Vi har låtit Roagnas dolcetto 2007 ligga till sig ett par år. Vi var helt klart nöjda senast vi provade, men nog kändes den lite knuten och verkade ha mera att ge? Den här dolcetton är ju som bekant inte riktigt som alla andra, då de relativt gamla stockarna (35-40 år) är belägna i Pajé och musten har fått jäsa på gamla ekfat och macerera i 20-30 dagar.
Doften kommer i gång tämligen direkt med en tydlig piemontesisk profil men har ett lite torrt anslag - lakrits som börjar dra sig mot lakritsrot och en helt osöt fruktfond - inget fel alls, bara väldigt myndigt för att vara en dolcetto. Smaken följer efter i samma stil och även här står det genast klart var vinet har sitt geografiska ursprung med en slags nebbiolo-light-struktur minus tanninerna. Läskande syror och behagligt dämpad frukt med en lätt oxiderad karaktär som nog kommer sig av påverkan från lika delar ålder och vinifieringsmetoder.
Personligt och trivsamt på alla vis men jag vill nog trots allt ha min dolcetto mera yster och juvenil så jag dricker fortsättningsvis även Roagnas utan någon extra flasklagring. 2008 finns att beställa i BS för 137SEK och 2009 finns hos Atomwine för 89DKK.
3 kommentarer:
Kan inte låta bli att lämna en liten kommentar till din beskrivning av Roagnas Dolcetto -07 Patrik, även om den är en smula senkommen. Din beskrivning av är nämligen precis på kornet i förhållande till min egen, med den skillnaden att din är något mer utförlig och välformulerad och ditt slutomdöme något mer positivt alternativt diplomatiskt.
Detta är ordagrant vad jag antecknade i "loggboken": "Inte vår stil. Roagna har uppenbarligen försökt göra något stort och ädelt av sin Dolcetto. Men vinet har fått för mycket luft och känns bara gammalt (alltför mycket VA), med för lite frukt och otillräckligt med sekundära/tertiära aromer som ersättning."
Vårt smakprov ägde rum för ett och ett halvt år sedan, ett halvår efter att ni provat vinet för första gången. Redan då kändes det i vårt tycke "för gammalt". Och vilken ordinär Dolcetto som helst brukar enligt vår erfarenhet klara ett par år i ryggläge utan vidare, (särskilt om det som i ditt fall sker i 10-gradig källartemperatur). De lite stadigare varianter som vi ofta dricker mår snarast bra av att ligga några år.
Så vilken slutsats skall man egentligen dra i det här fallet: Ett medvetet stilval (som inte faller oss på läppen) och/eller ett olycksfall i arbetet med just årgång -07?
Jag skulle tro att det är ett medvetet stilval, ett försök till att göra något ambitiöst som du säger. Vi drack även barbera 2004:an för en tid sedan, som gick i samma stil - oxiderat och fruktfattigt fast med diaboliska syror - ingen höjdare. Man får nog rikta in sig på nebbiolo när man handlar Roagna.
/Patrik
Ja, jag har lite svårt att begripa mig på stilvalet i det här fallet. Varken Barbera eller Dolcetto har såvitt jag kan bedöma förutsättningar för att funka riktigt bra i genren "gammalt och ädelt". De är båda beroende av sin frukt för att fungera fullt ut och när den är borta eller i vart fall åsidosatt har vinet inte tillräckligt mycket kvar att erbjuda.
Skicka en kommentar