Livet som Bocafil är inte alltid så lätt - man får verkligen söka med ljus och lykta efter de här vinerna. Desto gladare blir man å andra sidan varje gång man snubblar över något nytt att sätta tänderna i.
Ermanno Conti startade upp Castello Conti 1963 och planterade en hektar med nebbiolo och vespolina på 450 meters höjd utanför Maggiora (Novara) i nordostligaste Piemonte. Med tre döttrar i sin avkomme-portfölj tyckte Ermanno att det såg mörkt ut i fråga om de hereditära förutsättningarna för gården, en mörksyn som skulle visa sig komma på skam. Idag är det nämligen de tre systrarna Elena, Anna och Paola som driver Il Castello vidare, med samma hektar vinrankor och med samma vurm för traditionerna som pappa Ermanno.
Il Rosso delle Donne utgörs till 70% av nebbiolo, 25% vespolina och 5% uva rara, lagringen sker under två och ett halvt år på gamla tonneaux, sedan tillbaka till stål innan det är dags för buteljering - vissa år har man väntat upp till åtta år innan man ansett vinet vara färdigt för flaska. Enbart naturlig jäst används, vinerna är ofiltrerade, inga bekämpningsmedel med i leken, men däremot odlas favini - favabönor - i raderna för att hålla skadeinsekterna på behörigt avstånd. Ett lågt uttag på under 30 hl/ha resulterar i en total årlig produktion på drygt 3000 flaskor.
Vi öppnar vår flaska tidigt på eftermiddagen och kan konstatera att butiken är tvärstängd - luft, luft och luft lyder doktorns ordination.
När vi återvänder har det börjat hända saker i glaset, de lite torra aromerna av läder och de blyga sojastråken har fått sällskap av viol, nypon, moreller, lite brun kryddighet och en djup ton av varm asfalt och tjärpapp. En ljuvligt knastrig mineralitet växer sig allt starkare under kvällen och efter åtta timmar i friska luften börjar vinet vakna på allvar - le cose buone arrivano per chi sa aspettare.
Läskande struktur med ytterst finkalibriga tanniner och en skön syrlighet bildar ram åt en mycket vacker smakbild. Lingon- och tranbärsfrukt växer till och snart har vi en fullklottrad canvas i helgjuten balans - de 12,5 procenten alkohol bidrar till en drickbarhet av guds nåde. Vi dricker det till en bouef bourguignon och ikväll kunde vi inte valt ett bättre vin, superb matchning!
Mycket varm anbefallning till alla som är nyfikna på den här typen av mineral- och syradrivna viner från alpmassivets randtrakter. Jag kan dock inte med tillräcklig emfas understryka vikten av att ge det här vinet massor av tid och luft, nästa flaska öppnar vi dagen innan.
Finns hos Stefan Töplers BaroloBrunello i flera årgångar, 1996:an kostar fyndiga €15.90.
9 kommentarer:
Strömmar in viner som verkar intressanta. Den här producenten har jag aldrig hört talas om (men det säger inte så mycket) då mitt intresse för Piemonte är tämligen nyväckt. Trots idogt testande av viner sedan början på 1990 talet. Min smak har förändrats med tiden så nu djävlar har jag börjat att så smått gå igång på Barolo. Köpte du vinet via Tyskland?/Höganäs
Hej Höganäs!
Jo, det här är köpt hos Stefan Töpler, vi har även ett par äldre upplagor som också ska kollas av. De här nordpiemonteserna har allt som oftast väldigt mycket burgundiska drag i sin struktur, ofta mer än vad de har gemensamt med sina kusiner i Langhe. Mycket elegans, mineralitet och hög syrlighet och lite mindre kraft och tanniner.
Är du i färd med att bekanta dig med Piemonte så ska du definitivt prova dig igenom några exemplar här uppe ifrån - Winewise i Kpnhm har både Sella (Lessona, Bramaterra, Anzivino (Gattinara) och världens bästa Boca (Le Piane). Le Papillon har Antonelli (Gattinara) och Cantalupi (Ghemme) och Carlo Merolli har Ioppa (Ghemme). Kör hårt!
/Patrik
Antoniolo heter Gattinara-producenten, förstås!
/Patrik
Tack för info!! Just nu får jag vila mig i form ett tag. Köpt en hel del Barolos den senaste tiden. P. Scavino, Massolino, Elio G, etc men eftersom jag är ny i området kör jag med säkra kort. "Ny och ny" Håkan Nilsson gjorde sitt bästa(värsta) med att introducera mig till Barolo redan i början på 1990 talet. Dom vinerna fick mig att glömma allt vad Piemonte har att erbjuda men nu har jag druckit mogna Barolos med mat(även utan) och konstaterat att Piemonte är minst sagt lika komplicerat som Brx. Härligt!!/Höganäs
Detta låter väldigt spännande! Hoppas på rapport även från de äldre årgångarna, vars priser ju inte heller var direkt avskräckande.
Hallå Patrik,
Någon Boca har vi tyvärr inte kunnat sätta korkskruven i ännu men det där låter ju lovande. På hemväg från vår Langhesiska höstresa (vi kom hem igår) hann vi dock med ett snabbesök på Enoteca Regionale i Gattinara där vi snappade upp en flaska Lessona (Sella förstås; finns det någon annan som gör vin därifrån?) 2006 för att kunna stryka åtminstone en appelation från listan över ännu oprovade storheter från dessa nordliga Barolo-förorter. Vi avnjöt den samma kväll på hotelrummet i Bergamo (Albergo Piemontese förstås; var skulle vi annars bo ;)) och vinet skötte sig skapligt trots allt annat än idealiska glas.
Jag hade möjligen trott att Lessona skulle påminna lite om våra favoritmarker i Verduno men riktigt så kändes det inte. Den association som spontant infann sig var snarast Etna Rosso, där jag finner likheter ifråga om aromatiken och än mer syra-tanninbalansen (mer syra, mindre tannin, än man normalt hittar i en Barolo eller Barbaresco).
Så nu återstår vad jag kan se bara Boca, Bramaterra, Sizzano och Coste della Sesia som helt vita fläckar på den nordpiemontesiska vinkartan. Gattinara, Ghemme, Fara och Colline Novaresi är sedan länge inmutade och nu kunde vi som sagt lägga till även Lessona.
Det ser ut att bli nytt Piemontebesök till sommaren och vi lutar åt att då stanna till någon dag eller två däruppe innan vi styr kosan mot Langhe. Har du någon bra rekommendation på närmare bestämt var vi bör bo och/eller äta? Och har ni utforskat enoteksfloran därnere så att ni har tips även den kanten?
MH - Så sant, synnerligen angenäm prisnivå. Jag dristar mig att påstå att man svårligen finner bättre value än de här färdiglagrade eleganterna för mellan 150-200 pix.
Anders - Välkommen tillbaka - både hem från Langhe och hit!
Jodå, det finns en och annan Lessona-producent vid sidan av Sella: Proprieta Sperino (under Isole e Olena) gör en "Vigneti de Marchi" som jag hört mycket gott om. Vidare finns Manuela Cerrutis "Il Bramasole" och Massimo Clerico som också ska göra en bra Lessona.
Jag tror du är rätt på det när du säger att karaktäristiken har mycket gemensamt med exempelvis Etna-nerello. Jag tror att detta till största delen beror på den ganska höga andelen vespolina som har en hel del tangenter till nerello. Sedan får så klart nebbiolo en annan karaktär här uppe, särskilt svala år när den inte får mogna ut.
Om du ska till Alto Piemonte nästa sommar så rekommenderar jag dig varmt att kontakta Christoph Künzli (Le Piane) och boka in dig i hans gäststuga, som ligger just mitt i Le Piane, Boca. Så får du, förutom en storslagen utsikt, dessutom access till att prova världens skönaste vin i lite olika årgångar. ;-)
/Patrik
Hallå Patrik och tack för välkomsthälsningarna! Skall försöka titta in något oftare här än jag gjort på sistone. Vi har fortfarande i huvudsak moratorium på vidare vininköp ("källaren" bågnar ännu under trycket) så jag försöker medvetet undvika dina frestande rapporter. ;) Men förr eller senare blir det förstås ändå dags att fylla på, om inte förr så i samband med sommarens resa. Och vi passade förstås på tillfället att rekognoscera lite bland senare årgångar redan vid besöket nu i höst.
Stort tack också för producent- och härbärgetipsen. Dessa är nu noggrant noterade.
Intressant det du säger om vespolina. Men hur stor andel är det egentligen fråga om i exempelvis Sellas Lessona? Om jag minns rätt handlar det normalt om rätt små proportioner av allt annat än nebbiolo (vespolina, bonarda/uva rara) men det är ju tänkbart att det ändå sätter sitt avtryck.
Anders - Sellas Lessona 'normale' är 80% nebbiolo och 20% vespolina, en inte oansenlig andel således. Vespolina har ju en avrundande effekt med sin ämabla jordgubbsfrukt, men också rikligt av mineraliskt sting och fräsiga syror. Vi har en ren vespolina 2005 på lut, från Ioppa som ska bli spännande att smaka. Cristiano Garella (Sella vinmakare) var mycket skeptisk inför tanken på en ren vespolina. Han har provat ett par gånger men tycker att vinerna blir instabila och får en alltför kraftig ox-karaktär.
/Patrik
Skicka en kommentar