Revellos Blandlåda 1

I vanlig ordning krävs det gradvis avtändning efter en Piemonte-vistelse. Ingen cold turkey här inte. Eftermiddagen är kväljande varm och vi får besök av ännu-icke-Piemontefrälsta vänner som kan behöva en smula inspiration och vägledning för att så småningom hamna på rätt kurs. Vi har laddat med nybakat bröd och läckra antipasti som känns som det enda rätta en varm dag som denna. Vad kan tänkas passa bättre därtill än Fratelli Revellos tre enklaste viner?

Vi plockar samtliga direkt från kylskåpet och omedelbart visar Dolcetto d'Alba 2009:an framfötterna. Massor av ren och ung frukt i blåbärs- och lingonskrud, finfina syror och utmärkt fettspräckarkapacitet. Det här trivs utmärkt i den låga serveringstemperaturen men förlorar faktiskt inte mycket fräschör i takt med att tempen stiger. Mycket läskande och charmig dolcetto som tar slut fortast av alla de tre flaskorna.

Barbera d'Alba 2009 är tätt och intensivt bläckblått som ett ultraalkaliskt lackmuspapper. Här vankas det ren och sötmogen frukt av persikokaraktär och lätta bittermandelspustar. Klart funktionellt och med den rätta druvtypiska syrahöjden men såklart enkelt och tämligen okomplicerat. Ett schysst bruksvin som gör jobbet utan att gnälla och klaga.

Tredje flaskan rymmer en riktigt elegant skapelse. Langhe Nebbiolo 2008 är frisk och smidig med ett rejält knippe gröna örter, moreller och ett uns spearmint på toppen. Smaskig lakrits och chunky frukt samt härligt smånypiga tanniner gör smakbilden till kvällens mest njutbara. Faten känns välintegrerade och pockar aldrig på uppmärksamheten, klart välgjort och en LN som presterar över standardnivå.

Våra ännu icke frälsta vänner är ganska eniga om att dolcetton var det mest matvänliga vinet av de tre, och att Langhe nebbiolon var det vin som gick bäst att avnjuta på egen hand. Kunde inte sagt det bättre själv.

Xwine säljer Revellos viner och har satt ihop ett par olika blandlådor. Två av varje av dessa tre viner, alltså totalt sex flaskor, kostar 695 SEK + frakt.

Ciabot du Re Barbera d' Alba 2008 (Revello)

Aaah, äntligen - en modern, högextraherad barbera med påtaglig fatkaraktär som levererar stordåd! Det finns få, eller ingen, i Piemonte som har bättre fingertoppskänsla i källaren än bröderna Revello.

Ciabot du Re hämtar sina druvor från en barbera-odling söder om Annunziata. Sju dagars maceration med roterande paddlar, jäsning tio dagar på ståltank och malo på nya barriques där musten sedan får ligga i arton månader. Det här är, som man brukar säga, gårdens important barbera.

Mörkt sidenrött och tätt, nästan helt utan transparens. Doften skjuter ut träffsäkra spjut med arrak, svartmogna bigarråer, marsipan, oregano och amarena - en intensiv och mycket vacker doftplym som andas både djup och flärd. Här finns också subtila stråk av krita och örtighet som adderar ytterligare dimensioner, det här kan man snusa på i evigheter utan att tröttna.

En tät mörk frukt lägger sig som en pastill på tungan och silar ut sina snygga syror med jämna intervall. Magnifik munfyllnad med skopor av mörkröda och mogna skogsbär. De nätta ektanninerna sticker till på tandköttet och syrligheten är dov men markant. Mustig frukt och en eftersmak som vägrar att sluta. Det här är en härlig kontemplationsbarbera som även hänger med bra ute vid grillen.

Fratelli Revello har en mycket egen och personlig stil som skiner igenom särskilt tydligt när de får trolla lite med faten. Barbera kan fungera hur bra som helst med snygg fatprägel men kan lika gärna bli överkörd och eksträv, Clericos Trevigne har hamnat där i de två senaste årgångar jag smakat. Ciabot du Re 2008 påminner en hel del om Grassos Vigna Martina i stilen och är ett utmärkt exempel på en "stor" barbera med såväl kraft som elegans.

Xwine importerar Revello till Sverige men tyvärr finns inte Ciabot du Re med i sortimentet. Enoteca i Köpenhamn säljer för 255 DKK.

Skilda världar

Ikväll är vi på ett särdeles experimentiellt humör och kastar oss, å ena sidan, huvudstupa ut i okänd terräng för att å andra sidan stanna kvar med andra benet i trygg hemmahamn. Vi provar två helt olika viner, med i stort sett ingenting gemensamt, bredvid varandra. Jag läste i en bloggkommentar nyligen, som jag inte för mitt liv kan hitta igen, att den signifikanta diskrepansen mellan gamla- och nya världen skulle vara att europeiska syror och tanniner hade en "finstämpel" medan nya världens frukt- och smakrikedom betrakades som något mer folkligt och således suspekt. Frukt och smak är väl svårt att tycka illa om? Vi utmanar ödet och plockar fram vår samlings enda(!) chilenare och ställer jämte en, i allra högsta grad, nutida barolo av de eleganta bröderna Revello.

Revellos Barolo Vigna Giachini 2006 har efter en kort maceration på 4 dagar i rotofermentorer spenderat sina nästföljande 24 månader på hälften nya och hälften begagnade barriques. Druvorna hämtas från Giachini som är de bruna plättarna på bilden ovan. Bröderna äger cirka 1 ha, bland annat ett par av de ostligaste lägena. Revellos cantina är nummer 51 uppe i högra hörnet.

Marchigüe Cabernet Sauvignon Private Collection 2003 kommer från Colchagua-dalen ungefär mitt i Chile. En 25 dagar lång skalkontakt efterföljs av 18 månader på barriques. Vi smakade det här vinet för sisådär fyra år sedan på en Chileprovning hos Munskänkarna och gillade skarpt då. Vi får se hur det ter sig idag.

Tät, djup, blåviolett och nästan lite lätt trögflytande. Svarta vinbär så att det stänker om det, i alla former dessutom - gelé, -blad, -saft och solvarmt mogna direkt från busken. Nyklippt gräs och friska örter - salvia, libbsticka och pepparmynta- blandas med en del animaliska svängar. Len och ljuvlig mjölkchoklad tillsammans med den vackra vaniljfonden. Väldigt friskt och förvånansvärt ungdomligt.

I munnen träffar vi på en inte oäven syrlighet och en fint extraherad frukt. Här finns avgjort ny ek med i spelet men på ett mycket väl anpassat och integrerat vis som har förfinat helheten och tillfört subtila drag istället för att ta över. Det här är helt oslagbart till kvällens limousinryggbiff på grilljärnet och den hemslagna bearnaisen - toppklass!

Giachini nollsexan är initialt sval och spelar lite "hard to get" med sina mentholstickiga pustar men efter bara en kort stund släpps det rejält på förlåten. Den stiliga marsipanen och den exklusiva mörka chokladen krattar manegen för en underbar bärexplosion som osökt får mig att tänka på The Runaways gamla epos: "Cherry Bomb". Efter en timme i glaset har allt samlat ihop sig och landar i en utomordentligt tjusig och välbalanserad La Morra-elegans.

Smaken är utmärkt definierad med distinkta syror och slipdammsfina tanniner som stannar länge på tandköttet. Bra tryck i frukten och en fantastiskt tillgänglig profil för en såhär purung barolo. Matvalet känns orättvist ur baroloperspektiv men efteråt excellerar vinet i ett mer passande kontemplationssammanhang.

Som sagt: inget fel alls på frukt- och smakrikedom. Det är väl först när det slår över i alkoholhetta och sötslikighet som man kan börja ha invändningar, fast det fenomenet är väl lika vanligt i gamla- som i nya världen?

Systembolaget har bara Marchigües Cabernet Franc PC 2003 och dito Syrah i BS men vi kommer definitivt att kolla upp dessa, särskilt cabernet francen verkar intressant.

Revellos Vigna Giachini 2006 köpte vi på plats i somras när vi besökte.

Besök hos Fratelli Revello

Det visar sig att vår favoritbloggkommentator, den vandrande Langheencyklopedien - andersuw, råkar befinna sig i Piemonte samtidigt som vi. Således ett lysande tillfälle att kliva ur den diffusa anonymitet som internet erbjuder och träffas i det som kommit att betecknas: IRL. Vi har på förhand bestämt träff i La Morra för lunch på Il Duca Bianco för att sedan rulla ned de få kilometrarna till bröderna Revello där svenskättade Paola Revello ska låta oss prova igenom sortimentet. Vi har dessutom fått besök av vänner från Sverige - H, J och sonen Emil åtta år - som samtliga är mer eller mindre barolo-oskulder fast J har ett dunkelt förflutet som bordeauxentusiast. En rejäl Annunziatagenomkörare ska nog göra susen.

Efter en rustik lunch och lite socialiserande anländer vi Revellos uppfart där Paola välkomnar och bjuder in till det eleganta provningsrummet. Paola berättar att hon är god vän med Silvia Altare och att hon, sedan hon i en svensk blogg (vinovis) berättat om sin saltlakritspassion, blir överöst med dylika delikatesser varje gång hon får svenskt besök. Paola ser härmed sin chans att göra en copycatmanöver - alltså framtida Revellobesökare: salta pengar, salta fiskar och salta skruvar är favoriterna.

Vi får en kärnfull presentation av företaget - man exporterar så mycket som 50-55% till USA och säljer så lite som 15% i Italien. Marc de Grazia tog sig an Revellobröderna under Vinitaly 1994 under förutsättning att de bytte etikett och logotype och han har haft dem under sina vingar sedan dess. Man har 13 ha i flera attraktiva La Morra-lägen och dessa skall vi bekanta oss med nu.

Dolcetto d´Alba 2008 (€7) har legat på stål. Blålila, ren och frisk med mynta, grönörtighet och mineral tillsammans med all den unga, ganska mörka, frukten. Lätt och ganska frisk fruktighet i munnen med syror som gjorda för en antipastitallrik.

Barbera d´Alba 2008 (€8) är även den stållagrad. Lite mörkare och tätare än dolcetton men ändå transparent. Mörka körsbär i nosen och ett knippe färska örter. Välstruktuerad smak med delikat syrlighet. En trevlig bagatell.

Langhe Nebbiolo 2007 (€12) 18 månader på barriquer som är 3-5 år gamla. Ganska mörk med orange kant. Jordgubbe, målarpyts och friska röda bär. Syrlighet som är påtaglig och lite lättare tanninstruktur. De här tre basvinerna fungerar fint ihop och man känner ett stilmässigt samband dem emellan. Bra hantverk således.

Barolo 2006 (€22) 60% på äldre (3-5 år) barriquer och 40% på nya. Söt ljusröd frukt, målarpyts och viol. Faten visar sig som muskot, lakrits och lagerblad - fint ihopsnickrat med den pigga frukten. Balansen mellan syror och tanniner är fin och faten är välintegrerade i munnen också. Bra normale i en mycket bra årgång.

Barolo Vigna Gattera 2006 (€30) har enbart legat på stora (1500 l) fat för att understryka Gatteras omtalat eleganta tanninstruktur. Fin orange ton framför mörkare rubin. Fruktigheten är fin med moreller, hallon och röda vinbär. Lätta tjärpustar klämmer sig fram emellanåt. Tanninansamlingen är läcker och ganska framträdande. Sober elegans och bra skjuts på samma gång. Toppklass.

Barolo Vigna Gattera 2005 (€30) är sötfruktigare och kommer mycket snabbare i glaset. Lite mindre elegant men en charmig frukt med amarenaparfym i första rummet. Vi får även smaka 2003 av samma vin och den visar upp grönare toner med nässlor, gräs och melon tillsammans med kantigare tanniner och betydligt kortare eftersmak. Nollsexan är klart bäst av dessa tre.

Barolo Vigna Giachini 2006 (€35) kommer från 65-70-åriga stockar i rakt sydläge. 50% på nya och 50% på gamla barriquer. Rejält med nypon och en elegant rödfruktig parfym. Syrligheten är härligt hög och klickar direkt med tanninerna på tandköttet. Bra tryck i frukten med läckert mogna bigarråer och ett stänk tobak i eftersmaken.

Barolo Vigna Giachini 2005 (€35) har en lite friskare frukt och lutar mer åt en mineralstinn profil. Syrorna är tuffare och vinet känns betydligt stramare och mer åtdraget än nollsexan som vinner den här ronden också.

Barolo Vigna Conca 2006 (€40) Även detta kommer från 65-70-åriga stockar i sydläge och 50/50 nya och gamla fat. En mer direkt frukt - söt och mörk. Mineralitet i form av nyregnat makadam och en kraftigare tanninprofil än de andra nollsexorna, nästan mot Serralunga-hållet stilmässigt.

Barolo Vigna Conca 2005 (€40) Har en stenfruktsparfym som tar täten och slösar med moreller och bigarråer. Ganska tuffa men fint definierade tanniner och en lång eftersmak. Om 10-15 år är nog detta en vinnare. Vi smakar även den utsålda 2004:an som är rasande elegant med finpulvriga tanniner och bred fruktsyrlighet. Mycket läcker och nollfyra plockar nog en pinne här med nollfem på andraplats.

Barolo Rocche dell´Annunziata 2006 är prestigebarolon och har en mörk, nästan blåbärslik frukt med lingonsyror. Lite sluten och hårdhudad just nu men här är vi såklart alldeles för tidigt ute, detta är i allra högsta grad ett framtidsprojekt. Kul att få smaka men det är inte dagens favorit, den bucklan går till Gattera 2006 tätt följd av Giachini 2006. Härliga viner.

När provningen börjar lida mot sitt slut är åttaåringen Emil rejält uttråkad och beger sig ut på gårdsplanen för att leka med Paolas nyinförskaffade valp Argo. Efter en stund ser vi Emil på väg ut i Giachini för en upptäcksfärd med den majestätiska cedern, som tronar mitt uppe på Gattera, som slutstation. Emils föräldrar blir förstås lite oroliga och börjar kalla på honom men det är ganska långt iväg och vinden blåser bort allt ljud med resultatet att Emil glatt kutar vidare.

Till sist står vi allesammans i de eleganta fönstren till Revellos provningsrum och ylar för fulla halsar:

-EEEEMMIIIIILLL!!! Och för ett ögonblick har Annunziata förvandlats till Lönneberga. Emil nådde den libanesiska cedern och kan meddela att det vid trädets fot finns en bronsplackett med högst läsvärd information för den som känner sig sugen på en liknande utflykt.

Barolo x 5

Vi ger oss i kast med 4 st barolo 2004:or från La Morra, Serralunga och Monforte och eftersom vi hälsar "Billigt Vin"-Ingvar välkommen så måste vi kasta in en Fenocchio Bussia men då blir det en 2005:a, vissa saker får man helt enkelt leva med...

Vi provar halvblint och redovisar enligt F&V:s nära nog copyrightade "före och efter"-upplägg så att inga nyanser i förnedringen går förlorade.

Vin nr 1 - Tätast och mörkast i utseendet, rubinröd kärna med orange aura. Trevliga initiala toner av gummi, tjära och lite solution, lätt sluten men tar snart fart i glaset.

En ljus och elegant frukt med slank figur, ren och frisk.

Höga och väldefinierade syror och smidiga tanniner, tämligen lång eftersmak.

Kan detta vara Cerrati 2004:an som vi gillar så skarpt?

Nix, vi är i La Morra och det är Fratelli Revellos Normale, en riktigt skön representant för stilen och årgången är sublim. (18p/20)

Vin nr 2 -En något ljusare barolo med ett gnistrande klart utseende. Mycket kraftig primärdoft av brasa och tjära, detta förvandlas efterhand till en lite dominant kalaspuffstendens och vi kan ana nya och kanske rent av rostade fat.

En lite mörkare frukt med körsbär i centrum, mandelmassa och muskotnöt stämmer upp.

Trevlig munkänsla med finkornig sandighet och en lång eftersmak.

Nya fat kan leda funderingarna till Revello?

Gajas Dagromis hämtar sin frukt från familjen Gromis gamla marker i La Morra och från en icke namngiven odling i Serralunga. Tanken ska vara att kombinera La Morras elegans med Serralungas kraft och det funkar men faten är i dagsläget en smula överväldigande. Vi hoppas på bättring med åren för frukten verkar vara i prima skick. (16p/20)

Vin nr 3 - Ännu något ljusare och med en intensivare orange periferi ståtar det tredje glaset. En försiktig slutenhet i första sniffen men kommer snabbt upp på banan; kirsch, däck och asfalt.

En ljuvlig bärextraktion leder armadan av doftintryck som stiger upp ur glaset, vinet blir bättre och bättre under hela provningen.

Stor och nästan eldig i munnen, perfekta tanniner och en lång elegant eftersmak i den mörka chokladens tecken.

Vi har aldrig smakat Aldo Conternos normale men kan detta vara densamma?

Jag säger bara"DKK132" och "gruppeköb" så vet de flesta vad jag talar om - detta visar sig vara samtliga runt bordets enda gemensamma favorit. Cerratin fortsätter sitt segertåg och övertygar vid varje tillfälle man plockar fram den - abbans, nu har vi bara 33 flaskor kvar... (19p/20)

Vin nr 4 - En något dovare lyster men en ljus och vacker orangerodnad i stil med en hötorgssolnedgång. Här är det stängt i början men med lite luft blåser snart dörren upp; sottobosco, moreller och tryffel följs av rosor och tjära - ett skolboksexempel, klart bäst till ostarna.

Eftersom vi bara har en riktig traditionalist i uppställningen så måste detta vara Fenocchio Bussia 2005:an?

Fantastiskt! Äntligen en korrekt gissning, hade man å andra sidan missat på denna vore det nog dags att kolla upp det sensoriska centralorganet - tydligare än så här blir sällan en barolo. En helt suverän representant för sin stil som fick tre stjärnor och 19p i Decanter och jag vete sjutton om jag inte höjer med en halva bara för att jag gillar den ärliga stilen. (19,5/20)

Vin nr 5 - Ljusaste vinet är också lite lätt slöjigt. Doften bjuder direkt på en stor bärighet i form av amarena och bigarråer. En hel del lösningsmedel bjuder upp och ger ett generöst och sympatiskt doftintryck.

Smidig i munnen med en sandig tanninstruktur och god längd.

Kan månne Gaja få till den här lättillgängligheten i kombination med elegans?

Det kan han kanske men inte här inte, detta är Aldo Conternos Bussia Soprana och druvorna hämtas från olika gårdar i Bussia, Monforte. 15 dagars maceration och lagring på stål och botti men likförbaskat en avrundad munkänsla och öppenhet i doften - gjort av snubbar som har koll. (18p/20)

Barolo 2004 (Fratelli Revello)

Dagromis Barolo 2004 (Gaja)

Ceratti Barolo 2004 (Cascina Cucco)

Bussia Barolo 2005 (Giacomo Fenocchio)

Bussia Soprana Barolo 2004 (Aldo Conterno)

Barolo 2004 (Fratelli Revello)

Klockan börjar bli eftermiddag och solen kan steka på ganska bra när juni blir juli i Piemonte. Vi har precis genomlidit en OMFATTANDE rundtur hos Renato Ratti, ett stenkast uppför backen, när vi blir insläppta av en glad och trevlig kvinna hos Fratelli Revello:

- Please, come on in. I already have some visitors so if you don´t mind we skip the tour and start tasting right away?

Av ren och skär lättnad hasplar jag ur mig till hustrun och våra vänner:

- Puh, det var skönt att vi slapp den där j - la rundturen, vi har sett nog med tunnor för en dag.

Vi sätter igång med provningen och kvinnan talar omväxlande väldigt bra engelska och utmärkt italienska om än med en liten brytning - hmm, österrikiska?

Vi serveras alla fem barolosarna, somliga i tre årgångar: 2003, 2004 och 2005 samt deras lite speciella L´insieme. Allt är utmärkt gott och trevligt, vi samtalar och kommenterar vinerna på italienska och engelska med kvinnan och på svenska med varandra.

Efter en stund kommer vi in på frågeställningen varför SB missat denna kanonrepresentant för modern La Morra-barolo och hon förklarar att det tycks gått troll i hennes försök att övertyga monopolet om sina viners förträfflighet.

- Och det trots att jag själv är från Sverige, säger hon på klockren rikssvenska...

Hon heter Paola och är gift med ena brodern Revello. När hon hörde att vi talade svenska tog hon oss, sin vana trogen, för potentiella SB-representanter och höll sålunda masken för att höra vårt oförblommerade resonemang.

Jag börjar genast fundera på vad som sagts och huruvida tungan har sluntit?

Det där i början om att det var skönt att slippa rundturen påstod hon att hon inte hörde men jag tror henne inte.

Fratelli Revello gör fem olika barolo, förutom instegsditon som vi provar ikväll; Rocche dell´Annunziata, Vigna Giachini, Vigna Conca och Vigna Gattera.

Alla vingårdsbarolona är ljuvligt komplexa och jag minns särskilt Vigna Giachini 2005 som särdeles extraordinär.

Vi häller upp och luftar i c:a två timmar och får syn på en ganska mörk purpurrodnad med faluröda knutar.

Ur våra nyinköpta Open Up-glas studsar en pigg och elegant frukt upp och biter tag i nosen. Prima oljefärg och en olivtendens. Ett stort fång violer, sötmandel och jungfrubröst går i femininum medan parkeringshus, nybilsdoft och solvarma däck klingar maskulint.

Vi blir vänner direkt i munhålan, riktigt elegant och så långt från "cowboy-barolo" man kan komma. Tanniner och syror arbetar sida vid sida för att balansera varandra och samtidigt hålla ett öga på alkoholhettan och sötman - en bild av tomtarnas verkstad flimrar förbi.

En bit gruyère och chistera är ett utmärkt ackompanjemang till detta kontemplativa vin.

Jag är ett stort fan av den här eleganta La Morra-stilen och årgången tillhör en av de bästa. Få har bättre koll på den här baroloelegansen än bröderna Revello, det skulle möjligtvis vara nästgårdsgrannen Altare...

(18,5p/20)