Man blir varm i hjärtat av att dricka Cristiana Galassos viner. Man får uppfattningen att hon sköter sina rankor som vore de hennes barn, att hon ger druvorna precis så mycket uppmärksamhet som de behöver i koltåldern, där de rodnar och växer i sina klasar. För att sedan ge dem precis så mycket frihet som de behöver, när de ska mogna och växa upp till självständiga individer i källaren. Det här är fritänkande och ostöpta viner med shitloads av karaktär, någon annan skulle kanske kalla dem för ohängda slynglar som inte kan uppföra sig..?
Fante är en betonglagrad montepulciano med tät och bläcklila habitus. Doften har ett druvtypiskt mörker med högoktanig choklad och knallmogna bigarråer, såväl som pinjefräschör, färsk tobak, finsk lakrits och äppliga oxidtoner. Här ryms kraft och pondus inom samma skal som adolescens och fräckhet.
Sandiga tanniner fäster på tandköttet och riktigt matvänliga syror härjar i munhålan tillsammans med pigg blåbärssyrlig och plommonkarsk frukt i massor. Både kraftfullt och uppfriskande, även i munnen. Sist provade vi Fante vid sidan av mäktiga storebrodern Rudero och då framstod vinet som tämligen enkelt, på egen hand är detta överhuvudtaget inget man reflekterar över. Snarare förbluffas man över att det finns sådana här vinupplevelser att köpa för 75DKK. Ett scoop om något, efter mina mått mätt, hos Carlo Merolli.
2 kommentarer:
Det där vinet minns jag mycket väl när vi provade. Ruderon minns jag också men skräckblandad förtjusning. Har du provat de båda andra vinerna från d'Ugni i Carlos sortiment ?
Nej, trebbianon Lama bianco verkar också hur spännande som helst, får bli nästa gång. Jag ryckte åt mig en låda Fante i lördags, i ren eufori över att de överhuvudtaget fanns kvar. Rudero har vi tankat sedan tidigare.
/Patrik
Skicka en kommentar