Vi fortsätter med att fördjupa vår bekantskap med Montefalco-producenten Antonelli. Vi gillade den enkla Montefalco Rosso 2008 skarpt medan deras Montefalco Rosso Riserva 2005 var en så pass trist historia att vi inte ens förmådde uppbåda energi nog att skriva en bloggpost om den. Ett högextraherat poängplockarprojekt med en ganska besk och rostad biton, löd vår dom. Ikväll hugger vi in på det tunga gardet och öppnar gårdens Sagrantino-normale anno 2006.
100% sagrantino får ligga på skalen i 15-20 dagar och hamnar ofiltrerat på 500-liters ekfat i 6 månader, för att sedan ligga till sig på 2500-liters botti under 12 månader. Därpå är det dags för assemblage i stora cementtankar och till sist ett år på flaska innan det ställs på hyllorna.
Det här glaset välter ur sig sötlakrits, röda vinbär, maraschino, ungdomlig grönörtighet och dovare krydderier som lagerblad och kryddnejlika. En elegant och rik näsa som är mycket angenäm och njutbar, men det är i munnen saker och ting händer. En tät, nästan kompakt, tanninmatta klänger sig fast runt tungan och på tandköttet, efter det att den djupa och samtidigt läskande nollsex-frukten lagt sig som en rökridå i munhålan. De märgfulla tanninerna och den täta strukturen är ju välkända sagrantinomanér som lätt kan gå överstyr och bli smått påfrestande, men här finns en sublim harmoni och balans som frammanar en nästan manipulativ munkänsla som närmast kan beskrivas som passiv-aggressiv.
Vi äter Nils-Emils svampfyllda kalvrullader med gräddsås och här får sagrantinon verkligen komma till sin rätt, rustik husmanskost med fett och sälta är precis vad den här gynnaren vill sätta tänderna i - oavsett menyns etniska ursprung. Är man bara det minsta garvsyre-masochistiskt lagd bjuder det dessutom full njutning på egen hand. Ljuvligt köttig sagrantino från en stabil årgång. 169DKK/SEK hos Carlo Merolli.
17 kommentarer:
Jag tycker Sagrantino är himla besvärligt. De flesta jag har smakat passar obehagligt väl in på din beskrivning av 05 Riservan, men ibland står planeterna rätt och det blir bara såå häftigt.
Tack för välbehövlig guidning.
Trevligt att se lite Sagrantino på bloggen Patrik och Antonelli är absolut inte fel ände att börja i. De här flaskorna är ju normalt inte helt lätta att hitta men jag ramlade på 2003:an för ett par år sedan och föll pladask trots att 2003 är en årgång jag normalt undviker. Köpte sedan även vingårdsvinet Chiusa di Pannone i samma årgång och har fortfarande ett knippe i "källaren".
Ingen av dem är någon typisk Sagrantino i jämförelse med det halvdussin producenter jag i övrigt haft tillfälle att prova (Brogal Vini/Vignabaldo, Caprai, Còlpetrone, Perticaia, Scacciadiavolo, Terre de la Custodia) men avviker i en i mitt tycke entydigt positiv riktning: mindre ek och också mer högtonat och aromatiskt (mindre bastoner, kanske beroende på lite försiktigare extraktion). Ett elegantare och mindre klumpfotat vin utan att man för den skull kan säga att det är någon lättviktare.
Även om jag uppskattar Sagrantino är Montefalco Rosso något jag numera vanligen hoppar över. Vi har enträget provat en hel hoper men aldrig hittat någon som förtjänar överbetyg. Flertalet har förvisso varit helt OK men inte bjudit på några smakupplevelser utöver vad man kan vänta sig av en tämligen medelmåttig Sangiovese. Att hälften av vinet skulle bestå av något annat än den sistnämnda druvan har jag också genomgående haft svårt att känna.
Även i det här avseendet verkar Sagrantino ha en del gemensamt med Nebbiolo: Bör helst hållas för sig själv och levererar fullt ut bara när druvmaterialet är av högsta klass.
Kan inte annat än hålla med er båda om att Montefalco-producenterna allt som oftast är lite väl glada i hög extraktion och rostade fattoner, ett faktum som vi åter kunde konstatera när vi provade både Caprai och Tabarrini på BB-mässan i Kpnhm häromveckan. Ek-overload och trött kosmetikaraktär rakt igenom. Just därför är jag så positivt överraskad av Antonellis båda basvarianter - friska och livfulla viner, 'högtonat och aromatiskt' som du säger, Anders.
/Patrik
Hmmm. Efter att ha botaniserat lite på diverse bloggar (inte minst din) verkar det svårt att motstå frestelsen att göra åtminstone ett tillfälligt brott mot köpmoratoriet och beställa en "smagekasse" från Merolli: Antonelli, Cascina Cucco (Vigna Cucco), Le Strie Sforzato, Quercecchio och kanske ytterligare några flaskor av Schiavenzas Prapò Riserva som vi överväger att i rent vetenskapligt syfte sätta korkskruven i ikväll. ;) Är det något ytterligare som man absolut inte får missa att plocka med i paketet?
Jag skulle på rak arm säga Mascarellos Toetto Freisa 2005 och Feudo d'Ugnis Fante 2007. Två helt olika viner men med en rad beröringspunkter i fråga om attityd och vinmakarfilosofi. För 95 resp 75 kronor är det dessutom svårartad fyndvarning på dessa.
/Patrik
Tack för dessa heta tips Patrik! Freisa är förstås alltid spännande och jag minns nu din recension av Toetto. Montepulciano har vi tidigare inbillat oss att vi inte riktigt gillar men den prismässigt blygsamma men mycket välgjorda Villa Medoro 2006 har nog fått oss att revidera det förhastade omdömet. Så det lutar åt att jag på ett eller annat sätt försöker knöa in dessa båda.
Har du koll på Le Stries sforzato Anders?
/Patrik
Nix! Har inte en susning. Undrar om någon har det. Detta verkar vara så nytt som det kan bli. Men friskt vågat, hälften vunnet. Det är inte var dag man travar på en helt oprövad Sforzato. Så jag ikläder mig spontant och ohämmat rollen som försökskanin. ;)
Det her lyder skønt, Patrik! Tanninmasochist er ihvertfald mig, så denne må jeg tjekke:-)
Jeg er helt enig med jer begge i at høj ekstration og ristet eg ofte dominerer i SdM - og desuden vil jeg tilføje alkohol, som jeg ved flere lejligheder har følt brænder alt for hårdt igennem på trods af at strukturen i sagrantinovine ellers kan klare en del. Jeg har endnu ikke smagt de mere klassiske SdM (fx Bea eller som her Antonelli), men det ser jeg frem til. Perticaia vil jeg dog fremhæve som en producent som har en lidt lysere og behersket stil med mere sympatisk fadbehandling, som er i nødder/karamel/svampe-genren fremfor kokos/vanilie - dvs ikke så hårdt ristet og kortere tid i tønderne. Tak for flotte beskrivelser!
VH Niels
SdM-nollsexan har i stort sett ditt namn skrivet på sig Niels! En trolig bulls-eye.
Vi har heller aldrig, skam till sägandes, provat någon Paolo Bea - något som vi måste ändra på känner jag.
/Patrik
Håller med dig om Perticaia Niels. Rent generellt tycker jag också Sagrantino (i likhet med Aglianico, men i motsats till Nebbiolo) tål ganska mycket ek utan att poängen med vinet helt går förlorad. Men det var ändå en smärre chock (en mycket angenäm sådan) när jag först provade Antonelli: "Jaha, är det så här Sagrantino egentligen smakar bakom ekfassaden! Det hade jag väl aldrig kunnat tro." ;)
Har svårt att tro annat än att även du kommer att sluta det till ditt hjärta, i vart fall om de vin av årgång 05 och 06 som Carlo nu tagit hem inte vansläktas i jämförelse med de 03:or jag tidigare provat. Jag kastade just ett getöga på LaVINIums årgångstabell ("classificazione delle annate") och kan konstatera att de ger 5/5 för Sagrantino de Montefalco 2005 och 4/5 för 2006. Så det ser lovande ut. Har just beställt en provflaska av vart och ett av de tre viner Carlo har hemma.
Jag skulle förstås också gärna prova kultproducenten Bea. Men de flaskorna är ju inte helt lätta att hitta och kostar dessutom en vacker slant. Vi överväger att ta en svängom till Umbrien nästa sommar så kanske att det då äntligen kan bli av.
Anders - Stefan Jensen(Winewise) har Paolo Bea, Sagrantinon (2003/2005) kostar 500DKK. Låter onekligen som man borde ta sikte på 2005.
/Patrik
Patrik! Glömde nämna i mina tidigare kommentarer att jag inte tror du skall dra paralleller mellan dina upplevelser av Antonellis båda Montefalco Rosso (som ju av dina kommentarer att döma går i helt olika stilarter) och hans båda Sagrantino de Montefalco. Chiusa di Pannone går helt klart (av 03:orna att döma) i samma stil som den "normale" du provat och jag har mycket svårt att tro att du inte skulle gilla den. Skall jag göra någon reservation här är det möjligen att kvalitetsskillnaden kanske inte är tillräckligt stor för att motivera prisskillnaden, inte därför att Chiusan inte håller måttet utan därför att redan basvinet är så bra. Men jag har inte parallelprovat dessa två och har också bara en årgång att utgå från så jag är långt ifrån säker på att detta omdöme är korrekt. Alltså: Tveka inte att även prova Chiusan när tillfälle ges.
Hmm. Jag borde förstås kunnat gissa att Stefan Jensen har även Bea. Det skall vi förstås vara tacksamma för men 500 danska är ju en vacker slant (om än i linje med vad jag hade väntat mig). Jag ser att Enoteca Properzio i Umbrien har 05:an för "bara" 45 euro. Så jag kanske väntar tills vi har vägarna förbi. Man kanske rentav kan tänkas sig ett litet vingårdsbesök. ;)
Anders - Jag kan lugna dig med att Chiusa di Pannone 2005 och Antonellis SdM 2005 ligger och väntar på urkorkning, jag överväger starkt att prova dessa bredvid varandra.
Besök hos Bea låter som en utmärkt idé.
/Patrik
Tänkte väl det. ;) Låter som en utmärkt idé att parallellprova dessa båda. Ser fram emot rapporten och lite jämförande iakttagelser när jag väl hunnit "beväpna" mig för egen del. ;)
Forresten: Kommer jeres vej forbi Supermarco i Kbh's sydhavn, kan jeg anbefale Fongoli's SdM - en elegant og klassisk udgave med lang maceration og 30 måneders bottilagring. Fongoli laver også en enkeltmark 'Vigna dei Sospiri', som jeg ikke har smagt. Basis-SdM'en koster ca. 150+/- dkk, et godt køb.
http://piu-rosso.blogspot.com/2011/06/2004-fongoli-sagrantino-di-montefalco.html
www.fongoli.com
Ser frem til at høre hvad I synes om Chiusa di Pannone!
VH Niels
Skicka en kommentar