Bardolino Umby 2012 (Ca' dei Colli)

Vi har hunnit till lådans sista två flaskor innan vi kommit oss för att skriva om den här lilla pärlan. Detta är nämligen en Bardolino Classico som på något skumt vis bara försvinner (evaporerar?) så fort man drar korken ur flaskan. Men den här gången sitter vi minsann med alla sinnena på helspänn och ska försöka hinna förmedla någon form av intryck innan vi åter skådar insidan av bottenkonvexen...

Bardolino är ju av hävd en lättsam, lättdrucken och okomplicerad vintyp och Umby 2012 är på något vis sinnebilden av allt detta. Detta är ett viktlöst, rättframt, läskande vin som man blir mycket glad av. Inte bara av de närmast omärkliga 12,5 procenten alkohol, utan också av det faktum att det faktiskt fortfarande görs sådana här fräscha och pigga viner av, de vanligtvis så starkt ripasso- och amarone-förknippade, druvsorterna corvina, rondinella och molinara.

Rödbärigt och fruktenergiskt, förstås, med en fräsch kalkighet i doften. Inget att sitta och fjolla med utan fram med käket bara. Och kvällens lasagne är ingen som helst match för den här slitvargen, klockrent med sin saftighet och den mjuka, fina syrligheten sprungen ur väl utmognad frukt. Presterar på topp när det är väl kylt, nära nog kylskåpskallt, enligt min ringa mening.

Vi har testkört Umby mot i stort sett allt tänkbart i födoväg, möjligen undantaget apfelstrudel, mannagrynsgröt och senapssill, och ännu har vinet inte kommit till korta. Det här är kvintessensen av ett matvin, som är lika bekvämt i sällskap med tomatsåser, polenta och ljust kött i alla de former, som med kryddiga marinader, nudlar och den allestädes närvarande vardagswoken.
En riktigt trevlig vintripp som inte bör missas för sina 79 MUK hos Carlo Merolli.

ps - FV's liknelse med beaujolais-villages är ytterst träffande och relevant.