Vore vi tvungna att välja blott en sangiovese att dricka resten av våra liv skulle rosson från Diego Molinaris Cerbaiona vara en ytterst stark kandidat. Det här brukar vara en magisk juice som lyckas med konststycket att vara både komplex, intrikat och koncentrerad, samtidigt som den som dricker, på något oförklarligt vis, känner sig tvingad att dra i sig stora och oanalytiska klunkar, liksom av kättjefull vällust. Nästan bara Montalcino-sangiovese, när den är som allra bäst, kan få oss att känna så här. Är vi nyfikna på 2010:an? Gissa!
Och jojomensan, här är det full leverans. För att förstå hur bra det här är krävs det nog att man faktiskt tidigare råkat på sangiovese i sin allra fullaste blom. Allt känns solitt, intakt, liksom sömlöst sammansatt. Från den lilla diskreta knallpulverpusten i den första sniffen ur nyöppnad flaska, till den helgjutna munkänslan som väcker ens habegär och får munhålan att bara vilja smekas än mer av de velourlena tanninerna och den saftiga syrligheten.
Riktigt läckra grejer som får en att undra hur bra brunellon härifrån egentligen blev 2010? Eller Montevertines prylar, eller Castell'in Villa, eller...
Vinosapien kunde inte heller hålla fingrarna borta ikväll.
5 kommentarer:
Ljuv musik för en med flaskor som väntar på hämtning i Dragör och det väcker förväntan på årgången som jag ännu inte har någon koll på. Generellt bra? Mer lik 08 än 09? Eller kanske ännu bättre?
Bästa på länge! Vad det verkar, och enligt många.
/Patrik
ruggigt bra...precis som du säger - helgjutet!
renhet, spänst, läskande och rensande. inget av den lilla sötma som velade runt i de första 09:orna som dracks. sparat hälften till ikväll. ska bli skoj att återse rosso'n.
2010 känns redigt bra. gäller att vara på tårna när tom släpper montevertine...och se till att kontot är laddat när brunello-prylarna dyker upp om ett par år...
och omdisponera källaren så att redig plats finnes för toscana-10:orna.
Fy vad gott! Cerbaiona är aldrig fel, inget av hans grejer gör ont. Drack 2006 Rosso häromkvällen och det satt verkligen som en smäck, på perfekt peak nu skulle jag säga även jag gillar hans grejer unga också.
Erik
VS - Vi lyckades långt ifrån med att rädda hälften till ikväll men den lilla skvätt som låg och skakade på flaskbottnen var fortfarande vid skrämmande god vigör. Vi har redan börjat planera utrymmestekniskt för Toscana-10:orna, och barolo-ditona för den delen!
Erik - Ett vins storhet karaktäriseras, enligt min ringa mening, efter dess tillgänglighet och njutbarhet i alla faser, ungdom som mognad.
/Patrik
Skicka en kommentar