Rosso Ribolla Nera 2009 (Ronchi di Cialla)

Friulaner, friulaner, friulaner... Funnes det någon vinansvarig vid friuliska handelskammaren och densamme av misstag råkat segla in i den svenska vinbloggosfären de senaste dagarna hade denne nog undrat vad som står på och vad i hela fridens namn man kan tänkas gjort som är så rätt, här uppe i den fjällhöga nord.
Och vi är förstås alldeles för klent byggda för att stå emot trycket så vi plockar upp en tidigare oprövad kandidat. Vi har provat de vita vinerna från Ronchi di Cialla tidigare, med mycket gott resultat. Dags för schioppetton.

Vi ställer den nyöppnad på bordet och häller upp alldeles vinterkällarsvalt, vilket inte på något sätt förorsakar några bekymmer för den här slitvargen. Det här är förstås inte något prudentligt finsalongsvin som hittar på en massa bortförklaringar eller undanflykter och ursäktar sitt beteende om serveringstemperaturen eller glasets utformning inte råkar vara det rätta. Detta är ett vin gjort för att drickas till enkel, rak och rustik mat, gärna vid ett lysrörsbelyst köksbord i ett kök med blankt klinkergolv och inga möbeltassar under de rangliga stålrörsbenen på stolarna så att det riktigt ylar i rummet när man drar ut dem och där en liten TV står och skrålar i ett hörn större delen av dygnet, alla dagar i veckan.

Fräschören och lättheten är betydligt mera påtaglig här än hos de flesta andra schioppettini vi har provat. Okulärt är vinet tätt och mörkt och doften är rik på frukt med amarena och vinbär i centrum, men i munnen dansar det en mycket smidig och spänstig dans. Distinkta syror och en mycket välavvägd , närmast klockren, balans mellan alla bärande element. Egentligen närmast omöjligt att plocka ner till simpla smaknotsbeståndsdelar - det här är ett vin som hör hemma i ett sammanhang, till en måltid med allt vad det innebär. Skulle gärna haft flera...

För fullödig information och berättelser om besök hos producenten mm, hänvisar vi förstås till Ingvar.