Det finns gott om DOC-appellationer som sällan eller aldrig gör något väsen av sig. En sådan är Botticino som ligger mitt emellan Brescia och Lago di Garda i Lombardiet. Området är mest känt för sin marmor och sin tunga industri men läget vid Alpernas fot, den kalkrika och mineraliska jordmånen samt närheten till den stora sjön ger ett fördelaktigt mikroklimat och en stadig grund att stå på för framställning av intressanta viner.
Vi provar två viner från Franzoni: Ronco del Gallo 2006 och Tenuta Bettina 2004. Båda vinerna är blandningar av barbera, marzemino och sangiovese i ungefär lika delar, samt en skvätt av den lokala druvan schiava gentile. Ronco del Gallo har till största delen lagrats på rostfritt stål men en del av musten har fått ligga på begagnade fat (500-1700-liters) medan Tenuta Bettina har en 10 månader lång vistelse på 300-litersfat bakom sig.
Ronco del Gallo 2006 är pigg och saftig med röda vinbär, jordgubbar och hallon i både doft och smak. Blygsamma stråk av RX-lim och kalktorra mineraler retar och väcker intresset. Ett mycket enkelt och rakt vin som är lätt att tycka om - medelhöga syror, lätt ljusröd frukt och i stort sett ingen strävhet. Ytterst läskande i en stil som blint hade lurat mig att tro att vi hade antingen bonarda eller croatina från norra eller östra Piemonte i glaset.
Tenuta Bettina 2004 domineras av en mörkare frukt som börjat anta lätta russintoner. Här finns även en ganska attraktiv rödbärighet, och en antydan till vanilj såväl som försiktig mineralitet. I munnen är syrorna dämpade och tanninerna är ytterst subtila. Vinet är inte förbi men här finns liksom inte riktigt struktur för att hålla emot flaskmognaden, det här var säkert intressantare och mera i form för 2-3 år sedan.
Båda vinerna känns klart terroirdrivna och källararbetet har varit varsamt. Den lätta stilen känns tilltalande men det saknas någonting. Vi har även det mera prestigeorienterade La Foja av samma producent liggande - får nog ta oss en titt på det också. Jämför vi med La Basias enkla groppello från samma trakter så var den inte lika finlemmad utan istället ett egensinnigare vin med mera attityd och jävlar-anamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar