Besök hos Fenocchio

När vår GPS har tänkt färdigt så lurar den upp oss i Bussia Soprana fastän vi med bestämdhet vet att Azienda Agricola Giacomo Fenocchio har sina odlingar lite längre ner i Sottana. Vi ser inga skyltar så vi letar vidare efter Località Bussia 72. Vägen som löper rakt ner genom Bussia Sottana leder till Franco Conterno men halvvägs nedför backen ligger en stor byggnad precis utmed vägen och banne mig om det inte står Fenocchio på skylten. Husnumret är visserligen inte 72 men här måste det ju vara.

20 minuter försenade ställer vi oss på den stekheta gårdsplanen och väntar men ingen dyker upp.

Az Agr Fenocchios nya cantina längst upp i vänstra hörnet.

Några dagar senare pratar vi med Stefan Jensen på telefon, han är på väg ner till Piemonte för att besöka sina producenter och har just bokat ett besök hos Fenocchio - klart vi hänger på!

Vi är på plats 15 minuter innan avtalad tid men inte en kotte syns till den här gången heller. Vi bankar på dörren och hundar börjar skälla och yla om vartannat. Till sist dyker en granne upp och frågar om vi ska till Fenocchio? I så fall är vi vid fel cantina - detta är den gamla där brodern Alberto huserar. Claudios nya ligger upp på slänten bakom kyrkan.

Mycket riktigt, väl dold från huvudvägen och inte en skylt så långt ögat kan nå ankommer vi till slut rätt adress.

Väl på plats kommer Claudio Fenocchio och välkomnar oss, ledigt klädd i speedos och rejält ingången pikétröja. Två danska par, som också känner Stefan, ansluter och vi får oss en fantastisk geografi- och historielektion från Claudios utsiktplats över det amfiteaterlika Bussia. Han pekar ut huset där han är född och de osynliga, men ack så viktiga, gränsdragningarna mellan Monforte, Barolo och Castiglione Falletto. Vi ser också alla hans barololägen i Bussia (3,5 ha), Cannubi (0,5 ha) och Villero (1 ha) såväl som en del av hans freisa, barbera och dolcetto. Claudio är femte generationen vinmakare i familjen Fenocchio med cirka 10 ha odlingar och en årlig totalproduktion på 40-45000 flaskor. 80% går på export varav 30% till Norge.

Till slut dyker även Stefan upp och vi beger oss in i den svala cantinan.

Det är rent och snyggt som i en operationssal med gott om öppna ytor. Ståltankarna skiner likt nypolerad krom och gamla majestätiska, patinerade botti i olika storlekar står på rad längst in i cantinan. Fenocchio är en tvättäkta traditionalist och kallar sig inget annat heller, vinerna är bland de renaste och friskaste som står att finna bland dagens baroloproducenter.

Alla får varsitt Albeisa Barologlas och vi beger oss ut på ett fatprovningsgiro med första stopp:

Dolcetto d´Alba 2009 Mörk och plommonfruktig med fina lingonsyror. Rent, enkelt och rakt - precis som det ska vara - direkt ur ståltanken och redo att buteljeras.

Barbera d´Alba 2009 bjuder också på mörk frukt och frisk syrlighet som trots vinets ungdom känns ganska väl avvägd. Här finns dessutom en angenäm bakgrundston av sötmognade röda vinbär - riktigt läckert. Förmodligen kommer lite flasklagring att balansera upp syrorna en smula ytterligare.

Barolo Cannubi 2009 är pur frukt rakt ur fatet. Knivskarp och laserfokuserad med syror som redan börjat balansera sig mot den gipspulvriga tanninstrukturen och ger en aptitretande munkänsla. Här fattas förstås en hel massa nebbiolokarakteristik i nosen men den lär nog armbåga sig fram så småningom. Buteljering någon gång i juni/juli 2012 och på hyllorna 2013.

Barolo Bussia 2008 har också en mycket vass frukt men med ett aningen sötare anslag. Här finns dessutom en massa friska örttoner och nyklippt gräs. I munnen är strukturen redan på plats - komplext med mörka tjärtoner i basen, mosade hallon i diskanten och sammetslika tanniner. Lär bli grym.

Barolo Bussia 2007 är lite kantigare och något grövre. Claudio menar att nollsju var ett varmare år och att en del lägen blev lite mindre finstämda och inte lika typiska som nollåttorna. Bussia nollsju har ett gott bett med bra syror och tuff struktur men frukten hamnar lite i skymundan.

Barolo Villero 2007 är en riktigt charmig prick med en direkt och intensiv, men samtidigt rund, fruktprofil. En hel del mineral och sköna nebbiolomarkörer i form av violpastill och tjära. Den här känns redan tillgänglig utan alltför svåra tanniner eller syror.

Barolo Cannubi 2007 visar upp ett lättare och elegantare anslag - helt enligt boken. Däckgummi, torkade rosor och sötmogna jordgubbar och hallon samt ett knippe grönörtiga toner. Friska syror i mellanhöjd och sandiga tanniner - ytterligare något att se fram emot nästa år.

Efter cantinaturnén travar vi upp till Claudios provningsrum med en stor balkong som vätter ut över Bussiaconcan. Utsikten är betagande och det dröjer inte länge förrän vi har ett glas innehållande Barolo Bussia Riserva 2004 i handen. Här var det lakritspipa, en rejäl målarpyts och mosade skogsbär. Ett mycket nobelt vin med fokuserad mitt och nästan oändligt många lager som bygger på efterhand. Subtila aningar om lagerblad, lavendel, tryffel och nygarvat läder letar sig fram. Munkänslan är omfattande men inte överrumplande, vinet är hela tiden en vän i munnen och man känner sig liksom varmt omfamnad och väl omhändertagen. Eftersmaken är lång som en midsommarnatt och Claudio säljer denna ambrosia för ynka €25. Vi bannar oss som vanligt för att vara flygandes men som sända av en lyckobringande fe erbjuder sig ett av de danska paren att transportera en låda till Köpenhamn åt oss. Det finns fortfarande ren och skir godhet i vår kallhamrade värld - stort tack danska vänner!