Riviera Ligure di Ponente 2012 Pigato & Vermentino (Ramoino)

Det är ganska sällan jag utfärdar uttalade köprekommendationer - jag vet inte om det är en simpel vinbloggs främsta uppgift, kanske snarare att inspirera och väcka nyfikenheten - men i det här fallet kan jag inte låta bli.

Jag tyckte nog att priset på 125 kronor per flaska var lite i tuffaste laget för att köpa på ren chans. Å andra sidan suktade vi verkligen efter bra ligurisk vermentino så vi slog till på en prøvekasse med fyra viner från den här producenten: två röda - ormeasco och rossese - och dessa två vita. Vi har hittills bara provat pigaton och vermentinon men det är nästan bud på att dessa två allena bär lådpriset på 455 MUK.

Rysligt hög kvalitet! Här finns en utmärkt syrafräschör och en mineralsälta som begeistrar. Både vermentino och pigato kan i andra inkarnationer upplevas som en smula feta och lätt dämpade. Så icke i fallet Ramoino. Frukten är stor - både tropisk och citrusbemängd - och fyller ut fint i både längd- och breddled men syrorna är på tå från start till finish och den nämnda sältan är snyggt invävd i både doft och smak.

Båda vinerna befinner sig på en riktigt hög nivå men ska jag nödvändigtvis plocka ut en favorit så får det bli vermentinon med sin högre syraintensitet. Pigaton fick göra de grillade fläskkotletterna med örtolja och grönsaksspetten sällskap i kväll, och utförde uppdraget med bravur - ett riktigt allround-vin - medan vermentinon är som klippt och skuren till en grillad fiskbit eller skaldjur. Köp!

Schyssta stormarknadsfynd runt Eurofemman

Även Italien har ju sedan länge ramlat i stormarknadsfällan. Runt omkring i Langhe, Astesana och Monferrato finns otaliga supermercati och det har poppat upp ett eller två nya varje gång vi är där. Skillnaderna mot de svenska motsvarigheterna är dock ganska många: Det finns ett stort antal olika kedjor - Esselunga, Il Gigante, Bigstore, Di Meglio, Carrefour/Conad, IperCoop, Panorama... Kvaliteten och fräschheten i frukt- och gröntavdelningarna är oftast oantastlig. De manuella diskarna erbjuder i de flesta fall en imponerande bredd i sina respektive sortiment - fiskdiskar som vi bara kan drömma om, köttavdelningar med till största delen lokalt producerat kött, hygglig klass på det butiksbakade brödet och en för oss nordbor förbluffande omsättning på grejerna i ost/salume-disken. Det mest anmärkningsvärda är att dessa förhållandevis välsorterade stormarknader ofta ligger lååångt ute på landet och inte i närheten av något storstadsområde.

Prisbilden är helt i paritet med den svenska, jag kan inte på rak arm komma på något som är direkt billigare än här hemma. Eller jo förresten... Vin finns det ju förstås gott om! Och till nästan inga pengar alls. Det mesta är förmodligen mer eller mindre odrickbart, men är det helt omöjligt att fynda?

Vi hittade ett knippe lunchviner i prisspannet €3-€6 som var klart anständiga. Ett par av dem är jag till och med ledsen över att inte kunna komma över här hemifrån...

Valtellina Superiore Inferno 2007 (Bettini) Härlig nebbiolonäsa - hallon, jordgubbar, lakrits och pepparmynta. Frisk ljusröd frukt i både näsa och mun. Underbar lätthet i steget, enkel och högst drickbar struktur utan något egentligt motstånd. Sval, ren och frisk. Ett av de viner jag verkligen sörjer att inte kunna prova på hemmaplan. €6 på Il Gigante i Nizza Monferrato.

Sérica Cortese 2010 (Cantina di Nizza) Intensiva citrussyror, vitfruktig. lätt men med en något karg karaktär. Nötig och rätt så intressant eftersmak. Det här är definitivt inget att sitta och slösippa på terrassen, här krävs lite milda bordsostar, en bit salame cotto och en skål kokta gröna bönor. Utmärkt arbetshäst, serverad i det ensiffriga temperaturregistret. 4€ på Il Gigante i Nizza Monferrato.

Dolcetto di Dogliani 2010 (Romana) Bra druvtypicitet med mörk blåbärsfrukt fast i ett lätt paket. Korta och effektiva syror som nyper till bra i kinderna. Helt OK fyllighet och rund god frukt i munnen. Löjligt bra sett till priset: €3 på Bigstore norr om Alba.

Valtellina Superiore Valgella 2006 (Bettini) Ytterligare en bra nebba från Bettini. Sval, mintig fast med viss mognad. Mosade jordgubbar, torkade blommor och läskande mineralsälta. Direkt njutbar Valtellina i renaste skepnad. Finns Bettinis grejor att få tag på norr om Alperna? €6,50 på Il Gigante i Isola d'Asti.

Riviera Ligure di Ponente Rossese 2008 Ingen producent angiven på etiketten borde vara ett diskret varningstecken men det här är faktiskt ganska trevligt. Röda vinbär så att det stänker om det och järniga rabarbertoner. Fyllig och lätt parfymerad doft med lite mineralisk karaktär, intressant och tämligen egenartat. Mustig frukt, inga tanniner och medelhög fruktsyra bäddar för ett intag i stora klunkar. Gott och läskande vid lägre temperaturer. €6 på IperCoop i Serravalle Scrivia.

Roero 2008 (Sartirano) Finfin nebbioloskjuts med nypon, torra rosor, lättsamma tjärpustar och grön örtighet. Menthol och mineralrika sidonoter av järnig rabarber. Utslätad, bekväm munkänsla men inte på något vis ointressant. Syrligheten är rak och utan krusiduller med en stabil fruktpastill i centrum. Bra och typisk Roero i oekad, ren och frisk stil. €6 på Bigstore norr om Alba.

Ma René Pigato di Albenga 2007 (Vio Giobatta)

Dags att prova pigato för första gången. Druvan är en småobskyr och strikt ligurisk angelägenhet varför man sällan råkar på den. Alla förhandstips talar om höga syror och personlig aromatik vilket inte direkt skruvar ner förväntningarna, att producenten dessutom gör en mycket trevlig vermentino är förstås också ett plus.

Färgen är gyllengul och tämligen intensiv. Doften öppnar upp med grönt te och jasmin men övergår snart i en kraftfull och saltstänkt skepnad med drag av mandel, gummistövlar, diesel, musselskal och syrlig persika. Inte lika äpplig som vermentinon utan mer åt det nötiga hållet, och med mer intensitet och skärpa. Sagolikt vacker doft som får smaklökarna att se fram emot stordåd!

Och de blir inte besvikna. Den läckra sältan bär fram en syrlighet som spelar i alla register och ger en tredimensionell munkänsla som jag sällan upplevt tidigare. Intensiv ljusgul citrus och lätt bittra grapefrukttoner med diskreta toner av rostad kokos och gummi i bakgrunden - alldeles alldeles underbart! Jag kommer återigen att tänka på bio-chenin blanc från Loire fast med en Sancerres uppnosighet - som en blandning mellan en råbarkad sjöbuse med vegamössa och pipa i mungipan och en slick livräddartyp med Wayfarers och hajtandshalsband liksom. Och matmatchningen med grillad lax och kryddig avokado- och potatissallad är inget annat än en homerun.

Skön uppvisning av en rookie i vår vinvärld. Detta är Vios instegsvariant så toppvinet Bon in da Bon har sannerligen en hel del att leva upp till...

Nr 72283

Aimoné Vermentino di Albenga 2007 (Vio Giobatta)

Det var faktiskt Etna-domptören Frank Cornelissen som berättade för oss att om han finge börja om från början så skulle han odla vermentino i Ligurien istället. Detta har väckt vår nyfikenhet för liguriska viner i allmänhet och vermentino i synnerhet, men det tillgängliga utbudet här hemma är ju inte direkt imponerande, dock finns en och annan sardisk tolkning av druvan att tillgå. Vi har trots allt fått korn på en ligurisk bio-variant i beställningssortimentet från producenten Giobatta Vio i Bastia d´Albenga som vi måste prova.

Albenga ligger tämligen rakt söderut från Piemonte och Langhe sett, familjen har odlat druvor och oliver på dessa ägorna sedan urminnes tider, men bara framställt eget vin sedan 2000. Man odlar biodynamiskt och har, förutom vermentino, även ett par olika pigato i portföljen.

Vi har lagat läcker rimmad torskrygg med ärtpuré och fänkålsallad, faktiskt en klockren smakkombo från det, i det här sammanhanget, lite otippade TV-programmet Go´kväll.

Aimoné är ett ljusgult, lite lätt slöjigt vin. Doften öppnar upp direkt med en läcker palett bestående av svarta oliver, varmt däckgummi, diesel, citronzest och mogna golden delicious - känns ungefär som lika delar mogen Mosel-riesling och Vouvray-chenin blanc. Härligt sammansatt doft som utvecklas hela tiden och är svår att slita sig från.

I munnen möts vi av en oljig textur och en hög syrlighet med en solid fruktkropp i mitten som möter upp. Bra fyllnad, oklanderlig balans och lång eftersmak med finstämd citronsyrlighet. Inte absolut matkrävande trots sina höga syror, här finns så mycket ryggrad att det står för sig själv. Väldigt intressant, egensinnigt och framför allt njutbart vin. Mersmak härmed väckt!

Nr 72282