Astijuice

Ikväll är det plockmat som gäller här hemma: olika sorters salami, prosciutto, biroldo, ostar, carciofi alla giudia, giardiniera, hembakat bröd osv. Vinvalet är inte helt självklart - ett buffévin kräver en allkonstnär, en jack of all trades, master of none. För oss betyder detta att vi geografiskt bör hålla oss i Piemonte (naturalmente!) men helst en bit nordost om Langhe. Druvmässigt är barbera en given kandidat men det skulle även kunna finnas vita viner som gjorde jobbet minst lika bra. Eller varför inte en röd druva med utpräglad vitvinskaraktär? Enter grignolino!

Området vi landar i är Monferrato, eller i det här fallet mer specifikt trakterna kring Asti - Astesana. Här är landskapet ännu mjukare böljande än i Langhe, inte fullt lika tätt mellan vinodlingarna, inte riktigt lika slätkammade slänter, aningen ruffigare och betydligt glesare mellan kvalitetsproducenterna. Men när man väl råkar hitta en pärla här så verkar de aldrig svika en. Både Trinchero och Cascina 'Tavijn är väl beprövade här hemma och vi har hittills aldrig haft något att invända.

Eller, jo förresten. När vi öppnade en flaska av Cascina 'Tavijns Grignolino d'Asti 2011 i höstas så upplevdes den som ganska ogint snipig och syrorna var kartigt ocharmiga. Idag har vi ett helt annat vin i glaset och till plockmaten är det här fullkomligt lysande. Doften är distinkt naturvinspräglad med röda äpplen och lätta stråk av nagellack, men här finns dessutom de mest bedårande toner av rödlätt bärighet och nyskördade medicinalörter. Syrorna briljerar verkligen till maten, det finns förstås inga tanniner att tala om men drickbarheten är underbar och man blir nästan tårögd av den lättsamhet och sorglöshet som det här vinet utstrålar. Världens bästa grignolino? Skulle just tro det. Finns hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 95 DKK..

Det andra glaset andas pondus och mognad. Trincheros La Barslina Barbera d'Asti 2004 är en cru-barbera med frukt från riktigt gamla stockar. En och annan skulle möjligen kunna invända att åldern på det här vinet vid det här laget börjar göra sig väl påmind. Och visst, syrorna är mattare och aromatiken börjar präglas av porcini och sottobosco. Men för oss som följt det här vinet i ett antal år är dessa markörer snarare attribut för vishet och pathos än för förfall. Den tidigare viriliteten och potensen har förbytts till klokskap och kontemplation. Kanske lite för snällt och sävligt till maten men efteråt är det en ynnest att få sitta i La Barslinas sällskap och dryfta världsproblem. Finns (fanns?) hos Winewise i Köpenhamn för 165 DKK.