Efterlängtat återbesök på Skovlytoften 1

Det var länge sedan sist, alltför länge sedan - säkert ett år sedan. Men idag skedde det äntligen. Och på en utav Danmarks absolut mest stängda dagar, dessutom. Inget nytt för oss, förstås, som ju trotsat lukkeloven förr och vet att navigera oss till de rätta vattenhålen även de dagar Köpenhamn med omnejd för den oinvigde lätt kan te sig likt Harmagedon, två dagar senare eller så. Men med flexibla och kundinriktade vinhandlare är öppettider sällan några problem. När vi ändå är uppe i Holte kan vi ju denna solystra vårdag dessutom göra en påpasslig avstickare till Bakken och i samma slag stänka i stort sett orimliga mängder av rus och lycka över familjens yngsta medlem - en typisk win-win situation, alltså.

I detta närmast överdrivet hipstermedvetna tidevarv i vinvärlden - med oräkneliga smäck- och helskäggsförsedda vinimportörer iklädda oknäppta rutiga flanellskjortor och som slänger sig vitt och brett med uttryck som: sans soufre och qvevri, eller med halvt skitnödiga storstadssommelierer som heter typ Månstråle och inte missar en chans att få sitt ansikte eller namn publicerat och tillika kopplat till vilket hett vinbegrepp som helst som råkar vara the flavour of the month - känns det outsägligt befriande att köpa och snacka vin av och med en handlare som Carlo Merolli. Här står alltid vinets drickbarhet och användbarhet i fokus, aldrig huruvida det man har i glaset råkar vara det mest rätta eller hippa just för stunden.

Vi får med oss en rejäl laddning av vad som av den icke eller måttligt initierade möjligen skulle kunna refereras till som: daily drinkers men som vi hellre vill kalla schyssta, goda och hederliga bruksviner. För vad ska man med vin till om inte dricka och bruka det - ståta och paradera? De skrymslen som därefter återstår i bilens bagageutrymme fylls med allsköns söta delikatesser ur Carlos förvånansvärt lite omtalade men faktiskt smått digra dessertvinssortiment och naturligtvis minst en sommarförbrukning av hans fina olivoljor.

På vägen hem styr vi inom den nästintill övergivna Byen och hämtar upp en låda blandade smørrebrød hos smørrebrødsekvilibristen Aamanns på Øster Farimagsgade, vars etablissement, lo and behold, har öppet en så pass helig dag som denna i det synbarligen högkristna, närmast læstadianska Danmark.
Väl hemma faller vinvalet till de delikata och nyss bärgade anrättningarna, förvisso ogenomtänkt men närmast ryggmärgsreflexartat, på en ståltankslagrad bombino 2012. Bombino är huvuddruvan i frascativinerna från Lazio och detta är första gången vi smakar en 100%-ig variant av densamma. Kombon är inget annat än en fullträff och vinet plockar förnämligt upp såväl dragonen hos Tatar av okseinderlår som den subtila romsältan hos Koldröget hellefisk och den örtiga myntan i tykmælkscremen som vackert pryder Stegt lammeculotte. 65 DKK för bombinon är absurt billigt för ett så läskande och användbart vin och ungefär vad en macka från Aamanns kostar. Skarp fynd-alert, ögonöppnare och en påminnelse till mig om vad vinbotanisering och safari egentligen handlar om.