Vi har tidigare, under flera års tid, gillat det mesta vi smakat från Sottimano tämligen skarpt, men på sistone har vårt förhållande till den här modernistiskt kalibrerade producenten onekligen hamnat lite in limbo. Uppmärksamheten har riktats mot andra håll, mot andra stilar och det är inte utan att de här vinerna kan uppfattas som lite väl stajlade och tillsnyggade där man vandrar som djupast i rusticitetens engagerande träskmarker. Pajoré 2006 är i vilket fall som helst lätt det bästa jag smakat härifrån någonsin.
Vi har provat de tre 2007:orna vid ett par tillfällen och har då upplevt Currá som varandes lättviktaren i gänget, till viss del beroende på stockarnas lägre ålder och ett lite svalare läge. Cottá har varit den fruktigare och kraftfullare medan Pajoré känts som den stramare, mörkare och seriösare av de tre. Sedan dess har ju även en Fausoni tillkommit i syskonskaran, vid sidan av riservan... Ja, jösses. Hur som helst så är 2006 en helt annan årgång men karakteristiken från Pajoré 2007 känns igen.
Det här uppträder på många vis som en barbaresco-arketyp med sin propra men likafullt slösande parfym och sina sammetslena tanniner - pur elegans från första stund. Mineraliteten är påtaglig och ger, tillsammans med den mörka frukten och kryddigheten, en air av lyx och opulens medan syrorna frenetiskt tar vid där tanninerna släpper greppet och håller munkänslan i schack. Visst märks de små faten, och däribland säkerligen ett gäng nya, men inte så att det stör, allt är mycket smakfullt komponerat och sammansatt. Ett riktigt gott vin och jag har egentligen inget att invända, mer än att det kanske trots allt känns lite väl "smakfullt", "komponerat" och "sammansatt"...
Jag minns en tid då man handlade sina Sottimano hos Atomwine men sedan hände något. Just de här Pajoré-06:orna reades ut till riktigt bra pris vilket jag betraktade som lite underligt.
Vi önskar under alla omständigheter härmed alla IV-läsare en riktigt god och skön jul!
5 kommentarer:
Har provat 04, 05 och 06 - 04 klar vinnare. Serverades blint för andra och ingen tänkte på små fat. Lär för övrigt vara cirka 25% nya. 05 hade lite väl kantigt tanningrepp och 06 kändes ungt för 18 månader sedan. Men elegansen, mineraliteten och fruktkvaliteten fanns där. Du har gjort mig sugen på avstämning. Lite fint vilt ska väl ta hand om faten på bästa sätt?
Faten är egentligen inget problem, lite vilt, eller tamt, klarar biffen. Har du koll på de andra cruerna i de där årgångarna också?
/Patrik
Nope, bara druckit Cotta i 2004. Inte provat Curra eller Fausoni. Cotta var fin den med, men spelade lite mer på frukt och kraft än Pajoré, enligt mina gamla noteringar. Deras Langhe är ju tydligen gjord på vin från unga stockar i basarin - är väl bara en tidsfråga innan de har en femte barbaresco i laguppställningen ...
Priset Atomwine tog när han reade ut vad som verkar ha varit de sista flaskorna gjorde ju inte ont alls ...
6:e Barbaresco menar jag förstås - eftersom de numera tycks göra en Riserva också ... Den har jag inte heller provat.
God Jul!
Såg inte detta inlägget förrän nu. Visst, jag kan lite hålla med om att perfektionismen har en liten tendens till att polera hörnen lite väl mycket och göra snygga viner, men samtidigt tycker jag att de lyckas väl med transparens utan ektoner. Vi är tydliga anhängare av transparenta viner där man smakar var det kommer ifrån utan att färgas eller värre överskuggas av ek.
06 är ju som bekant inte alltid bra i Barbaresco, men jag gillade också 06 pajoré, men föredrar nog mer 08 och nu även 2010. Inte testat 07.
Däremot tycker jag nog inte att Currá är en tunn historia, snarare tvärtom men jag har ju inte testat 07.
Vi besökte dem i november och testade en hel 10:or och det är beskrivit här om det är av intresse:
http://www.ultimatewinekick.com/2014/01/piedmont-trip-2013-very-burgundish.html
Skicka en kommentar