söndag 13 november 2011

Goosejuice


Traditionell gåsamiddag påkallar ett vin med såväl distinkta syror som ett visst mått av aromatisk finess, för att kunna spjälka de rikhaltiga pippi-lipiderna och samtidigt utgöra ett delikat smakmässigt komplement till den här furstliga måltidskompositionen. Vi brukar allt som oftast ge en barbaresco chansen i dessa sammanhang, men plockar i år dessutom fram en österrikisk blaufränkisch för att se vilka underverk den kan lyckas åstadkomma.

Carnuntum 2007 (Muhr-van der Niepoort) är 100% blaufränkisch där hälften av druvorna fått jäsa med stjälkarna i hela klasar och den andra hälften fått en utdragen maceration på tre månader. Doften är lite sumpig och reduktiv till att börja med, men efter en rejäl luftning träder en ganska frisk vinbärsfrukt fram, dock med ett fatpräglat understöd av espresso och en smula smörkola. Här bjuds också malört och andra medicinalörtiga hintar samt en i glaset expanderande skogsbärsflora.

Syrorna och aromatiken vill inte riktigt lägga sig i samma fil som måltiden utan ger snarast ett lite dävet intryck tillsammans med maten. Avrundat och nästan helt utan tanniner är det dock på egen hand ett dugligt och kapabelt kontemplationsvin men utan någon riktig överväxel. Jag skulle blint sätta det här som en ganska solvarm spätburgunder från Baden eller Pfalz.

Barbaresco Casot 2006 (Giuseppe Nada) Casot är en liten vingård i Treiso som anses vara en av de intressantaste i området med sin tydligt minerala karaktär. Nada låter musten ligga till sig på 500-, 1000- och 3000-litersfat och blandar sedermera de tre brygderna innan buteljering. Här har vi en rödfruktig, floral och mycket prydlig doftbukett som känns ren men förhållandevis intensiv. Nebbiolokaraktäristiken är kraftfull, omisskännlig och skulle kunna förväxlas med exempelvis god och modern La Morra-barolo i ett nafs.

Även munnen skulle kunna lura upp en på nämnda läktare men under kvällens lopp blir de dansanta och saftiga barbarescosärmärkena allt mer påtagliga. Så härligt med den här renheten och elegansen i par med intensiteten, en mycket bra barbaresco med tanniner i finkornig mellanskepnad och som fått god hjälp av den klassiska årgången. Gåsen och Casot 2006 blir kompisar direkt och släpper aldrig riktigt in vår österrikare i leken.

5 kommentarer:

Niklas Jörgensen sa...

Hej Patrik,

Tror att dina österrikiska preferenser hör mer hemma i Leithaberg och Mittelburgenland. Särskilt Leithaberg har en mineralighet och uppfriskande syra som det är mer klass över (och som jag flera ggr misstagit för norditalienare, särskilt bättre Valpolicella). Muhr-Niepoort är bra grejer men jämfört med den Leithaberg-Blaufränkisch som korkades upp igår, 2009 Rosenberg från Toni Hartl, så tror jag du hade haft en bättre ledsagare till maten.

Goosejuice. Underbart.

MVH

Niklas

Italienska viner sa...

Du har nog rätt Niklas, den begränsade blaufränkisch-erfarenhet jag besitter skvallrar om att det definitivt finns viner som mera pekar i min smakriktning. Det sagt så var jag den ende vid matbordet som hade synpunkter på österrikaren - go figure...

Vi provade Pittnauers Rosenberg 2007 för ett tag sedan som var ett i det närmaste 'stort' vin. Hur borde den bete sig jämfört med Hartl?

/Patrik

Niklas Jörgensen sa...

Efter närmre fem timmar på Ikea, ett nytt kök rikare, i a f på kvittot, så har jag skänkt mig ett glas av Hartl's 2007 Rosenberg Blaufränkisch. Mycket har hänt sedan igår. Strålande redan då men mer spännande nu.

Pittnauer och Hartl har nog mer likheter än olikheter. Bägge är biodynamiska även om jag har svagt för mig att Toni kommit lite längre på den fronten.

Hursom, bägge är topproducenter men Pittnauers Rosenberg är nog vassare än Hartl's. Hartl's premium-BF heter Eisner och den är på samma nivå som Pittnauers Rosenberg, vassare t o m kanske. Hartl's ger jag dryga 20 euro för, Eisner 55.

Strama viner, så jäkla klockren precision, syror av högsta klass och en skön slank frukt. Inget överdrivet användande av fat (Toni Hartl har blivit mer försiktig där de senaste åren).

MVH

Niklas

Niklas Jörgensen sa...

Förlåt, skänkt mig ett glas av 2009 ska det ju stå...

Italienska viner sa...

Hartl ska provas och det är der-Wein-Weber som gäller, antar jag?

Nästa österrikare här hemma blir en av Pittnauers St.Laurent, en druva som är helt ny för oss men vi har förstått att just Pittnauer ska vara rätt ände att börja i. Spännande!

/Patrik