Bandita Barbera 2011 (Cascina 'Tavijn)

Nadia Verruas 2011-barbera föll inte riktigt konsortiet på läppen, eller i varje fall ansåg man den inte vara tillräckligt typisk för att få stoltsera med DOCG-strippen som visar att det är Barbera d'Asti som finns i flaskan. Så den deklassificerade årgången fick en ny etikett och döptes till "Bandita, in cerca di denominazione" - ett skönt drag av en skön vinmakarfamilj. Och visst; typiciteten kan man definitivt diskutera. Men vilket underbart vin det blev av den här vildbasen ändå!

Vi provade den här barberan ur botti i somras och Nadia uttryckte redan då en viss oro över vad det skulle bli av den här bråkstaken när hon växte upp. Hon är förstås alltjämt på tok för ung, buteljerad för bara några veckor sedan, och fortfarande i ett formbart stadium. Den malolaktiska jäsningen satte aldrig i gång i den gamla ekliggaren men Nadia skulle inte bli förvånad om den kommer att ske i flaskan, framgent. Här finns initialt en juvenil sprits och syrorna är skyhöga, men med en rejäl luftning lugnar hon ner sig och blir en riktigt angenäm bekantskap med många och långa berättelser att dela med sig om det knepiga födelseåret 2011, för den som tar sig tid att lyssna. Här finns en fin fruktfyllnad och ett piggt tanninbett som bygger på runtomkring och under den höga syrligheten.

Vi hade stor gåsamiddag här hemma med släkt och vänner i helgen som gick och la Bandita var en mycket uppskattad ledsagare till måltiden av både mer och mindre vinvana deltagare. Alla njöt vinet i fulla drag till maten men frapperades över den metamorfos det genomgick när det fått hämta andan en kvart eller två i glaset och förvandlades, från att vara en ettrig men mycket kapabel fettspjälkare, till en sansad och belevad studie i vällust. Vi kommer att ha mycket roligt med Bandita framöver, och dricka henne med jämna mellanrum, men jag skulle gissa att hon kommer att nå sin absoluta topp om tidigast två år.

Fler som provat här och här.