Antica Chiusina är Fattoria del Cerros prestigenobile som 1998 utgjordes av huvuddelen sangiovese (eller prugnolo gentile) och resten canaiolo, nuförtiden lär man pytsa i 90% sangiovese och 10% colorino, ett år på fräscha barriquer och ett till på flaska.
Vi köpte två flaskor på Erik Sörensens Vinfestival 2003 och gav DKK 200 flaskan, sedan dess har priserna stuckit iväg ytterligare, vi drack upp den ena subito och fann den extremt fruktpackad och munbedövande syrarik med tuffa fat i ryggen.
Det börjar bli dags att kolla var brorsan befinner sig när ytterligare sex år har förflutit.
Ett mörkt vin som går i purpur och rubin men med en mogen brunhet som strålar ifrån så väl kärna som periferi. Inledningsvis skjuter det ut massor av stall, söta körsbär, fuktig tobak och flyktiga balsamicoångor.
Vi ger det lite tid att lugna sig men när vi åter igen närmar oss glasen blir vi varse en armada av komplexa andrahandstoner som slipad cellulosalack, sötlakrits, plastic padding och soja. Ett veritabelt sniffarvin som håller en sysselsatt en lång stund innan man ens funderar på att föra glaset till munnen.
Väl där tycker vi oss detektera ett begynnande balansöverslag där frukten så smått tycks dra sig tillbaka och lämna fältet fritt för fattonerna? Likväl en imponerande syrastruktur och en mycket uppfriskande sandighet som smidigt klamrar sig fast på tandköttet.
Till den fyllda kalvschnitzeln med dijonsås spelar han dock bälgaspel så öronen blöder igen, med lite sälta och annat att bråka med blir det fart på frukten och helheten hamnar i jämvikt.
Idag kan man hitta 2003:or och 2004:or runt EUR60 och det börjar närma sig de där prisklasserna som förpliktigar, helt plötsligt tävlar man med Tignanello och bra barolo liksom.
Det här vinet har utvecklats fantastiskt fint i flaskan och var en fröjd att åter stifta bekantskapen med.
Edit - Gamla goda Superiore har ju faktiskt 2004:an för EUR37 och då snackar vi ju igen...
EUR60 var vad vi såg på enoteken i somras.
(18,5p/20)
1 kommentar:
Ljuva nostalgi! Bilden framkallar minnet av glasskåpen längs med väggarna i Långholmsgatans systembutik, en lokal där köerna sällan understeg 45 minuter och svettiga kölappar var till salu på andrahandsmarknaden. Merparten av gubbarna skulle ha varunummer ett och starköl, andra satsade mer på aurora och marinella...
Man hann alltså titta på alla etiketter många gånger om. En som vi fastnade för var just den här. Vinet kostade 95 kronor, det kan ha varit i mitten av nittiotalet och kanske en 90:a eller 91:a i flaskan. Inget ekmonster på den tiden, en drygt medelfyllig vino nobile med minst en fot kvar i traditionen.
Sen dess har det hänt en del med både ambitionsnivån och priset. Senaste smakprovet kändes lite överjobbat i extraherad och hårt fatad stil. När priset farit iväg så långt norrut, finns det -precis som du säger - andra viner som lockar mycket mer. Fenocchios 1978 Barolo Bussia Riserva, anyone?
Skicka en kommentar