Bramaterra Cascina Cottignano 2011 (Colombera & Garella)

Den som till äventyrs undrat vad som hände med den unge, mästerlige vinmakaren Cristiano Garella efter att han lämnade Tenute Sella i Lessona 2013 blir väl knappast snopen om jag berättar att han fortfarande är högst aktiv i sitt älskade Alto Piemonte, fast nu med en handfull mindre, mera dynamiska såväl som biodynamiska producenter. Cristiano jobbade hos Sella i sju år och ryckte upp vinmakandet där rejält från att ha varit en ganska mossig och medioker bulkaktör till att bli ledande i området och göra fantastiska tolkningar av de historiskt viktiga nebbiolobaserade vinerna från Lessona och Bramaterra. Dessvärre har vi fått högst trovärdiga vittnesmål om att Sellas nye vinmakare har antagit en trist gammaldags och dammig approach då man tydligen börjat göra mer ”internationellt anpassade” viner som mest verkar fiska efter höga points och gyllene medaljer i de amerikanska vintidskifterna.

En av de små producenterna Cristiano Garella slagit sig samman med på sistone är gamle kamraten Giacomo Colombera som tillsammans med sin far Carlo har en liten cantina i Masserano öster om Biella och cirka 10 hektar odlingar med nebbiolo, croatina och vespolina, varav ungefär hälften av dessa ligger i Bramaterra DOC. Lessona brukar allmänt sägas ge ett svalare, lättare, elegantare, mer parfymerat nebbiolouttryck medan Bramaterra är kraftfullare, mörkare och mera mineraliskt. Jag drar mig till minnes ett tillfälle när jag hade med mig en flaska av Sellas Bramaterra 2004 till Ingvars stuga vid Skälderviken. Den gode Vinosapien provade flaskan blint och utbrast utan att darra på manschetten: ”Om inte detta är barolo så badar jag!”, ett ganska radikalt uttalande som man inte fäller såvida man inte är mycket säker på sin sak, åtminstone när man sitter på spottavstånd från den iskalla manetvällingen där på västkusten.

Colombera & Garellas Bramaterra 2011 består av 70 % nebbiolo och resten croatina och vespolina som macererat länge och fått puttra på betong utan tillsatt jäst och sedan legat något år på gamla barriquer. Minimalt med tillsatt svavel.

Det här utstrålar elegans vid första anblicken. Här riktigt sjunger det av torkade rosor, violpastiller, våta klipphällar, bigarråer och en förtjusande pust nagellack. Smaken följer upp allt det som nosen utlovar och sätter det hela på plats med en toppenfin syrlighet och finpulvrig tanninstruktur. Det som fascinerar mest med det här vinet är renheten, textbook Garella utan minsta antydan till fritt härjande källarbakterier som ärligt talat är allt för ofta förekommande nuförtiden för att vara passabelt i den här typen av naturligt framställda viner.

Jag dristar mig att påstå att detta var en av de mest eleganta nebbiolotolkningarna jag haft äran att smaka på länge. Dansant, lättfotat, skirt, eteriskt. Kanske mer Lessona än Bramaterra om man ska gå efter instruktionsboken men skit sak samma, en sjuhelsikes nebbiolokick är det i alla avseenden.

Disclaimer: Googlar man det här vinet får man upp en träff med en svensk importör som har det fantasifulla namnet ”Italienska viner”. Jag har på inget sätt något med detta företag att göra – jag visste faktiskt inte ens att de fanns. De verkar dock ha ett intressant sortiment med flera av mina favoriter. Vill man köpa en flaska gör man förmodligen klokast i att handla av Callmewine i Milano - €16 måste vara extremt svårslaget för ett så här pass fulländat vin.

Bramaterra 2010 (Odilio Antoniotti)

Attenzione, lovers of elegant nebbiolo! Så här inbillar jag mig att nebbiolo (här uppblandad med 20% croatina och lite vespolina och bonarda) skulle smakat om den hade odlats i Côte Rôtie. Sval, superdefinierad, mineralisk på gränsen till påfrestande och med klingande hög syra. Just mineraliteten är slående med sina tydliga stråk av järn, glödgade svetselektroder och varmgnuggat Svinto. I munnen ger den dessutom avtryck i form av en nästan magnesiumaktig finpulvrighet som ligger som ett slätt sidentäcke över den ungdomligt ettriga tanninbädden. Frukten är rödbärig med en blommig och aromatiskt örtig anstrykning. Som när en liten fajita gjord på en klase mogna vinbär inlindade i myntablad och beströdd med sönderrivna, kanderade kronblad från en vit viol trycks upp mot gommen. Sehr lecker!

Finns hos Cibi e Vini i Köpenhamn som just nu har en högintressant smagekasse för den nebbiolonyfikne med idel ädla godbitar från Piemontes och Lombardias nordligaste utmarker till ett grymt bra pris.

Besök hos Sella

Knappt tjugo mil norr om Langhe görs viner baserade på nebbiolo men som har fler likheter med Bourgogne än Barolo. Krispig mineral till följd av den järnrika jorden, friska syror och ljusa fruktparfymer tack vare det svalare klimatet. I Gattinara och Ghemme finns en handfull spännande producenter och i Boca finns Le Piane som gör väldigt hyllade viner på de lokala druvsorterna croatina, vespolina, bonarda men även nebbiolo. Precis vid alpernas kant, med hela Val Padana för sina fötter, finns dessutom de bägge denominationerna Lessona och Bramaterra som under lång tid i princip fungerat som AOC-monopole.

Sedan 1671 har familjen Sella odlat och producerat vin i dessa marker. Sella är ett välkänt namn, inte bara här uppe där det bland annat finns en stor bankkedja i familjens ägo, utan i hela Italien. Quintino Sella var en stor finansiär, matematiker och mineralog som dessutom var finansminister i mitten av artonhundratalet. Man brukar allt som oftast råka på gator, torg eller broar uppkallade efter honom. En annan gren av familjen är inblandad i jätteproducenten Sella & Mosca på Sardinien.

Aziende Agricole Sella är däremot inte någon jätteproducent. Man odlar 20 ha i Lessona och Bramaterra och gör cirka 80000 flaskor årligen. Det finns sju olika röda viner - baserade på nebbiolo men i olika grad blandade med croatina, vespolina eller barbera - en rosato på 100% nebbiolo och ett vitt vin som görs på 100% erbaluce finns också i produktkatalogen.

Markerna har ett väldigt lågt pH och är antingen porfyrisk sand av vulkaniskt ursprung eller i vissa fall gammal havsbotten. Nebbiolo har odlats här uppe sedan lång tid tillbaka och för inte så väldigt länge sedan var bergsslänterna täckta med vinrankor men idag ser man mest skog när man kör runt på vägarna. Bramaterra ligger inbäddad i vildvuxen skogsmark 350 m ö h och med fri sikt till de liguriska Alperna en klar dag.

Bramaterra

Vi har stämt möte med den unge och passionerade vinmakaren Cristiano Garella men välkomnas av självaste ägaren Gioachino Sella:

- Cristiano är på väg från Torino och är här om en kvart men låt mig ta er med till vår vingård San Sebastiano allo Zoppo.

Gioachino har själv kört från Milano och berättar på vägen till den gamla Lessonagården om sin familjs historia och den starka anknytningen till trakten. Han berättar också att San Sebastiano allo Zoppo har varit vingård sedan 1436 och att stockarna som används är i genomsnitt åttio år gamla. Högst upp i vingården finns ett gammalt hus som inte längre används och i köksträdgården växer myrten och olivträd - minst sagt ovanligt uppe i alpregionerna. Läget är magnifikt och utsikten makalös - Monferratos kullar och en panoramisk vy över Alperna.

Efter en stund kommer Cristiano i en Fiat Panda och det bär iväg till källaren för en snabb rundtur.

Cristiano Garella och Gioachino Sella i Bramaterra

Cristiano är idérik och sprudlande och förmodligen helt rätt man för jobbet som vinmakare här. Han är också delaktig i ett Etna-projekt som går under producentnamnet Biondi.

- Etna är mycket intressant, härligt mineraliska viner - inte alls olika de vi gör här uppe faktiskt. Längst i norr och längst i söder men ändå så lika...

Hos Sella använder han sig nästan uteslutande av stora fat men "I Porfidi" brukar få en sista avrunding i Allier-cask. Cantinan är enormt stor och ursprungligen byggd under en yllefabrik för att fungera som lager men företaget konkade och Banca Sella var största fordringsägare...

Vi kliver upp till provningsrummet och börjar med det enda vita vinet.

Coste della Sesia bianco Doranda 2009 är 100% erbaluce som kallmacererar (4 grader C) i 46h med hjälp av torr is och därefter får en långsam maceration under 24 dagar i 13 grader C. Man lagrar det i 6 månader på ståltank och producerar blygsamma 1500 flaskor per år.

Mineraliskt kli i näsan och en lång rad tropiska frukter som ananas, mango, passionsfrukt, kiwi och en del mandelnötighet. Frisk syra och lätta tanninstick på tandköttet, medelfylligt med ganska lång och ren eftersmak. Arneis får se upp!

Coste della Sesia rosato Majoli 2009 utgörs till 100% av nebbiolo där hälften mjukpressas och andra hälften hämtas från den vanliga Lessona-nebbiolon. Samma typ av kallmaceration och långjäsning som för Doranda. 4500 flaskor per år men Cristiano hittar ingen ny - de är utsålda - men i kylen finns den sista halva flaskan som varit öppen i 47 (!) dagar.

Gott om frukt ännu, granatäpple, guava och viol. Syrlig och aningen spetsig i munnen, frisk men med en hel del nebbiolokaraktär.

Coste della Sesia Orbello 2008 50% nebbiolo, 20% barbera, 15% croatina, 10% cab sauvignon och 5% vespolina. 14 dagars maceration 6 månader på 50 hl och cirka 14000 flaskor om året.

Lakrits, mörka bigarråer och apelsinskal. En tendens till eldighet med en mycket rund och tuggbar frukt i munnen. Syrlighet på den lägre delen av skalan men likafullt friskt. Vi provade nyligen nollsexan som var mer i vår smak.

Coste della Sesia Casteltorto 2007 60% nebbiolo, 35% croatina och 5% vespolina. 18 dagars maceration, 12 månader på 34 hl och 12000 flaskor årligen.

En hel del målarpyts och skokräm men snart lyser den röda frukten igenom - körsbär, tranbär och lite nypon och kvitten ovanpå. Angenäm strävhet med matvänliga syror, riktigt gott!

Lessona 2006 80% nebbiolo och 20% vespolina. 22 dagars maceration, 24 månader på 25 hl och 14000 flaskor per år.

Mycket elegant frukt i ett lätt paket. Söta toner av mandel och hasselnöt paras med ljuvlig bergamott- och körsbärsparfym - rasande gott. Gioachino myser och tycker att detta är en höjdare:

- Det här är Lessona för mig, jag tror att det är vespolinan som skiner igenom. Jag har försökt få Cristiano att göra en ren vespolina men han vägrar.

- Vespolina är en instabil druva som oxiderar lätt, den lämpar sig bäst i sällskap med andra men visst har den en underbar aromatik. Säger Cristiano.

Bramaterra 2005 70% nebbiolo, 20% croatina, 10% vespolina. 16 dagars maceration för nebbiolo och vespolina och 12 dagar för croatina. 24 månader på 10 hl-fat och 22000 flaskor producerade.

Stor och mogen frukt. Fint utslätade tanniner med en lång eftersmak. Känns ypperligt balanserad men ska lätt kunna ligga 20 år. Lessona 2006 tror Cristiano klarar 30, han har nyligen provat igenom riktigt gamla viner från källaren och just Lessona från första halvan av förra seklet imponerade med sin vitalitet.

Bramaterra I Porfidi 2005 70 % nebbiolo, 20% croatina, 10% vespolina. 20 dagar för nebbiolo och vespolina, 12 för croatina. 24 månader på 25 hl följt av 12 månader på Alliercask och 4000 flaskor producerade detta år.

Mycket fruktfokuserad med maffigt mörkröd profil. Mineraliteten skiner ändå igenom och friskar upp tillställningen. Lång och komplex med elegant syra/tanninstruktur och en frukt som lever kvar i eftersmaken. Ett vin som nog kan uppskattas av många.

Lessona San Sebastiano allo Zoppo 2005 innehåller 85% nebbiolo och 15% vespolina. Maceration i 24 dagar sedan 36 månader på 25 hl följt av ytterligare ett år på tonneaux, 4000 flaskor 2005.

Cristiano tycker att det är något som inte stämmer:

-Too toasted. Korken är dålig - känn.

Jag sniffar på sidan av korken och den doftar rostat bröd och kaffe.

- Så blir det när det går för snabbt vid tillverkningen, friktionen framkallar värme och korkmaterialet bränns. Skandal, detta är en portugisisk kork för över €1.

Jag tycker mig nog ändå känna en rejäl bukett lingon, tranbär och koncentrerad körsbärsjuice. Stor doft med en del minerala förtecken - mycket trevligt.

Lessona Omaggio a Quintino Sella 2003 85% nebbiolo 15% vespolina. 36 månader på 25 hl.

Oj, det här känns mjukt och moget men med en makalös extraktion och mineralitet i massor. Nypon, tjära och en syrligt fruktintensiv kärna. Mycket finkorniga tanniner och riktigt långsamt avklingande eftersmak. Toppklass.

Cristiano och Gioachino säger att det börjar bli dags för en sen "pranzo" och packar ner en flaska Omaggio a Quintino Sella 2004 och en San Sebastiano allo Zoppo 2004 och vi susar iväg cirka en halvtimmes körning till en trattoria i närheten av Gattinara. Antipastin dukas på: tonno di gallina, lardo, färsk salami och en lokal variant av bresaola som serveras med valnöt och färskost. Secondo är rosastekt ankbröst med en jordgubbs- och balsamicosås till lättpocherade zucchinistrimlor. Här excellerar Omaggio a Quintino Sella 2004 med sin burgundiska finess och de flotta syrorna.

Efter maten bär det av till Bramaterra för en visning av vingården där och efter en heldag (sju timmar) med de här underbara, gästvänliga herrarna med sin fantastiska humor och sina stora hjärtan tackar vi för oss och får minsann ett par flaskor med oss hem också.

Enklaste sättet att få tag i Sellas viner är Winewise i Köpenhamn, ingen DHL-service där heller än så länge. Vi får nog starta ett upprop för att övertyga danskarna om vilka kvantiteter de skulle kunna skaka iväg om de bara följde Atomwines goda exempel.

Bramaterra 2004 (Sella)

Om drygt en månad bär det av till Piemonte i vanlig ordning. Genom gentlemannen Stefan Jensens försorg har vi den här gången lyckats få till stånd ett besök hos Aziende Agricole Sella i Lessona där vinmakaren Christiano Garella med varsam hand skulpterar sina mineralstinna mästerverk som, trots sin oomtvistliga ursprungskänsla ändå, osökt för tankarna västerut - rakt genom alpmassivet till Bourgogne.

Aziende Agricole Sella är en av Italiens äldsta, aktiva vinproducenter som gjort vin från egna gårdar sedan 1671. Idag odlar man 2o ha i nordligaste Piemonte och har, mer eller mindre, en "AOC Monopole"-situation som den enda kommersiella odlaren i appellationerna Lessona och Bramaterra som ligger precis på kanten till Alperna. Området mellan Boca i norr, Gattinara i söder och Lessona i sydväst har extremt järnrika jordar och ett svalare klimat. Vinerna härifrån har beryktat hög mineralitet, lägre alkoholhalt och en stramare elegans i strukturen jämfört med kusinerna från Langhe.

Vi provar Bramaterra 2004 som görs på 70% nebbiolo, 20% croatina och 10% vespolina som fått ligga ett och ett halvt år på 2000 liters-fat. Druvorna hämtas från Villa del Bosco som är ett av sex områden i appellationen Bramaterra mellan Gattinara och Lessona. Odlingen är c:a 3 ha och den årliga produktionen brukar uppgå till 20000 flaskor.

Färgen är ljust röd med en lätt rostbrun ton som matchar de ferroösa förväntningarna - nu ska vi ta oss ett järn...

Nosen bjuds direkt på en tindrande nebbiolofrukt med mosade vildhallon, tranbär och friska pustar av apelsinzest. Lakritsremmarna krattar manegen för mineraliteten som börjar i form av lite nyregnad asfalt, kalk, gips och kakelfix. Ett pampigt, nästan katedralt, doftpaket men ändå rent och okonstlat.

Tanninerna känns mikroskopiskt pulveriserade i sin karaktär och syrorna är höga - liksom vitvinslika. Munnen fylls av en blodig järnförnimmelse och gomvalvet reser sig en kvarts tum för att ge plats åt eftersmaken att leka av sig och breda ut sig. Vinet får ikväll ackompanjera de ljumma vildsvinssteksskivorna som fått svalna i en kapris/citron/gräslök/timjan-marinad till en jordärtskocksgratäng och matchningen är riktigt bra. Detta är ett utpräglat matvin fast med en så distinkt sinnlighet att man mycket väl kan njuta det på egen hand.

Stefan Jensen säljer i Danmark via sitt Winewise för 155 DKK vilket är ett "fremragende", nästan "forbavsende" fynd!

(18p/20)

Långfredag i Nørrebro

Vi trotsar "lukkeloven" och sammanstrålar med Billigt Vin-Ingvar på Köpenhamns Hovedbanegård för en liten vinexkursion som skall vidga vyerna och täppa till lite luckor i kunskapsskatten...

En yndig vårdag är det i alla fall och efter en lunch på stan, följt av en och en halv timmes promenad norrut, hamnar vi till sist i kvarter som påminner oss om East Village och Alphabet City i New York i slutet av åttio- och början av nittiotalet. Mängder av gamla slitna byggnader belamrade med graffititags och trottoarer som kräver flanörens odelade uppmärksamhet, ett område som har en ungdomlig, konstnärlig och alternativ känsla över sig - som att något är på gång.

På Jægersborgsgade ligger Terroiristen, en vinbar som specialiserat sig på naturliga, autentiska viner från, i första hand, Italien och Slovenien. En alternativ undergroundbar som ägs och drivs av Stefan Jensen som även importerar vinerna via sina importfirmor Winewise och Winebrokers. Vi sätter oss till bords och Stefan (titulerad WJ = winejockey) börjar med att servera oss tre viner från norra Piemonte.

Lessona 2005 (Tenute Sella) består av 80% nebbiolo och 20% vespolina. Sella är en av Italiens äldsta producenter som har gjort vin från egna gårdar i 340 år. Man har 20 ha odlingar och producerar c:a 80000 flaskor årligen. Lessona och Bramaterra är belägna precis på alpernas kant och odlingarna ligger på branta sydsluttningar. Tillsammans med Langhe, Valtellina och Gattinara är detta ett av de klassiska nebbioloområdena och vinerna härifrån blir uttalat mineraliska, eleganta och långlivade.

Färgen är väldigt ljusröd och lätt slöjig. En stor parfymerad doft med röda vinbär och klarbär som bas, mycket attraktiv och med krispig mineralitet i massor. Syrorna är klart dominanta och ger ett mycket svalodlat och friskt intryck. Vitvinselegans med torr, nästan sandig, eftersmak.

Bramaterra 2004 (Tenute Sella) kommer från järnrikare jordar och detta ger sig tillkänna direkt i den brunare nyansen. 70% nebbiolo och resten vespolina och croatina.

En burgundiskt proper fläkt av röda bär släpper upp ett gäng fikon, dadlar och aprikoser. En maffig doft som ändå ger ett smidigt och ganska lätt helhetsintryck. Smaken är mycket komplex med rika syror och pulvriga tanniner i god balans. En porös munkänsla hjälper fram den långa eftersmaken som får brodera ut sig i munnen.

Carema 2003 (Santa Clelia) är gjort på 100% nebbiolo och kommer från Canavese. Årgången känns klädsam och har givit en rikt extraherad frukt som aldrig blir överväldigande med en ton av övermogna bananer vilande över glaset. Riktigt fin balsamico och ett stänk soja ger ett myndigt intryck. Tanninerna är finkorniga och i fin harmoni med syrorna.

Barbaresco 1999 (Lano) från San Rocco Seno d´Elvio är traditionellt framställd med lång maceration och lagring på stora botti. Väldigt tät och mörkröd. Tuggtobak, lakrits, asfalt, svarta oliver och rykande tjära. Superkoncentrerad med massiv tanninstruktur som är helt i synk med syrorna och trollar fram en näst intill perfekt balanserad nebbioloupplevelse. Stilmässigt mycket nära Roagnas Pajé, glöm allt snack om barbarescos femininitet o s v, det här är riktigt kraftfulla grejor. Stefan tar själv ett glas och ser lite sorgsen ut:

- Det här är sista flaskan och nu är det äntligen i balans, det har varit tjurigt och tvärt tidigare men nu blommar det ut...

Pinot Noir 2006 (Simcic) från slovenska Goriska Brda får representera något helt annat efter en så mäktig nebbiolo. Vackert djupröd färg och ovanligt intensiv. Doften är rejält sumpig och sötfruktig, vaniljen är påtaglig från den generösa(?) fatkontakten. Även i munnen blir det sött och nästan lite svulstigt med för snåla syror som ger ett platt intryck, inte min påse.

Stefan plockar fram ett glas till och vi undrar vad det här kan vara; lingon, röda vinbär och en ren nästan nyduschad doft. I munnen är det ack så syrligt och väldigt vitvinslikt, det skulle kunna vara en grignolino eller kanske någon obskyr druva man aldrig hört talas om? Men så här kan alltså pinot noir också smaka, Domaine Montanet-Thoden är en anrik, ekologisk producent som härjar i de kalkrika jordarna i Auxerrois, norra Bourgogne.

Vi tackar Stefan för en trevlig och lärorik eftermiddag och åker hem en smula klokare och ödmjukare.