Besök hos Sella

Knappt tjugo mil norr om Langhe görs viner baserade på nebbiolo men som har fler likheter med Bourgogne än Barolo. Krispig mineral till följd av den järnrika jorden, friska syror och ljusa fruktparfymer tack vare det svalare klimatet. I Gattinara och Ghemme finns en handfull spännande producenter och i Boca finns Le Piane som gör väldigt hyllade viner på de lokala druvsorterna croatina, vespolina, bonarda men även nebbiolo. Precis vid alpernas kant, med hela Val Padana för sina fötter, finns dessutom de bägge denominationerna Lessona och Bramaterra som under lång tid i princip fungerat som AOC-monopole.

Sedan 1671 har familjen Sella odlat och producerat vin i dessa marker. Sella är ett välkänt namn, inte bara här uppe där det bland annat finns en stor bankkedja i familjens ägo, utan i hela Italien. Quintino Sella var en stor finansiär, matematiker och mineralog som dessutom var finansminister i mitten av artonhundratalet. Man brukar allt som oftast råka på gator, torg eller broar uppkallade efter honom. En annan gren av familjen är inblandad i jätteproducenten Sella & Mosca på Sardinien.

Aziende Agricole Sella är däremot inte någon jätteproducent. Man odlar 20 ha i Lessona och Bramaterra och gör cirka 80000 flaskor årligen. Det finns sju olika röda viner - baserade på nebbiolo men i olika grad blandade med croatina, vespolina eller barbera - en rosato på 100% nebbiolo och ett vitt vin som görs på 100% erbaluce finns också i produktkatalogen.

Markerna har ett väldigt lågt pH och är antingen porfyrisk sand av vulkaniskt ursprung eller i vissa fall gammal havsbotten. Nebbiolo har odlats här uppe sedan lång tid tillbaka och för inte så väldigt länge sedan var bergsslänterna täckta med vinrankor men idag ser man mest skog när man kör runt på vägarna. Bramaterra ligger inbäddad i vildvuxen skogsmark 350 m ö h och med fri sikt till de liguriska Alperna en klar dag.

Bramaterra

Vi har stämt möte med den unge och passionerade vinmakaren Cristiano Garella men välkomnas av självaste ägaren Gioachino Sella:

- Cristiano är på väg från Torino och är här om en kvart men låt mig ta er med till vår vingård San Sebastiano allo Zoppo.

Gioachino har själv kört från Milano och berättar på vägen till den gamla Lessonagården om sin familjs historia och den starka anknytningen till trakten. Han berättar också att San Sebastiano allo Zoppo har varit vingård sedan 1436 och att stockarna som används är i genomsnitt åttio år gamla. Högst upp i vingården finns ett gammalt hus som inte längre används och i köksträdgården växer myrten och olivträd - minst sagt ovanligt uppe i alpregionerna. Läget är magnifikt och utsikten makalös - Monferratos kullar och en panoramisk vy över Alperna.

Efter en stund kommer Cristiano i en Fiat Panda och det bär iväg till källaren för en snabb rundtur.

Cristiano Garella och Gioachino Sella i Bramaterra

Cristiano är idérik och sprudlande och förmodligen helt rätt man för jobbet som vinmakare här. Han är också delaktig i ett Etna-projekt som går under producentnamnet Biondi.

- Etna är mycket intressant, härligt mineraliska viner - inte alls olika de vi gör här uppe faktiskt. Längst i norr och längst i söder men ändå så lika...

Hos Sella använder han sig nästan uteslutande av stora fat men "I Porfidi" brukar få en sista avrunding i Allier-cask. Cantinan är enormt stor och ursprungligen byggd under en yllefabrik för att fungera som lager men företaget konkade och Banca Sella var största fordringsägare...

Vi kliver upp till provningsrummet och börjar med det enda vita vinet.

Coste della Sesia bianco Doranda 2009 är 100% erbaluce som kallmacererar (4 grader C) i 46h med hjälp av torr is och därefter får en långsam maceration under 24 dagar i 13 grader C. Man lagrar det i 6 månader på ståltank och producerar blygsamma 1500 flaskor per år.

Mineraliskt kli i näsan och en lång rad tropiska frukter som ananas, mango, passionsfrukt, kiwi och en del mandelnötighet. Frisk syra och lätta tanninstick på tandköttet, medelfylligt med ganska lång och ren eftersmak. Arneis får se upp!

Coste della Sesia rosato Majoli 2009 utgörs till 100% av nebbiolo där hälften mjukpressas och andra hälften hämtas från den vanliga Lessona-nebbiolon. Samma typ av kallmaceration och långjäsning som för Doranda. 4500 flaskor per år men Cristiano hittar ingen ny - de är utsålda - men i kylen finns den sista halva flaskan som varit öppen i 47 (!) dagar.

Gott om frukt ännu, granatäpple, guava och viol. Syrlig och aningen spetsig i munnen, frisk men med en hel del nebbiolokaraktär.

Coste della Sesia Orbello 2008 50% nebbiolo, 20% barbera, 15% croatina, 10% cab sauvignon och 5% vespolina. 14 dagars maceration 6 månader på 50 hl och cirka 14000 flaskor om året.

Lakrits, mörka bigarråer och apelsinskal. En tendens till eldighet med en mycket rund och tuggbar frukt i munnen. Syrlighet på den lägre delen av skalan men likafullt friskt. Vi provade nyligen nollsexan som var mer i vår smak.

Coste della Sesia Casteltorto 2007 60% nebbiolo, 35% croatina och 5% vespolina. 18 dagars maceration, 12 månader på 34 hl och 12000 flaskor årligen.

En hel del målarpyts och skokräm men snart lyser den röda frukten igenom - körsbär, tranbär och lite nypon och kvitten ovanpå. Angenäm strävhet med matvänliga syror, riktigt gott!

Lessona 2006 80% nebbiolo och 20% vespolina. 22 dagars maceration, 24 månader på 25 hl och 14000 flaskor per år.

Mycket elegant frukt i ett lätt paket. Söta toner av mandel och hasselnöt paras med ljuvlig bergamott- och körsbärsparfym - rasande gott. Gioachino myser och tycker att detta är en höjdare:

- Det här är Lessona för mig, jag tror att det är vespolinan som skiner igenom. Jag har försökt få Cristiano att göra en ren vespolina men han vägrar.

- Vespolina är en instabil druva som oxiderar lätt, den lämpar sig bäst i sällskap med andra men visst har den en underbar aromatik. Säger Cristiano.

Bramaterra 2005 70% nebbiolo, 20% croatina, 10% vespolina. 16 dagars maceration för nebbiolo och vespolina och 12 dagar för croatina. 24 månader på 10 hl-fat och 22000 flaskor producerade.

Stor och mogen frukt. Fint utslätade tanniner med en lång eftersmak. Känns ypperligt balanserad men ska lätt kunna ligga 20 år. Lessona 2006 tror Cristiano klarar 30, han har nyligen provat igenom riktigt gamla viner från källaren och just Lessona från första halvan av förra seklet imponerade med sin vitalitet.

Bramaterra I Porfidi 2005 70 % nebbiolo, 20% croatina, 10% vespolina. 20 dagar för nebbiolo och vespolina, 12 för croatina. 24 månader på 25 hl följt av 12 månader på Alliercask och 4000 flaskor producerade detta år.

Mycket fruktfokuserad med maffigt mörkröd profil. Mineraliteten skiner ändå igenom och friskar upp tillställningen. Lång och komplex med elegant syra/tanninstruktur och en frukt som lever kvar i eftersmaken. Ett vin som nog kan uppskattas av många.

Lessona San Sebastiano allo Zoppo 2005 innehåller 85% nebbiolo och 15% vespolina. Maceration i 24 dagar sedan 36 månader på 25 hl följt av ytterligare ett år på tonneaux, 4000 flaskor 2005.

Cristiano tycker att det är något som inte stämmer:

-Too toasted. Korken är dålig - känn.

Jag sniffar på sidan av korken och den doftar rostat bröd och kaffe.

- Så blir det när det går för snabbt vid tillverkningen, friktionen framkallar värme och korkmaterialet bränns. Skandal, detta är en portugisisk kork för över €1.

Jag tycker mig nog ändå känna en rejäl bukett lingon, tranbär och koncentrerad körsbärsjuice. Stor doft med en del minerala förtecken - mycket trevligt.

Lessona Omaggio a Quintino Sella 2003 85% nebbiolo 15% vespolina. 36 månader på 25 hl.

Oj, det här känns mjukt och moget men med en makalös extraktion och mineralitet i massor. Nypon, tjära och en syrligt fruktintensiv kärna. Mycket finkorniga tanniner och riktigt långsamt avklingande eftersmak. Toppklass.

Cristiano och Gioachino säger att det börjar bli dags för en sen "pranzo" och packar ner en flaska Omaggio a Quintino Sella 2004 och en San Sebastiano allo Zoppo 2004 och vi susar iväg cirka en halvtimmes körning till en trattoria i närheten av Gattinara. Antipastin dukas på: tonno di gallina, lardo, färsk salami och en lokal variant av bresaola som serveras med valnöt och färskost. Secondo är rosastekt ankbröst med en jordgubbs- och balsamicosås till lättpocherade zucchinistrimlor. Här excellerar Omaggio a Quintino Sella 2004 med sin burgundiska finess och de flotta syrorna.

Efter maten bär det av till Bramaterra för en visning av vingården där och efter en heldag (sju timmar) med de här underbara, gästvänliga herrarna med sin fantastiska humor och sina stora hjärtan tackar vi för oss och får minsann ett par flaskor med oss hem också.

Enklaste sättet att få tag i Sellas viner är Winewise i Köpenhamn, ingen DHL-service där heller än så länge. Vi får nog starta ett upprop för att övertyga danskarna om vilka kvantiteter de skulle kunna skaka iväg om de bara följde Atomwines goda exempel.