Lui Teran 2008 (Marko Fon)

Hur skulle man rimligen kunna undgå att bli nyfiken på Marko Fons viner efter den här underbara skildringen av ett vingårdsbesök i somras i Carso, precis vippandes på gränsen mellan Italien och Slovenien? Av Ingvars redogörelse att döma låter det onekligen som att vi har att göra med en producent vars viner kommer att slå an både en och två strängar på vår vinlyra. Vi börjar med det enda röda vinet av de vi har beställt - en relativt enkel terrano av 2008 års modell vid namn Lui som Ingvar viskat högst hoppingivande lovord om efter ett nyligt påseende.
.
Färgen är, som brukligt med en terrano i glaset, djupt bläckblå, tät och fullständigt ogenomsiktlig. Redan källarsval och alldeles nyöppnad kan vi konstatera att vår smak är synnerligen väl kalibrerad med naturvinsoraklet från Skälderviken. Ledordet är "syror". Här finns nämligen gott om dom, höga som hus och av det ruskigt pricksäkra slaget. Dessutom så in i bänkens snyggt avstämda mot den saftiga, mörka bärfrukten och det sköna tanninkliet som ger en närmast mineralisk sensation i munnen - som att febrilt gnaga på en bit granit eller att inmundiga en tesked alabaster liksom. Det här rensar upp och städar munhålan på ett föredömligt sätt och jag kan inte se att det skulle kunna gå fel i något upptänkligt matsammanhang. Även på egen hand är det fantastiskt njutbart - i synnerhet för en syrafetischist som jag - flaskan töms i ett nafs.

Det här är den typen av vin som borde vara öppet mål för vilken importör med naturvinsprofil som helst (Hej Fabio!). Här finns alla attribut och naturliga särdrag man kan önska och det är dessutom så personligt, seriöst och smockfyllt med integritet att det aldrig någonsin kommer att gå bort sig i kategoriseringsträsket och bara uppfattas som ännu ett ett kul kuf-vin. Ett pris som direkt från producenten ligger på ofattbara €11 borde vara ett annat övertygande argument.
Vi kommer att hugga in på våra Vitovska, Malvasia och Malvasia Riserva med spänd förväntan och sprutande saliv.