Vinhandel och vinvandel

Debattens vågor har stått höga den senaste veckan i en kommentarstråd hos Finare Vinare som initialt handlade om en nyligen avhållen e-butiksprovning i Stockholm. Debatten flippade väl i vanlig ordning ut ganska rejält mot slutet (?) men själva kärnfrågan - om de svenska e-handlarna har något att tillföra dagens vidöppna europeiska vinmarknad och huruvida all konkurrens till monopolet är av godo eller om det i själva verket är den nuvarande regimen, att lejonparten av svensk privathandel sker via SB, som är den bästa lösningen  - är klart intressant.
De flesta av de här svenska e-vinhandelsvarianterna verkar ha valt en slags mellanväg, en lagominriktning i sitt sortiment som varken tilltalar de riktigt intresserade nördarna eller de minimalt till måttligt intresserade helgkonsumenterna som rycker en vakuumpackad låda på det lokala Systemet på väg hem från jobbet på fredagseftermiddagen. Så vem är det då som är tänkt att handla av de här importörerna/distributörerna?

Ja, beats me som amerikanen säger. Jag har intrycket att gemene man är tämligen nöjd med monopolets utbud, fast det är nog en allmän uppfattning att det är en smula dyrt där. I alla fall om man jämför med priserna i Hua Hin, Torremolinos, eller vart nu semesterkosan senast styrdes.
Även en hel del kommentatorer i nämnda tråd förefaller närmast lyriska över sakernas tillstånd och verkar inte alls emotse någon form av förändring med den minsta tillförsikt, och som kommentator i en FV-tråd får man väl anses befinna sig ett par rejäla snäpp upp på vinintressebarometern? Måhända hägrar ett strax därunder inkilat skikt vinintressenter av typen som ofta frekventerar de lokala Munskänkssektionerna - de som liksom önskar att de var mer intresserade än vad de är men inte har tid, ork eller geist att fördjupa sitt intresse?

Jag räknar mig själv som varande en, till gränsen mot besatthet snuddandes, entusiastisk vinnörd. Jag bor i en ort på den skånska landsbygden inte många kilometer från ett lokalt SB men har inte satt min fot på ett systembolagsgolv på länge. En handfull beställningar har gjorts de senaste åren men då har hustrun fått köra och hämta, som en ren principåtgärd. Systembolagets beställningssortiment har inte särskilt mycket som fångar mitt intresse. Jag är till exempel ohemult förtjust i nordpiemontesiska viner och vad vårt stolta monopol kan erbjuda i den vägen är så pinsamt marginellt att jag ska bespara dem smäleken att ens nämna det. Ungefär samma resultat erhålles vid en sökning efter någon som helst form av slank, ljusfruktig old-school-sangiovese eller dito -nebbiolo. Tillgängligheten på viner i naturvinssegmentet är närmast skrattretande vid en internationell jämförelse, såvida man inte bor i Stockholm och kan ta del av vad en knapp handfull importörer  där har att erbjuda, men som inte på några villkor kan tänka sig att skicka godbitarna till provinserna. Alla de här typerna av vin är för närvarande tämligen hett villebråd runt om i stora vinvärlden men av någon anledning förvägrade en svensk publik.

Såvida man inte riktar blicken annorstädes, vill säga. Som nämnts i FV-kommentarerna finns en lång rad europeiska näthandlare som är fantastiskt bra, både vad beträffar sortiment, prisnivå, service och inte minst kunnande. Skickar man iväg en fråga kan man i många fall räkna med ett uttömmande svar ganska omgående. Leveranserna sker oftast utan debacle och de flesta vi har haft att göra med har varit förvånansvärt smidiga och tillmötesgående och allt som oftast funnit en lösning vid någon form av reklamation - korkskada etc - eller något annat problem som uppstått. Här har nog de svenska uppkomlingarna en rejäl läxa att göra; botanisera i och granska exempelvis Atomwines, Lobenbergs Gute Weines, Noblewines eller för de mera italofilt lagda: BaroloBrunellos, Carlo Merollis, Boller-Weines eller Superiores sortiment och upplägg. Där finns mycket att lära - inget tjafs om vin som investering, sentimentalt bullshit om att man gör mänskligheten en stor tjänst som tar hem de här makalösa vinerna eller att vinet passar förträffligt till "nötkött, mandelpotatis, rödlöksmarmelad och gräddsås" (vilket rött vin går egentligen fel där?).

Sedan finns det ju förstås det riktiga sättet att handla vin på: Safarin! Packa in familjen i kombin och styr mot bron med solen i nacken, när ni kommer upp på dansk mylla tar ni av vid Kastrupavfarten och smyger söderut för en avstickare till Dragør och BB-Vinimport innan ni tar sikte mot Byen via Amager Strandvej till Torvegade och Cibi e Vini. Därefter släpper man av resten av familjen på Strøget, Tivoli eller Zoo innan färden fortsätter till Österreich Vin, Le Papillon, Pétillant, Winewise/Terroiristen, Vinrosen och Kronevin för att sedan avslutas i de norra förorterna hos Carlo Merolli och Bergman Vinimport innan man rullar tillbaks till stan och plockar upp familjen igen. Det sortimentet som ni nyss täckt in finner knappt sitt motstycke i resten av vin-Europa, och roligt har ni (och resten av familjen) haft också!