fredag 31 januari 2014

Langhe Nebbiolo 2010 (Giuseppe Rinaldi)


Bistra januari i midvinterskrud förefaller vara högsäsong för nebbiolo i den svenska vinbloggosfären - förvisso en städse status i just det här hushållet. Men när Frankofilen i förbifarten råkade nämna Giuseppe Rinaldis Langhe nebbiolo 2010 i sitt senaste inlägg, då fanns det på något vis ingen återvändo.

Lite grann urtypen av elegant nebbiolo är det vi har att göra med. En skir, porös hallonfrukt med accentuerande rökpuffar och eterneller. Munnen är slank och spänstig som en vidja med lätta finpulvriga tanniner och distinkta men sympatiska syror. Smakprofilen har mer gemensamt med kusinerna i Piemontes nordliga utmarker än med systrarna och bröderna i Langhe. En ren uppvisning i smidighet och elegans och en Langhe nebbiolo som besitter åtskilliga vitvinsartade kvaliteter, för närvarande. Löjligt bra - poesi och lyrik på flaska!

Ska vi fortsätta på inslaget spår och koppla vinet till en miljö- och musikreferens så är det en kall, alldeles stilla fjord med höga karga granitväggar som leder in ett dovt ljus från en lågt stående sol som är på väg ner, som uppenbarar sig för mitt inre. En ren, lång ton ljuder som till att börja med upplevs nästan transparent men som efter hand blir allt mer intensiv, en stark melodi utkristalliseras där komplexiteten ligger i det enkla, det avskalade, där allt liksom kokar ner till själva kärnan. Ett extremt genuint anslag och en musik (eller ett vin) som inte hade kunnat komma från någon annan plats i världen. Ett tveklöst personligt statement men med en geografisk identitet lika självklar som Paco de Lucias smattrande andalusiska flamenco, Parkers intensiva midtown-bebop eller Jobims bubblande brasilianska bossa.


 

8 kommentarer:

Lessrof sa...

Där vreds kniven om ännu en gång för att man missade 10:an...
Tur att den föträffliga beskrivningen kan få en att uppleva vinet ändå på något sätt!

Kjetil Finsrud sa...

Jeg har någrå av den här. En positiv utveckling altså sedan sommaren 2012 tolker jag det som. Tydeligen nått någet av sitt dryckfönster. Skal bli kul att följa i tiden framåt. Tack för notat!

Italienska viner sa...

Kjetil - Jo, utvecklingen har varit positiv. Kommer säkert att hända ytterligare ett och annat framgent men de här tål att nypas av med jämna mellanrum - är ju så ljuvliga redan nu!

Lessrof - Misströsta ej, även de "svaga" åren är ju mer eller mindre strålande från den här producenten. 09 och 11 dricker ju också utmärkt nu, om än med aningen dunklare framtidsutsikter?

/Patrik

Lessrof sa...

Absolut. Vi snackar verkligen i-landsproblem. Ser fram emot 2012. Antar att du har lite koll på det som vanligt. Ännu en bra årgång ett jämnt årtal? Svalare än -11?

Italienska viner sa...

12 definitivt svalare och mer "klassisk" än 11. Verkar kunna bli ännu en intressant jämn Piemonte-årgång.

/Patrik

The Ultimate Wine Kick sa...

Gillar dina poetiska associationer till vackra solnedgångar och du träffar extra rätt i den oansträngda välklangen i Beppes viner. Vi prövade 2010 brunate (dem får inte ha två crus på etiketterna längre, så Le Coste får stryka på foten) från fat i november och satan vad balanserad den var och redan med ett ganska rent bråddjup. Gäller att få tag på dem när de släpps.

Kul att höra nebbiolo langhen är så bra också.
Vi kommer att lägga upp ett inlägg om vårt besök hos Marta och Beppe snart.

Italienska viner sa...

Jo, "poetiska associationer till solnedgångar" är mitt forte.
Ser fram emot att läsa om ert besök hos Rinaldis.

/Patrik

The Ultimate Wine Kick sa...

Hehe. Det tog bara knappt ett år innan det utlovade posten om vårt besök hos Giuseppe Rinaldi och då vi testade 2010 brunate. ;) Ursäkta, men här den efter mycket väntan Giuseppe Rinaldi