Langhe Nebbiolo 2011 (Giuseppe Rinaldi)

Dags att prova Giuseppe Rinaldis LN 2011 och ett gyllene tillfälle utkristalliserar sig att skaffa en överblick över de tre senaste tillgängliga nebbioloårgångarna i Langhe, där nebbiolon från en av Piemontes (Italiens, Europas, världens..?) stabilaste vinodlare får utgöra ett jämförande kalejdoskop över 2009, 2010 och 2011 för oss att ta en närmare titt på.
Först en kort sammanfattning av hur de här tre åren, i stora svepande drag, vädermässigt har tett sig i Langhe:

2009 - Snörik och ovanligt kall vinter. April var sval och riktigt blöt med upptill 300 mm regn på sina ställen, blomningen kom igång någon vecka senare än normalt. En synnerligen het maj satte fart på den vegetativa tillväxten och även juni och juli var mycket varmare än normalt men med få eller inga hageloväder. Augusti kom att bli den hetaste sedan 2003 och värmen fortsatte till mitten av september då det började regna och den fenoliska mognaden avstannade. Nebbiolo plockades från mitten av oktober.

2010 - Tack vare en mycket kall höst och vinter brukar 2010 sticka ut i årgångstabellerna med en av de lägsta årsmedeltemperaturerna det senaste halvseklet (11,5°C). Tillväxtperioden, från mars till september, var dock av närmast klassiskt piemontesiskt snitt där april, maj och juni var svala och blöta medan juli var mycket torr och het och augusti var fuktig och varm. September var regnig och de sena druvorna (läs nebbiolo) skördades inte förrän mot slutet av oktober då det torkade upp. Ett år då odlarna var oroliga för druvmognaden, snarare än syranivån.

2011 - Det här verkar vara året då man på allvar börjar tala om att en reell klimatförändring faktiskt håller på att äga rum i Piemonte och Italien. Giorgio Conterno (Paolo Conterno) för en mycket noggrann och detaljerad årgångsstatisik och han hävdar att 2011 var extremt på många vis.
I mars regnade det dubbelt så mycket som 2009 och 2010. April var riktigt het, nästan som beryktade 2003 - när början av april är så här varm talar man om "falsa estate" eller falsk sommar - och april och maj var de regnfattigaste han minns (3 mm totalt i Monforte). Nebbiolo blommade 9-10 maj och knoppades redan veckan efter - 15 dagar tidigare än 2010. Juli och första veckan av augusti var de kallaste på länge och det regnade en hel del medan resten av augusti och hela september var extremt heta med dygnsmedelvärden på hela 10°C över det normala. Undantaget 2003 så var det på vissa platser varmare under den här perioden än det varit sedan 1895. Skördearbetet fick företas tidigt på morgonen på grund av hettan och de tidiga sorterna som dolcetto for illa av värmen. Nebbiolo skördades redan i mitten av september.

Giuseppe Rinaldis Langhe Nebbiolo är gjord på druvor uteslutande från Ravera, på gränsen till Novello men från ett stycke mark till fullo beläget i Comune di Barolo. Pratar man med andra odlare i Langhe så har förstås nästan alla bara gott att säga om Rinaldis viner i allmänhet och hans lägen i Ravera i synnerhet, som en del hävdar har en närmast gudagiven förmåga att klara sig undan hagel och att inte fara illa under de svåra åren. Det här har kommit att bli ett av våra absoluta favoritviner, alla kategorier, så vi är i vanlig ordning spända på den nya och i det här fallet en smula sära årgången.

Alla former av oro är dock obefogade. 2011 visar genast upp hela sitt register och allt finns där: de syrliga vinbären, de söta jordgubbarna, det nygarvade lädret, den ångande tryffeln, den parfymerade maraschinon, den salta mineraliteten, den grönörtiga kryddigheten. Där 2010:an behöver luft och omsorg för att komma igång ställer sig 2011 direkt på tå och sjunger ut för full hals. Även 2009 kommer loss tämligen omgående men upplevs klart mera stängd smakmässigt. För 2011:an upplevs särdeles generös även i munnen och skulle lätt kunna misstas för det mognaste glaset i trion. Tanninerna är klart mjukare och mera avslipade än de äldre syskonens, syrorna något mera dämpade än framförallt 2010 som skolboksmässigt upplevs som den klart stramare av de tre. Men skillnaderna är på intet sätt gigantiska, de här vinerna har mycket mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Renheten, autenciteten, elegansen och den höga kvaliteten lyser igenom goda såväl som sämre årgångar. Ett signum för en topproducent.

Underbara viner rakt igenom. 2009 och 2011 kanske mer lämpade för snar konsumtion och 2010 den lite kärvare långliggaren i gänget. Jag är glad över att ha bunkrat upp rejält av samtliga och ser till min förvåning att 2011 fortfarande verkar finnas att köpa hos BB Vin. Annars brukar de finnas kvar förbluffande länge hos BaroloBrunello.

Lessrof var tidigt ute och lugnade oss med sin rapport.