Har ni hängt med i svängarna när Alessandro Masnaghetti (Enogea) med sin Barolo 2001-2008 Assagi e Classificazione dei Cru i ett slag ritat om Renato Rattis ursprungliga cru-indelningar från 1979? Den nya listan med de officiella namnen på de "godkända" vingårdsnamnen i Barolo, den så kallade Menzioni Geografiche Aggiuntivi Ufficiali, har, efter beslut av konsortiets tidigare ordförande Giovanni Minetti, utarbetats av kommunerna själva. Detta har lett till en diskrepans av guds nåde, byarna sinsemellan, där exempelvis Comune di Barolo har plottrat ihop ett virrvarr av zoner, subzoner och småobskyra trädgårdsstora plättar, medan Serralunga d'Alba och Castiglione Falletto på ett mer eller mindre civiliserat sätt lyckats komma överens om att vara traditionen hyfsat trogen och i varje fall försökt att hålla fast vid sedan länge väletablerade gränsdragningar.
Den stora förloraren i det här spelet heter Monforte d'Alba. Claudio Fenocchio har berättat om hur traktens bönder och vinodlare anlände till de här otaliga mötena i byns rådhus, med ett koppel av advokater runt sig bärandes på tjocka bibbor med dokument, utan att lyckas komma överens. Den slutgiltiga kompromissen får närmast betecknas som ett fiasko, i synnerhet för en av områdets förnämsta och stoltaste vinmarker: Bussia, där Claudio äger 10 hektar i det klassiska Bussia Sottana. Från att tidigare sträckt sig längs ett par kilometer ryggås söder om Castiglione Falletto, har Bussia nu kommit att växa till ett bautaområde som sträcker sig över en dryg mils längd nästan ända upp till samhället Monforte. Till exempel har Bruno Giacosas mycket välansedda Pianpolvere numera anonymiserats och kommit att införlivas i den här jättecruen. Gianmarco Ghisolfi har i alla tider sålt sin barolo som Bricco Visette men måste fortsättningsvis kalla den "Bussia" med tillägget Vigna Bricco Visette, medan den tidigare ospecificerade basbarolon numera kan kalla sig "Bussia".
"Vigna"-beteckningen måste man ansöka om och registrera samt kunna visa att namnet är historiskt relevant och har använts på etiketterna i minst 25 år, vilket fått bland andra Aldo Conterno och Domenico Clerico att snabbt som ögat varumärkesskydda sina Cicala, Romirasco, Pajana etc . Vinnarna är förstås alla de som tidigare legat långt från Bussia men som numera får sätta det tidigare så prestigefyllda namnet på etiketten, till exempel Podere Ruggeri Corsini. En annan nyhet är att man, liksom i Bourgogne, hädanefter får sätta sin comune eller village; exempelvis Monforte eller Serralunga, på sina etiketter.
Kontentan för oss konsumenter blir att vi, mer än tidigare, måste känna vår producent för att inte gå helt vilse i den här smått bisarra namngivningsdjungeln.
(Källa: Søren Franks "Barolo - Vinene fra Alba" och Walter Spellers "Red hot classification of Barolo crus")
5 kommentarer:
Bara i Italien. Well, kanske Frankrike också..
Måske er tiltaget ikke (kun) for det værste, men faktisk en måde på at beskytte forbrugerne. Hvis vi går tilbage i tiden - før Renato Rattis cru kort og især før Luigi Veronelli -
var der kun få, historisk anerkendte cru i Barolo området. Veronelli var den store promotor af cru-ideen som vinens identitet og beliggenhedens konkrete kvalitet. Ideen blev succesrig og vi oplevede desværre fødslen af en del cru, som var ikke andet end den geografiske adresse af gården eller vinmarken. Den nuværende lov er nok lidt for bureaukratisk men den tvinger producenten til at substantiere og garantere eksistensen af den reelle cru ved at kræve at druerne vinificeres separat osv osv. Det skulle gerne fortælle forbrugerne, at vinmarkens navn på etiketten svarer vitterligt til en eksisterende landbrugsrealitet.
Så vidt så godt, men for de små og mellemstore kvalitetsproducent betyder bevarelsen af cru navnet på etiketten mere bureaukrati og mere tidsforbrug. Det undgår man ved at lade cru navnet registrere som trademark. Hvordan er forbrugeren nu stillet ? I bedste fald lige som før, men måske værre, fordi druerne til trademark-cru kan stamme fra hvor som helst i godset og en storproducent kan bruge en vinmarks navn til at sende på markedet langt flere flasker end den fysiske vinmark - hvis den eksisterer - kan producerer druer til. Tag Masis Campofiorin som eksempel: i starten kom druerne faktisk en Campo ( vinmark) som hed Fiorin, senere da vinen fik succes, blev produktionen forøget men under det samme - registrerede - navn.
Hvordan kan forbrugeren beskytte sig ? det er ikke så nemt men som for alle de andre fødevarer gælder de gyldne regler: informér dig, kend din leverandør, kend din vinproducent. Så en lov hvis intentioner var mere end gode, kan ende med at skabe mere usikkerhed end tryghed.
Hvordan finder forbrugeren ud af det ?
Sant, Carlo. Invändningarna är nog egentligen mest riktade mot den extremt diversifierade tolkningen av cruernas gränsdragning, de olika kommunerna emellan, och att man helt ignorerar terroir-aspekten genom att kalla en fjärdedel av Monfortes vinodlingar för "Bussia".
För den inbitne barolo-konsumenten är det väl egentligen inget större problem då det tillkommer väldigt få nya producenter här och de flesta existerande - och markerna de har - är väl kända.
/Patrik
Det är med andra ord som det alltid varit: det är viktigare att vet vem som har gjort vinet än vilken under-appellation det råkar komma ifrån…
”För den inbitne barolokonsumenten” spelare det kanske ingen större roll, som du säger, eftersom han redan vet vad det rör sig om.
För den tillfällige barolokonsumenten spelar det heller kanske ingen roll eftersom han ändå inte är bekant med cru:erna.
Panta rei.
-P
Panta rei, förvisso. Och så klart är det viktigare vem som gjort vinet än vad det heter. Vi konsumenter klarar oss nog ändå. Värre då för producenterna som i Bussias fall genom generationer byggt upp ett gott renommé och plötsligt ser det brutalt devalveras. Jämför om plötsligt en fjärdedel av Chambolles-Musignys vingårdar kunde kalla sig Bonnes-Mares?
/Patrik
Skicka en kommentar