila syror som inte på något sätt tar överhanden. Stiltypisk stramhet i ljuv balans med lättare tanniner.

(16p/20)

nr 32229

2007 i Italien ser ut att ha skänkt mycket intressant i vardande, inte utan att förhoppningar bygges.

Vinerna avnjöts till ryggbiff av kalv från Sunnantorp som troligen är den godaste köttbit vi ätit i år. Finns att köpa hos Kött & Viltspecialisten i Malmö.

Langhe Nebbiolo Ginestrino 2007 (Conterno-Fantino)

Ginestrino är gjord på druvor från Ornati utanför Monforte, svåra år åker även Barolo-druvorna i och antalet flaskor ökar följdriktigt. 2007 var väl ett bra år så vi får nog nöja oss med Nebbiolo från Ornati´s sandiga lera, man macererar 6-7 dagar med roterande paddlar, därefter 10 månaders lagring i 2:nd hand-barriquer av fransk ek.

En något mörkare Langhe Nebbiolo än vad vi är vana vid, färgen är rubinröd med violetta stråk.

En mineralton är det första som når näsan följt av en gräsig. ung örtighet. Efter en stund blir det lite jordgubbe och rivig, vit frukt men en ung kalkighet envisas i bakgrunden.

Syrorna är häftiga och strävheten ganska intensiv så några års lagring skall inte vara några problem. Eftersmaken är inget man skriver hem till mor om men ge honom ett par år så ska vi se.

Till en tortiglione med ragu funkar det emellertid utmärkt.

Vinet finns på tilbud hos Philipson Wine; 90 DKK vid köp av 12 st, kostade 184 SEK när det fanns att tillgå på SB.

Not2 - Efter 5 dagar i vakuumpumpad flaska har det blommat upp en hel del bärighet och mineraliteten är avsevärt diskretare, helt klart ordinerat ryggläge i minst ett år.

(14p/20)