Langhe Freisa 2009 (Fenocchio)

Vi har varit på freisa-hiatus här på bloggen den sista tiden, men tro mig; det har slunkit ned en och annan IRL men vi har bara inte kommit oss för att skriva om dem. En Giuseppe Mascarello Toetto 2005, tidigare avhandlad här och här, uppförde sig härförleden med den äran och uppvisade fortsatt fin form och en mycket angenäm begynnande mognad. Giuseppe Rinaldis Langhe Freisa 2011 var däremot i stramaste laget tidigare i somras och bara bad om att få ligga orörd ett par år till, 2009:an var mer direkt och utåtagerande när den provades vid ungefär samma ålder. Freisa kan ju faktiskt vara en lagringskrävande druva när den blir tagen på allvar.

Och tagen på allvar blir den även av bröderna Fenocchio som ursprungligen gjort sin freisa för husbehov. De har ett halvt hektar freise-rankor i de nedre raderna i sina Bussia-ägor. Musten får ligga på skalen i åtta dagar och därefter en tio-månadersvända på stora botti.

Den här har ett mörkt doftspektrum som behöver mycket luft för att komma igång, gärna ett par-tre timmar på karaff. Men när doften väl blommar ut är det blåbär, rönnbär, frisk vitblommighet, järniga mineraler och gröna örter som gäller. Ett snyggt sammansatt och osedvanligt elegant doftpaket. Munnen bjuds på slånbärstajta tanniner, hög syra och en tjusig mörk fruktpastill. Definitivt matkrävande men en alltigenom imponerande välkomponerad strukturell smakupplevelse. Mycket bra, helt i linje med allt övrigt som hittar ut ur den här cantinan/cantinorna.