Ikappkomningspost

Ett och annat som framstått som mer eller mindre älskvärt den senaste tiden. Korta noter a'la speed dating, fast umgänget med vinerna har varit åtminstone kvällslångt. Både spännande one night stands och sådant som pockar på en mera beständig relation. 

Valpolicella Classico Superiore 2009 & Valpolicella Classico Superiore Ripasso (Pietro Clementi) Måste en ripasso smaka som körsbärsmarmelad utrörd med en matsked Stroh-rom? Svar: nej. Traddo-producenten Clementis version är klarröd och läskande med syror som sjunger mellan alt och sopran. Fruktpolpan är saftig och aromatiken andas old-school-vibbar med fler tangenter till Bartolo-barbera än Parker-pinnar. Det sagt, så är det den "enklare" valpolicellan som får saven att stiga på allvar. Här talar vi rättfram charm och ärlighet som det bara är att kapitulera inför. Kommer säkert att bli lika bra som den eminenta nollsexan.

Barolo Via Nuova 2005 (Chiara Boschis) Modern kraftfull barolo med druvor från Terlo. Imponerande, men nära nog överdriven, doftintensitet. Tanninerna är tuffa, unga och bångstyriga, rentav lite kantiga. Behöver ligga till sig ett antal år för att rundas av men inga stordåd inom synhåll. Imponerande som sagt och intressant, men inte något som kommer att emanera i ett djupare förhållande här hemma.

Gewürztraminer Grand Cru Sonnenglanz 2011 (Raymond Renck) Snygg Alsace-gewürz med noga avvägda mått sötma och parfym. Inget kladdigt och påträngande utan proportionerligt och "lagom". Passar lika bra till kittostar som för kontemplation. 

Barolo 2008 (Serradenari) Familjen Negri ståtar med de högst belägna odlingarna i La Morra och därmed i hela Barolo-zonen. Barolo 2008 är elegant, frisk och intensiv med en oklanderlig balans mellan de olika elementen. Här finns en diskret fatprägel som är mycket klädsam och gör vinet extremt tillgängligt och får drickbarhetsklockorna att nästan gå upp på det röda. Skitsnyggt och välpolerat, kanske lite väl så för att man ska gå i gång på alla cylindrarna? Bär i varje fall ytterligare vittnesbörd om den extremt lyckade och klassiska årgången.

Trentino Cabernet Franc 2007 (deTarczal) Om det här vinet hade haft en spexig och sådär lagom out handtecknad etikett och ett lite lätt nonchalant namn, i stil med "Frais et Fabolous" eller "Silex Profond" och haft sitt ursprung i någon perifer loirsk avkrok, så hade garanterat en stor del av västvärldens überhippa sommelierer saliverat som utsvultna blodhundar vid blotta åsynen av flaskan. Nu pryds densamma istället av en vapensköld som hade fått Ceausesco att darra och ett typsnittskaos av guds nåde. Men tack för det! Det betyder bara att det blir mer över till oss andra, och till ett betydligt överkomligare pris.
Riktigt fräsch grönhet och en klarröd frukt som känns purung, sina sex år på nacken till trots. Det här spritter av liv och energi i både mun och näsa. Och så användbart det är med sin lätthet i steget men likafullt intensiva aromatik - cabernet franc så att det stänker om det. Lätt att förälska sig i!