Carema 2006 (Ferrando)

Det är ju lite inne med hänvisningar och associationer till musik när man pratar om viner nu för tiden. Eller musik och musik; Bob Dylan har ju förekommit som någon slags referens på en grannblogg ganska nyligen, och vid närmare eftertanke så har det bara skett någon enstaka gång så kanske det inte är direkt inne heller. Men i alla fall, musik är vad jag tänker på när jag tar mig ett glas av Ferrandos härliga Carema 2006.

Och det är inte direkt frågan om något episkt Wagnerverk eller någon intrikat Coltrane-improvisation. Nej, det här vinet målar upp en kuliss av barstolar klädda i plommonlila ormskinn på kromad fot, plyschtapeter, cocktailbord med glasskiva och dov, uppåtriktad belysning. Musiken som ljuder är en Hammondorgel som lägger ganska rena treklanger över ett sådant där gammalt porrfilmsaktigt bossanovabeatprogram a' la gammal Farfisa-orgel - ni vet, där en seminarkoleptisk Ronnie Gardiner-typ av trumslagare knäpper in synkoperade rimshots på 2:orna och 4:orna i cirka 120 bpm - och med en melodiförande tvärflöjt på toppen. Männen i rummet har vita slimmade polotröjor och rejäla guldlänkar utanpå turtlenecken och kvinnorna är klädda i pastellfärgade nylonfodral och har voluminösa, uppsatta frisyrer, och alla står och diggar/dansar lite avspänt med en Kir-drink i ena handen och en Bond Menthol i den andra . För så här kan nebbiolo också te sig.

Det här är smooth, slick och in-the-pocket. Mognaden har gått tämligen raskt fram och nått ganska långt vid det här laget, mycket längre än vad som är brukligt för de här i vanliga fall så lagringsdugliga vinerna. Vi har just nu att göra med ett vin där frukten nyligen har peakat och de tertiära aromerna står i farstun och stampar av skorna mot entrégallret - jordgubbar som skakar hand med läder och en slät, mjuk sammetsstruktur på tungan. 2006 var inget enkelt år här uppe i det allra nordligaste av Piemonte men det här är fan i mig så njutbart just nu att man får gåshud, nästan som The real thing. Fyra flaskor kvar som kommer att nypas med jämna intervall de närmaste två åren.