Nej, det här är inte ett upplägg för en sådan där krystad tuppfäktning där vi tänkt låta en småskalig och hantverksmässigt framställd barbera d'Asti slakta den stackars syltiga industriripasson från jättekooperativet. Detta är enkom ett försök att få hustrun, som efter nästan ett års avhållsamhet upptäckt sin syratolerans befinna sig någonstans i fotknölshöjd, tillbaka in i matchen. Igår drack vi Les Cretes' Petit Arvine 2010 till räkorna och jag trodde ögonen skulle börja blöda på den stackaren...
Så till kvällens lamm är det beställt något maffigt, syrafattigt och helst med lite restsötma - hmmm, det får bli en ripasso från Cantina Sociale Valpolicella Negrar. Jag tar själv dock inga chanser utan plockar dessutom fram en barbera signerad barberamästaren i Monferrato: Trinchero. Hur det än är så är det alltid intressant att ha två glas bredvid varandra, även om dessa är helt läns på uppenbara tangenter.
Campo Alto Valpolicella Ripasso 2007 visar genast upp de i ripassosammanhang eftersträvansvärda attributen mörk tät russinfrukt och ett djupdyk i vaniljsockerburken. Smaken travar på i samma spår och är i stort sett helt tannin- och syrabefriad. Otroligt slätt och nallebjörnssnällt och lika engagerande som ett republikanskt primärvalsresultat i Wisconsin. I can feel a bansopning coming on. Gud så förutsägbart.
La Barslina Barbera d'Asti Superiore 2004 är barbera från riktigt gamla stockar som fått genomgå både lång maceration och dito bottilagring på sedvanligt Trincheromanér. Och jodå, det räcker med ett snabbt sniff för att förstå att man är hemma. Blålila bigarråfrukt, lilla målarlådan, fuktig tobak, mentholpuffar och viss mognad i form av läder och ett stänk soja. Härlig intensitet och pondus i doften, en extremt viril och potent barberanäsa. Syrorna är kopiöst välkalibrerade och strukturen känns built to last - jag kan inte se att det här kommer att vika ner sig under innevarande decennium. Ett eminent lammvin som dessutom slinker ned i glupska klunkar efter det att bordet är avdukat. Till och med den temporärt syrakänsliga hustrun kastar in handduken och överräcker bucklan till La Barslina.
Så blev det tuppfäktning lik förbannat? Inte riktigt, walk over snarare, Campo Alto känns lite som Lidls druvjuice utrörd med vaniljsocker och är således inte en motståndare on par med Trincheros klassbarbera. Campo Alto finns i årgång 2010 i BS och La Barslina 2004 köper man av Stefan Jensen i Köpenhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar