Jag kan inte tänka mig något mer salivframkallande och njutbart från växtriket - helt oförvanskat, oraffinerat, rått, mikrointerventionistiskt och så sprängfyllt av de vackrast sjungande syror och den sötaste fruktighet som världen någonsin sett maken till - än ett cox's orange sprunget någonstans ur den nord-/östskånska terroiren. Gärna plockat nu, i början av oktober, lite för tidigt så att syrligheten är på gränsen till prövande för den klene, men så närmast obeskrivligt njutbar för oss fetischister.
Det torra, lite sträva skalet ska vara grönt på sin skuggvända halva och lite brunrött på sin solsida när äpplet plockas, för att sedan anta en gulare grundton under lagringen i jordkällaren. Den lilla skafthålan brukar ramas in av gråbruna strimmor av rost som liksom skjuter ut sig i en klotrund orbit och landar i de små, svagt ludna foderbladen på äpplets undersida.
Köttet är halmgult, fast, saftigt, krispigt - det ska låta och knaka rejält när man tar första bettet och bryter loss frukten med sina glupska käftar - med en mycket komplex smakbild som rymmer allt från lite nötighet och honungssötma till en slags metallisk mineralitet. Sötman är rik men väl inbäddad och perfekt balanserad av den skyhöga syrligheten som kan få de flesta spädbarnsunga rieslingar och chenin blancer att gå och sätta sig i skamvrån. Lagringsdugligheten är god, allt som oftast håller de sig i fin form ända till januari eller februari.
Världens utan konkurrens godaste och mest eleganta frukt - vad har väl en kvalmig banan, ett blaskigt päron eller en sur klementin att hämta vid en jämförelse? Och det är här i den lokala myllan den trivs allra bäst och det är nu de smakar som allra härligast. 2013 förefaller vara en suverän årgång så det är bara att bunkra upp.
7 kommentarer:
Jag kan bara instämma i det mesta du skriver, även denna gång.
Den halländska terroiren på Ölmanäset med sin moränrika, småsteniga och sandiga jord produceras Cox´s Orange som faller Vintankar i smaken.
Dock händer det något när de lagras och med den allergin som jag har är de inte ätbara efter lagringen. Just nu, plockade från trädet, är de däremot underbara.
Vid besöket i Ängelholm på Hedentorps lärde jag mig att det är ett protein som utvecklas och som många är allergiska mot. Det finns dock äpplen som inte utvecklar detta protein. Se bara där vad man kan lära sig på en vinprovning bara man befinner sig i rätt miljö!!
Sedär, helt ny information för min del. Man ska kanske iofs ta de ängelholmska rönen med en liten nypa salt då de förmodligen är klent förtrogna med delikatesser som högsyrliga äpplen? Det är ju mest potatis som frodas på de svampiga lerjordarna där. ;)
/Patrik
Tänkte inte på detta!
Testa gravensteine så kommer du ha en ny favorit, enligt mig det godaste äpplet
//J
Proteinet i äpplet är likt det man som nötallergiker reagerar på och ofta korrelerar stenfruktsallergi med nötkänslighet (och pollen). Dock, det är inte lika kraftfullt och vid exempelvis upphettning (läs äppelpaj) så ändras proteinet - och allergin försvinner.
Skön post!
MVH
Niklas
Ett alldeles förträffligt inlägg med en läskande beskrivning! Jag förmodar att det är Cox Orange avses :)
Nej, det är Cox's Orange som i första hand avses (Possessiv, eller i det här fallet möjligen deskriptiv, genitiv i engelskan bildas med apostrof följt av 's'. Cox's Orange Pippin är däremot en vedertagen synonym).
Tack för berömmet!
/Patrik
Skicka en kommentar