torsdag 28 mars 2013

Aglianico del Vulture Divinus 2006 (Terra dei Re)


Aglianico är en tuffing som i regel tål en hel del smisk i fråga om källararbete och vinmakande. Terra dei Re's Divinus kommer från gamla, riktigt lågavkastande stockar och har fått ligga sitt första år på barriques av varierande ursprung och ålder. Fast här har inte eksmekningen direkt resulterat i len harmoni och lättsmält raffinemang.

Vi snackar sågtandande taggtrådstanniner som förvrider tunga, tandkött och munhåla till oigenkännlighet. Vårt lama försök att muta denna mastodontiska garvsyreoffensiv med en stackars gräddig svampsås till de ricottafyllda tortellinisarna, känns smått patetisk. Man får uppfattningen att den enda vettiga matmatchningen i det här läget vore ett drypande, spettgrillat vildsvin a´la Obelix och en riktigt pluripotent, infarktinducerande gratäng, badandes i ost och grädde.

Ett mycket tätt och tajt vin med gott om generös aglianico-aromatik i doften - balsamico, läder, plommon och söta bigarråer. Munnen skvallrar om att det här kan ligga till sig under åtskilliga år framöver ety här finns fin fruktfyllnad i botten. Fast vi fyller på med samma producents, i dagsläget betydligt mera harmoniska, Nocte 2007 istället.

4 kommentarer:

Lessrof sa...

Där kom Divinustestet man väntat på!
Gillar ju sådana här rivjärn så det låter som inköpsläge av både detta och Nocte.
Synd att det finns så mycket annat man också vill köpa. Vi snackar verkliga I-landsproblem...
Ha en glad och skön påsk!

Italienska viner sa...

Som rivjärnsälskare bör du kolla upp Divinus. Bra vin, gäller bara att matcha med mat som kan ta för sig.
Vi har även Pacus kvar att testa men den är ju utspädd med 15% pinot nero så stilen torde vara annorlunda än trad-aglianico.

Glad Påsk på er också, och det ska bli kul att ses nästkommande helg!

/Patrik

Henrik sa...

Det här låter ju närmast som om de hällt sagrantino i barriquerna snarare än aglianico.
Jag gillar tanniner, men min gräns går hitom att bli blästrad i munnen ...
Visst har aglianico tanniner, men det här låter som om den fått väl mycket smisk i källaren - kommer frukten verkligen att överleva tanninerna?

Italienska viner sa...

Mnja, skilladen mellan aglianico-tanniner och, säg, nebbiolo-dito är ruffigheten och avsaknaden av skir elegans i aromatiken. Jag upplevde extraktrikedomen och intensiteten i Divinus som ovanligt "på", och munkänslan kändes som ett resultat av detta. Smiskat i källaren eller i vingården - vad vet jag? Frukt finns det 'buckaroos' av så det är garanterat inga problem att lagra i något decennium.

/Patrik