Vi har alla våra idoler, de där som trotsar konventioner och med konsekvent nit lyckas reformera och ändra folks uppfattning om saker och ting, Elio Altare är lite av en sådan typ.
Vi smakade 1990 Vigneto Arborina för några år sedan och har snöat in rejält på Barolo, nebbiolo och Piemonte tack vare det, vi har kanske ändrat vår smakpreferens en aning sedan dess men icke desto mindre är det delvis på grund av Elio Altare som vår vinsamling till 80-85% består av piemontesiskt. Vinovis-Ulrik besökte Elio i höstas och berättar om det och om den fascinerande bakgrunden här.
Vi köpte Barbera d´Alba-nollåttan från Gute-Weine och betalade €15 + frakt. Vinet lagras sex månader på begagnade barriquer och druvorna hämtas från olika platser i La Morra.
Färgen är rödlila och ganska transparent. Hallon, muskot och fin mörk choklad stiger ur glaset. Frukten känns mörk, yppig och plockad i ett moget stadium. En stor och inbjudande doft som innefattar både Apricot brandy, mineraliska subtoner och ett stänk jamaicansk rum.
I munnen spelar rena och klara syror huvudrollen, frukten känns fortfarande mörkmogen, intensiv och temperamentsfull med en lätt hetta i avslutningen. Eftersmaken är tämligen lång och lämnar en torr, lite gipspulvrig känsla på gommen som retar aptiten.
Apropå aptiten så är det när vi ställer grytorna på bordet som allt verkligen faller på plats. Hustrun har inspirerats av såväl de skånska bloggarna som den omtalade filmen och tillagat Julia Childs proverbiella Coq au vin som visar sig vara en mycket angenäm matchning.
Ett vin som man blir glad av, fathanteringen är föredömligt subtil och frukten är rund trots att syrorna är vitala. En del gör sin barbera snäppet syrligare för att den ska tåla lite lagring men den här tycker jag ska drickas nu.
J-ligt bra utan att vara episkt!
(17p/20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar