Tüsk weekend

Apropå att följa upp sina gamla favoritspår, så plockar vi fram den av oss tidigare så vådligt hyllade spätburgundern från Seehof, med det smått avtändande mellannamnet "Derby", eftersom det vankas ankbröst här hemma ikväll. Och apropå ankbröst så måste vi tyvärr återigen konstatera att vi i Sverige ligger långt efter exempelvis Danmark när det gäller tillgängligheten beträffande denna delikatess. Vi bor visserligen på landsbygden men har omedelbar närhet till alla upptänkliga stormarknadsformat i vårt direkta närområde. Ingen av dessa kan, skam till sägandes, med någon form av regelbundenhet stoltsera med att erbjuda oss frysta ankbröst till försäljning. När vi är i Danmark brukar vi smita inom Føtex i Dragør och tanka på rejält av deras Berberie-andebryst som brukar ligga på ett konstant kampanjpris, någonstans kring 2 för 70 DKK. Grym kvalitet, finns alltid tillgängligt och dessutom i riklig mängd, danskarna är definitivt ett ankätande folk. Och vad beträffar tillagningen känner ni förstås till att man lägger den skårade skinnsidan ned i en torr och kall gjutjärnspanna och låter skinnet brynas rejält i sitt eget fett innan man vänder och kör sista tio minuterna i ugnen?

Spätburgunder Derby Steingrube 2009 (Seehof) Vi har dragit i oss en hel del Derby-nollnior sedan vi fick korn på dem men det var ett tag sedan vi sågs senast. Ingen fara på taket dock, vi känner definitivt igen varandra - en finstämd grönörtig näsa med libbsticka och lite äppelmynta vid sidan av den smidiga morellfrukten. Klart intagande och på många vis mer piemontesisk än rheinsk i sin doftkaraktär. Munledes har vi att göra med en mjuk och följsam spelare men med ett bra bett i syrorna. Inga som helst tecken på ålderskrämpor och hänger med bra till maten - ankbröst med en balsamicosky. Visst skulle en nordpiemontesisk nebbiolo med all säkerhet gjort jobbet ändå bättre men prestationen klockar helt klart in under " väl godkänt". Efter maten slinker det här ned hur friktionsfritt som helst. Bibehållen spänst och flera goda år framför sig.

Weisser Burgunder vom Muschelkalk trocken "S" 2009 (Weingut Ökonomirat Rebholz) Det här plockas fram i avsikt att agera ostvin, och därtill fungerar det helt okej, till milda italienska alpostar av både ko, får och get. Det här är runt och rikt med en doft som andas ananas, ingefära, lavendel och kräftspad. Det är i munnen som problem uppstår när man ska ta sig förbi muren med de fjorton procenten alkohol, trots en diskret fruktsötma och viss syrafräschör. Till ost och lite kallskuret funkar det fint men på egen hand känns det tungt och lite dystert. Intressant vin där man verkligen ansträngt sig för att göra något spännande av den här småtråkiga druvan, och i viss mån lyckas men tippar över på slutet. För varmt år i Pfalz?