Det är ganska sällan jag utfärdar uttalade köprekommendationer - jag vet inte om det är en simpel vinbloggs främsta uppgift, kanske snarare att inspirera och väcka nyfikenheten - men i det här fallet kan jag inte låta bli.
Jag tyckte nog att priset på 125 kronor per flaska var lite i tuffaste laget för att köpa på ren chans. Å andra sidan suktade vi verkligen efter bra ligurisk vermentino så vi slog till på en prøvekasse med fyra viner från den här producenten: två röda - ormeasco och rossese - och dessa två vita. Vi har hittills bara provat pigaton och vermentinon men det är nästan bud på att dessa två allena bär lådpriset på 455 MUK.
Rysligt hög kvalitet! Här finns en utmärkt syrafräschör och en mineralsälta som begeistrar. Både vermentino och pigato kan i andra inkarnationer upplevas som en smula feta och lätt dämpade. Så icke i fallet Ramoino. Frukten är stor - både tropisk och citrusbemängd - och fyller ut fint i både längd- och breddled men syrorna är på tå från start till finish och den nämnda sältan är snyggt invävd i både doft och smak.
Båda vinerna befinner sig på en riktigt hög nivå men ska jag nödvändigtvis plocka ut en favorit så får det bli vermentinon med sin högre syraintensitet. Pigaton fick göra de grillade fläskkotletterna med örtolja och grönsaksspetten sällskap i kväll, och utförde uppdraget med bravur - ett riktigt allround-vin - medan vermentinon är som klippt och skuren till en grillad fiskbit eller skaldjur. Köp!
2 kommentarer:
Visst! Två sympatiskt rena och friska viner med lite svavelstick direkt efter öppnandet.
De vann på luft och på att stå i kylen någon dag. Vi utsatte dem för "linguine alle vongole"-testet vilket de givetvis klarade med bravur...
Vi tyckte att de smakade 100 muk (låt säga 125 sek i en SB-kontext) - så "rysligt hög kvalitet" är kanske att ta i. Men om man vet hur vingårdarna ser ut i Ligurien så förstår man att det måste få kosta.
Ramoinos vita vingårdsvarianter tog ett par rejäla steg uppåt i kvalitet, koncentration, längd. De försvarar med lätthet ett pris på 135 muk, och minst en femtiolapp till i det svenska sammanhanget (inte för att ett liguriskt vin någonsin skulle dyka upp på systemet ;-)
Jag hade inte förväntat mig den här renheten och koncentrationen, måste jag medge. Svavelstick stördes jag inte av men tycker mig ha märkt att det somliga kallar mineralkaraktär kan andra detektera som flaws, so YMMV...
Finns ju faktiskt Giobattas varianter i BS, också bra.
/Patrik
Skicka en kommentar