Ytterligare ett återbesök hos Schiavenza-nolltreorna och Broglio är pålitlig som en nysmord spinnrock när det är strömavbrott. Skopor och baljor till brädden fyllda med tryffel, blåsvarta bigarråer och lakritspipor tillsammans med ljuvliga andrahandstoner av nygarvat läder och solvarm asfalt. Ruggigt pigg näsa som skvallrar om ett långt och spännande liv i förestående. Kan munnen månne vidimera denna profetia?
Jajamensan! Här finns gott om solid frukt i det mörka smakspektrumet och läckra syror som understödjer på ett föredömligt sätt. Tanninerna är fortfarande tämligen råa, som en blandning av ungdomlighet och årgångsprägel, och hänger vid länge såväl på tandkött som på insidan av kinderna. Den här nolltrean är allt som allt en fullt ut älskvärd trad-barolo som fortfarande befinner sig i svagt uppförslut utvecklingsmässigt. När väl krönet nåtts kommer den tålmodige att belönas med en lång skön utförslöpa på frihjul mot eminent mognad. Fast de svagt tannin-fetischistiskt lagda njuter förstås i fulla drag redan nu...
Tidigare poster här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar