söndag 19 maj 2013

Barolo 2005 - Trentacinquesima Annata (Parusso)


Pingsthelg är modernistkramarhelg! Inspirerade av FV's rendezvous med Silvia Altare håller vi oss förvisso på behörigt avstånd från Annunziata och korkar istället upp en modern tappning av Monforte-barolo. Fast med en försiktig nickning till hur man gjorde barolo för inte så värst länge sedan - för vad Silvia än säger så var nog inte ALLT nödvändigtvis sämre förr.

Innan den langhesiska cru-revolutionen var förstås gängse modus operandi bland vinbönderna här att göra endast en barolo, med frukt hämtad från alla lägen man ägde eller arrenderade. Inte för att man inte var medveten om varje cru:s specifika egenskaper, utan för att man ville hålla en konsistent kvalitet på sin barolo - så årgångsokänslig som möjligt.

Armando Parusso förfogade över markerna i Le Coste, Bussia och Mosconi i Monforte samt Mariondino i Castiglione Falletto redan när han började göra eget vin 1971. Idag är det barnen Marco och Tiziana som ganska framgångsrikt driver företaget vidare och har profilerat sig som en nutida, nytänkande och modern producent, här i det annars tämligen traditionellt hållna Bussia Sottana.
Den här 2005:an är en jubileumsbarolo där man blandat frukten från de olika vingårdarna, precis som fadern brukade göra, men uppenbarligen vinifierat och lagrat på sitt vanliga vis - med rotofermentation och barriques.

För det är en ytterst tillgänglig barolo, den här cuvéen. En aptitlig näsa med inlagda körsbär, diskret lövbrasa, linolja och mörka violtoner. Mycket elegant och intagande, och smaken fortsätter på inslaget spår. Sammetslena tanniner, medelhöga syror och en stor, varm bigarråfrukt. Inte ett vin som kvalificerar sig som first call till gräddiga svampsåser eller långkok, men perfekt till den grillade clubsteaken eller som pur försommarkvällsnjutning. Är nog så bra den blir nu, resterande flaskor plockas de närmaste åren.

Köpt på plats, vid besök för några år sedan, för runt €25.

16 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Yum... easy-drinking barolo också har sin plats även om den kanske inte får en att famla efter de ädlaste superlativen.

Igår ställde dock Cappellano tillbaka skåpet i det klassiska hörnet med sin nollsexa. Rackarns vilken vinupplevelse! Vilken fulländning! Vilken kärlek!

Synd man inte kunde bjuda Silvia på ett glas.

Vinosapien sa...

börjar känna mig ensam på qvevri-barrikaden...och det där med ekallergi verkar vara övergående...
tipsa mig inte var ni hittat botemedlet;)

Finare Vinare sa...

Hmm... är det bra så är det bra... inte ha förutfattade meningar innan man smakar... fast lyssna väldigt noga på vad lökarna har att säga... skulle absolut inte rekommendera Insieme som botemedel mot ekallergi.

La Spinettas vingårdsviner är väl lämpade för att testa om allergin är på övergående eller inte... får nog bränna av några såna i sommar. Nära grillen!

Italienska viner sa...

VS - Parusso är långt ifrån något skräckexempel, tämligen lätt på handen i fråga om eken. Ett par snäpp under exempelvis Enzo Boglietti, skulle jag drista mig att påstå, som ju är en hyllad Sturkö-favorit. ;)

/Patrik

Vinosapien sa...

du läser mina tankar...boglietti är vad som väntar till söndagsgnocchin...2006 buio närmare bestämt...måste ju hänga med den nya svenska barrique-vågen;)

Italienska viner sa...

Pingsten är ju hänryckningens tid - go crazy!

/Patrik

Finare Vinare sa...

Done! Här blir det cocacola-barbaresco från Spinetta.

2000 Starderi, närmare bestämt. Doftar faktiskt rätt gott ur karaffen ;-)

Carlo sa...

Den sværeste bedrift : ".. inte ha förutfattade meningar innan man smakar."

Good luck!

Ciao,

Carlo

Finare Vinare sa...

Försöka duger, Carlo ;-)

Nä, nu har vi snackat ned Spinetta så mycket att vi faktiskt kan njuta lite av vad de har att komma med.

Problemet är att vinet är så jäkla sött - rena halloncolan. Vi mötte upp med smaker från bortre orienten, speglade de söta fatkryddorna med five spice, rostade jordnötter, vitkål wokad i i brunt socker och soja, därtill fläsk späckat med katrinplommon. Bra möte, om än något dyrköpt...

Italienska viner sa...

Skallebanksvarning på Söders höjder i morgon bittida alltså?
Själva varvar vi ner med Nadia Verruas grignolino - typ en oupptäckt Occhipinti-frappato, men låt det för guds skull bli en bevarad hemlighet. ;)

/Patrik

Finare Vinare sa...

Risken känns väl inte överhängande - mogen ekjuice brukar mer sällan ställa till det.

Faktiskt inte totalt olikt 2000 Tre Nasi i den söta 00-frukten. Lite jolmigt onekligen men rätt gott om förväntningarna inte är alltför höga. Prisnivån är väl egentligen det största abret?

Italienska viner sa...

Hög alkoholhalt? Och vad kostar förresten spektaklet nuförtiden?

/Patrik

Finare Vinare sa...

14,5% enligt etiketten.

Ingen alkoholvärme, bara söta fatkryddor i den aningen träiga finishen och en känsla av menthol i efterklangen.

cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=9034

560 spänn på SB i mars 2004. Idag troligen runt 900, vi har inte köpt några sedan nollfyrorna...

Italienska viner sa...

Nej, det får fan va så med de där designervinerna - en 500-ing extra för noshörningen på etiketten..? Vi håller oss fortsättningsvis till grignolino! :)

/Patrik

Finare Vinare sa...

Sant, næsehornen är verkligen orimligt dyra. Elio Altare och Aldo Conterno är bättre på att försvara sina höga priser.

Vinosapien sa...

även här blev det lite fatad nebba:
http://vinosapien.com/MyTastings?Wine=,657&TasteDate=2013-05-19

och på tal om noshörningar...inte konstigt att vinet är dyrt...djuret är ju utrotningshotat.

och dessutom...priset på malet horn är ju än värre...vet inte vad kineserna hittar på;)