fredag 24 maj 2013

Alexander Valley Cabernet Sauvignon 2007 (Windsor Sonoma)


Dialog ur det äktenskapliga, sjörrödianska köket:
- Vi grillar väl de där ribsen ikväll, med sån där smaskig, kladdig glaze?
- Ja, det blir bra. Någon god couscoussallad till blir väl fräscht?
- Tip-top. Vad dricker vi till tycker du?
- Ta någon Napa-cab.
- ??????!

Ja, ni förstår själva. Chocken, känslan av svek, av att blivit bedragen, av att komma till insikt om att ens hustru har gått bakom ryggen på en. Att hon smugit in små gökungar i vårt heliga, närmast monoetniska vin-rede. Visst, jag kan leva med att där ligger en och annan småelegant fransos eller syrastinn österrikare och ruvar, men det här! En vulgär, bullrig californier, förmodligen plockad på det lokala Systembolaget! Och det skulle inte förvåna mig om det vid en eller annan tidspunkt ingått i det fasta sortimentet! Huh, läge att tillkalla en exorcist av något slag?

Redan när jag häller upp eländet känner jag hur invändningarna stockar sig i tankekanalerna: "jösses vad extraherat", "oj vad mycket ek", "fruktansvärt vad det här känns fixat och trixat med". Men sakta i backarna, det är inte utan att det faktiskt är en viss väldoft som reser sig ur glaset: korinter, nejlika, blåmogna plommon, svart vinbärsgelé, nyhyvlad eneplanka - allt snyggt sammansatt och närmast ståtligt i sitt uttryck.

Och i munnen är det samma visa: våldsamt stajlat men allt i fullständig balans och med kikarsiktet inställt på njutbarhet. Som gjutet till sötman i grillkäket men inte heller oävet på egen hand. Det lyckas faktiskt med konststycket att hålla intresset uppe flaskan igenom, ett betyg som slår de flesta siffror på fingrarna. Vad är detta - börjar man bli en mjukis? Har man fullständigt tappat fjädrarna? Var är syrorna? Tanninerna? Det obändiga motståndet som man brukar älska att tampas med?

Min teori och mitt bålverk är att man på något vis kopplar ur sina stadfästa smakpreferenser när man kliver ur komfortzonen. Jag har hart när ingen aning om hur californisk cabernet brukar smaka så jag kan tillåta mig att ge mig hän och bara njuta, utan att trycka på jämförelseknappen. Dricker jag vin från Piemonte så vill jag att det ska smaka piemontesiskt, vin från Toscana ska smaka toscanskt osv. Eller också börjar jag bara bli soft... Gott var det här i alla fall, men finns tydligen inte längre att tillgå?

Frankofilen smakade också en gång i tiden.

9 kommentarer:

Henrik sa...

Med tanke på Napa Cab-expertens Frankos omdöme om vinet - strömlinjeformat - kan domen över dig bara bli en: MJUKIS! ;-)
Ibland är det ganska skönt att bara öppna en flaska och utan större analys låta den sällskapa med lite mat.
Inte sällan har vin likheter med musik och inte sällan hamnar man där att man gillar något man inte borde eller tvärtom.
Aningen principfast är en sak, men dogmatisk är ju inte så kul att vara ...
Dessutom, om ens bättre hälft smyger in slamkrypare blir det roligare med blindprovning.

Italienska viner sa...

Jag har stor respekt för Frankofilens sakkunskap i ämnet men tillskriver min upplevda komplexitet hos vinet de tre extra åren på flaska. ;)

Finns väl egentligen inget man inte BÖR gilla? Är det gott så är det gott, osv.

Blint vet i katten var man hamnat...

/Patrik

Vinosapien sa...

här behövs terapi...senast en barrique-stinn nebba och nu en cc (inte chianti classico utan en cali-cab)...vart är ni på väg? vad blir nästa anhalt...en rökstinn sydafrikan...en syltig chilenare...men men bor man i ett schlagernäste krävs det antagligen att man följer de mest upptrampade stigarna...

se nu till att försöka återfå fotfästet...ut i lagret och plocka fram något redigt botti-lagrat. följs inte dessa terapiråd är risken överhängande att ni fastnar i vaniljträsket för gott;)

Italienska viner sa...

Inte utan att man kunde räkna med lite knorr från de karga kobbarna i öster. Det är förstås lättare att värja sig mot det frivola och livsbejakande där borta i snålblåsten. Men var lugn, jag ska nog rota fram något riktigt vinägervasst och tandstensblästrande till ikväll.

/Patrik

Frankofilen sa...

Hehe, vilken blast from the past. Såg rubriken och förväntade mig vässade knivar, och så läser jag det här. Softie... ;-)

Vi drack aldrig någon mer flaska av det här vinet. Kul med en återtitt.

Carlo sa...

Indrømmet: jeg også smager i ny og næ og i smug en flaske en eller anden uitaliensk vin, bare med det formål at vende tilbage med større glæde til en "guarda il calor del sol,che si fa vino" (Patrik please oversæt!)

Lessrof sa...

Vi är också allvarligt oroade. Har bokat in en besökstid i mitten av juni. Håller på att bunkra upp med flytande läkemedel som förhoppningsvis kan bota, lindra eller trösta. Det här ser inte bra ut!
Dessutom falsk varudeklaration. Italienska viner kan väl inte innehålla något annat än just det?
mvh
Vän av ordning

E och F sa...

Provade vinet just precis nu, riktigt dåligt i mina ögon. Fanns verkligen inget kvar överhuvudtaget, ingen frukt, ingenting! Surt med en liten restsötma kvar... Men jag kanske fick en dålig flaska eller så är jag bara bitter?

Erik

Italienska viner sa...

Frukt hade vi verkligen ingen brist på. Garanterat dålig flaska, i kombination med att du troligtvis är bitter. ;)

/Patrik