Lördagen har spenderats i sällskap med tre stycken rossi di Montalcino från 2009 som har fått hänga med från eftermiddagens ostar, genom kvällens kalvkotletter för att slutligen landa som ackompanjemang åt sabbatens kontemplativa aftondvala. Ett utmärkt sätt att lära känna ett vin, eller som i det här fallet tre.
Kvällens producenter har lika många likheter som olikheter sinsemellan men befinner sig geografiskt på spottavstånd från varandra: Quercecchio med 15 ha i Camigliano, Fanti har 52 ha i Castelnuovo dell'Abate och Salvioni ynka 4 ha i Montalcino. Fanti och Quercecchio använder sig av en blandning av små och stora fat medan übertraditionella Salvioni givetvis bara har botti.
Låt mig kort och kallt konstatera att 2009 och Rosso di Montalcino är en mycket tilltalande kombination. Alla tre visar upp en exemplarisk lätthet och spänst när vi låter näsan svepa över glasen, det här är tre olika tolkningar av sangiovese i sin rätta skepnad. Till och med den i sammanhanget storskaliga Fanti-rosson har en söt frukt som är skir och klarröd men ändå känns varsamt extraherad, enda invändningen är att den förefaller lite för ren, nästan klinisk, jämte de båda andra uppsluppna och svårt livsbejakande juicerna.
Salvionis rosso har tveklöst mest struktur och ryggrad. Det här är i en klass för sig själv med en långt dragen komplexitet i doften där de gödsliga och jordiga stråken står för rusticiteten medan den fantastiska mineraliteten skänker sober elegans och mitt däremellan ståtar en intensivt knallröd bärfrukt. I munnen finns allt man kan önska av en klass-sangiovese med livfulla syror och nafsiga tanniner. Men någonstans anar man trots allt en lätt återhållen och lite behärskad karaktär som viskar något om att ännu större dåd är att vänta för den som har tålamod och låter nästa flaska ligga några år.
Fast det är i den ystra Quercecchion som den riktiga charmen finns. Vi har satt i oss åtskilliga exemplar av den här nollnian tidigare och blir lika glada vid varje tillfälle. Lätt, ljust, rödfruktigt och pur brio rakt igenom. Skumt ämabla associationer till vildhallon marinerade i diesel och någon som står och kokar jordgubbskräm i ett parkeringshus. Näsa och mun fylls av lust och liv. Ett av mina favoritviner, 2009 är ett par snäpp bättre än 2010 (just nu), och en rosso som står sig förbluffande väl bredvid den mer än dubbelt så dyra Salvionin.
Quercecchio Rosso di Montalcino 2009 kostar 90 MUK hos Carlo Merolli, Fanti RdM 2009 €8.95 hos der-Wein-Weber och Salvioni RdM 2009 219 DKK hos BB Vin.
6 kommentarer:
Ja det var ena riktiga små pärlor, 2009 Quercecchio Rosso, tyvärr uppdruckna, och visst är de väl slut hos Carlo?
2009 var ju inget vidare år i Toscana. Kan det extra lyckade resultatet bero på att Quercecchio hällde brunello-juice i rosso-flaskorna?
Antagligen är det 2010 som finns kvar. Och visst brukar rosso-produktionen öka i paritet med den minskade brunello-framställningen när åren är lite svagare. Giulio Salvioni gjorde ingen rosso alls fina 2006 och 2010.
/Patrik
Jeg har en smule (bara en smula) "etiska illamående"
ved at bruge denne blog til mine åbne kommercielle syften, men når det blev spurgt så direkte, og det er så lidt, kan jeg informere at der er i skrivende stund trettifem buteljer 2009 Rosso di Montalcino på lageret.
Om Brunello med den lättudtalade namn Quercecchio kan jeg sige at
de har tradition for at fremstille som naturen giver: sangiovese grosso, keep it simple fremstilling og så lidt kælderarbejde som mulig. Resultatet er sjældent en Brunello og en Rosso der kommer i Parkerhøjder, men altid genkendelige, stedstypiske og loyale vine af sangiovese grosso.
I de suspekte årgange da mange producenter, store og små, "hjalp"
sangiovese grosso med andre kulørte druer, holdt Quercecchio sig på den korrekte siden af DOCG.
Hvilket har ikke skaffet dem vinguidernes gunst, dengang, men
lika bra: der er heldigvis et publikum både i DK og rundt omkring i verden der läser vinguiderne først EFTER at have smagt vinene.
Perfetto, grazie!
Ingen fara Carlo. Det här kallar jag snarare effektiv kundvård än egna kommersiella intressen. Apropå det "etiska illamåendet" så verkar det vara en smitta som bryter ut runtom i stugorna med jämna mellanrum. Läsare som avkräver bloggarna "trovärdighet" och att det ska erbjudas olika former av "mervärde" får mig att undra med vilken rätt de kan ställa dessa krav? Det är väl i så fall bara att säga upp prenumerationen och klicka sig vidare?
Enda problemet med Quercecchios rosso är ju att man för en 50-lapp till istället kan få den sagolika brunello 06:an...
/Patrik
Sant, vi vill ha Carlo i kommentarstrådarna - the more, the merrier.
"Läsare som ställer krav på bloggarna" är väl ganska rart egentligen - de har lärt sig att förvänta sig något särskilt, och hoppsan så blev de kanske överraskade, eller besvikna. Det visar ju att de är engagerade... inte för att vi som bloggar har minsta skyldighet att leverera, men ändå.
Och ibland föredrar man ju den lätta rödfruktiga rosson :)
Skicka en kommentar