Höstlov i Monferrato

San Marzano Oliveto

Vi får ofta frågan hur det kan komma sig att vi åker till samma semestermål år ut och år in, sommar som höst. De senaste tio årens styva tjoget semestrar och ledigheter har nämligen oftast spenderats i Piemonte. Och då inte ens i de vin- och gastrolegitima trakterna kring Langhe utan riktigt långt ut på bystan, i det som heter Monferrato Astigiano eller Astesana, i det mjukt kulliga och undersköna landskapet mellan Asti och Alessandria.

Ett relevant svar på spörsmålet vore förstås: läget. Här är vi smack i mitten av så mycket vackert landskap ögat någonsin förmår trakta efter, lugn och ro, mycket få turister och ändå befinner vi oss bara en timmes bilfärd från Frankrike, en timme från Rivieran, en timme från Alperna, halvannan timme från Milano och en knapp halvtimme från Langhe. Billigt, bra och barnvänligt boende hos trevliga människor på agriturismo med massor av djur och stor fin pool.

Ett annat svar är förstås vinet och maten. De här delarna av Piemonte är vinodlade - inte lika intensivt som Langhe men långt mer än exempelvis nordligare Basso Monferrato eller ännu nordligare Alto Piemonte. Här är vi i barberas epicentrum men det odlas även en hel del dolcetto, moscato, cortese, freisa, ruché och grignolino. Det mesta är förstås inte mycket att ha, i likhet med de flesta andra vinodlade områden går lejonparten till bulk, men en hel del guldkorn finns det för den som snokar lite.
Köket är på intet sätt olikt det langhesiska - vit tryffel, carne cruda, agnolotti al plin, flan, bagna càuda etc finns allestädes närvarande även här, dock kanske i något rustikare och mindre pyntat skick i Monferrato än i Langhe.

Vinproducenter i de här trakterna att hålla ett öga på är:
*Cascina 'Tavijn - Scurzolengo
*Trinchero - Vianoce, Agliano Terme
*Carussin - San Marzano Oliveto
*Vittorio Bera - Canelli
*Tenuta Il Sogno - San Marzano Oliveto
*Villa Terlina - Agliano terme
*Franco Mondo - San Marzano Oliveto
*Cascina Basalone - Mombaruzzo
och Mauro Vergano som gör kul småskalig vermouth och chinato med bland annat Cascina 'Tavijns grignolino som basvin. Även en del av de lokala kooperativen kan från tid till annan haspla ur sig anständiga tolkningar för vardagslunchbruk av de lokala druvorna; både Cantina di Nizza och Cantina del Monferrato har en del passabla varianter som kostar nästan ingenting på stormarknaderna. Som vanligt ska man akta sig för prestige-flaskorna och sikta in sig på de enklare, ståltankslagrade vinerna.

Restauranger med stabil leverans i området:
*Taste Vin - Asti
*Osteria Eneo - Nizza Monferrato
*Bun Ben Bon - Nizza Monferrato
*La Terrazza - Castelnuovo Calcea
*Da Enzo - Mombercelli

Castelnuovo Calcea

Trinchero; avgjort en av de bästa och mest intressanta producenterna
i Monferrato, och för den delen i hela Piemonte och därmed Italien.

Buteljeringsdags för att frigöra botti-utrymme hos Trinchero.

Höstvy över leriga och märgelrika Vigna del Noce

Vigna del Noce

Barbera leftovers

Vianoce, Agliano Terme

Vigna del Noce Barbera d'Asti 2006 (Trinchero) Barbera är för Monferrato vad nebbiolo är för Langhe, och i sina bästa stunder en eminent terroirförmedlare. Ingen lyckas bättre än Ezio Trinchero med att plocka fram det allra innersta djupet hos den här ofta underskattade och förklenade druvan, men så är det också få som tar den på samma allvar som Ezio gör. Instegsbarberan, som numera heter Terre del Noce, får exempelvis ligga till sig 3-4 år på flaska efter de tolv månaderna på botti innan den säljs och aktuell årgång är 2008...

Vigna del Noce är toppnumret i produktionen och en riktigt stor barbera från de äldsta stockarna. 2006 är den senaste versionen och den bästa årgången av det här vinet vi hittills druckit. Det riktigt osar av valnötter när vi öppnar flaskan, måhända var de gamla ståtliga kastanjeliggarna nyhyvlade på insidan när vinet hamnade där eller också har namnet på backen (noce=valnöt) en faktisk och uppenbar förklaring. Sottobosco, målarpyts, svamp, varmslipad plastic padding och en tjock, tät körsbärsfrukt. Syrorna är fantastiska, lågmälda och dämpade men med en tydlighet och minimalistisk exakthet som man sällan råkar på. Munkänslan är sober och vördnadsfull, inget som bråkar och väsnas. €18 på plats är inget annat än absurt billigt för det här mästerverket.

Vino Bianco [2010] (Trinchero) Just hemkomna till Sverige kan vi inte hålla fingrarna borta från 2010:an av vår orangea favorit Bianco, gjord på arneis och malvasia. Även 2011 hade kommit på flaska men den behöver helt klart lugna ner sig ett år eller två innan vi drar en kork. 2010 är däremot vidöppen för business med sina mandariner, sin aprikos och sina fantastiska citrusblomster. Tanniner med skönt grepp samsas med en moderat syrlighet och en mumsig nektarinlik frukt med tobaksövertoner i munnen. Eftersmaken är lång som en katolsk midnattsmässa och propsar liksom på att man ska ta ännu en slurk. Till en bra robiola och en rejäl bit coppa är det här helgjutet. Inte lika trotsig och svårflörtad som 2007:an, som vi också älskade, utan en öppnare, aningen lättsammare och helt klart elegantare årgång av Bianco. €13 för en flaska på plats klagar man inte heller på.

När man är i Asti ska man absolut besöka Taste Vin (Via Carlo
Vassallo 2, Asti). Mycket bra glasvis vinlista med många kul namn,
framförallt i naturvin- och klassikersvängen, till schyssta priser.
Kanonbra lunchpasta, dessutom.

Lite Langhe-news: Claudio Fenocchio har startat vinbar i Castiglione
 Falletto, alldeles utmed huvudfarleden Via Alba-Monforte.
Namn och logga gentilt utlånade av Stefan Jensen i Köpenhamn.

Utsikt från vinbaren. Monprivato till höger bakom träden och Villero
till vänster om husen ungefär mitt i bilden.

Lunch hos Schiavenza är obligatorisk. Alla klassikerna - vitello tonnato,
bagna càuda, carne cruda, tajarin, ravioli al plin, brasato al barolo,
bunet, torta nocciole osv - i sina allra mest vällagade versioner.
 €33 för menyn och €8 för en pava dolcetto är andra starka argument.

Utsikt från Schiavenzas restaurang. Nebbiolorankorna i Broglio mitt i
bild är fortfarande mörkt gröna.