fredag 7 november 2014

Pochi Filagn Barbera d'Alba 2009 (Lorenzo Accomasso)


Det är med viss vördnad man öppnar en pava partisan-juice av den här kalibern. Inte för att det handlar om något obscent prissatt eller mytiskt överdekorerat medaljmonster, utan snarare för att det inte är så lätt att hitta och komma över de här flaskorna. Och så lämnade ju det där besöket i somras en hel del outplånliga avtryck. Således rycker det onekligen lite extra i extremtraddokramartarmen när man häller upp den här täta, mörka skapelsen på karaff. Jag sneglar nyfiket på det gnistrande glaskärlet och med jämna mellanrum går jag bort och tittar till och klappar den ömt under eftermiddagens lopp. Det är kanske inte alltid direkt nödvändigt att lufta sin barbera d'Alba men efter vår encounter med det här reduktionsmonstret i somras finner jag det rådligt med en ymnig syrekontakt så att det hinner lugna ned sig innan vi åter introduceras för varandra.

Håller man karaffen mot solljuset, som alltid ystert dansande ute på fönsterblecket, tycker man sig liksom se hur vinet kippar efter andan, nästan så att man inbillar sig att det bubblar och fräser lite grann där inne, och släpper ut små pustar av lila ånga ur flaskan ibland. Som om det vore en av Miraculix' e-kolvar.
Det är ju svårt att låta bli att ta en sniff lite då och då. Det som möter en är en salig blandning av lätt härsket fårfett, surikatburarna på zoo, svettig polyester, lacknafta, vinättika och unken tryffelolja. Lite luft skadar nog inte...

Doften både vecklar ut sig och kommer samman, så småningom. Det där lite härsket feta förtrollas till hasselnötter och tryffel, ättiksticket blir till en tät mörkröd fruktmatta. Och då är nog detta bara början på metamorfosen, ge den ett halvt dygn till så har det garanterat gått ihop sig ytterligare. Doften är närmast ofattbart rik och kräver sin sniffares fulla uppmärksamhet.
Meanwhile, i munnen väntar syrorna...

Syrorna är grymma. Jag skulle nästan drista mig att säga morbida, diaboliska, katatoniska. Tänk dig en bedrägligt mustig och inbjudande mörk frukt beströdd med lite älskvärt mandelmassiga övertoner som yppigt bjuder in dig och så fort du sätter läpparna till glaset, redo att börja klunka så: tjong! snärtar en vinande rottingpiska över tunga, gomsegel och tandhalsar. Kraski teran², typ. Den masochistiskt lagde belönas dock ymnigt ty efter en djup klunk händer det fantastiska saker med munhålan, små sensationer och efterdynande kittlingar som man inte visste gick att framkalla och de 15 procenten skickar iväg en eftersmak lång som ett katekesförhör, rakt in i kaklet.

Det här är snudd på magi på flaska - barbera i en inkarnation som man aldrig tidigare kommit i kontakt med. Som om Cappellanos '03-vildbase Ab Normal och Nadia Verruas girlpower-barbera Bandita skulle få ett kärleksbarn. Inte ett spår av det smått förhatliga Marc deGrazia-epitetet "La Morra-elegans", bara ren och skär energi och en flaska full av jävlar anamma.

ps - Ni som undrar; "Pochi Filagn" betyder "några rader" på piemontesiska (pochi filari på italienska). Och ja, 2009 är den senast släppta årgången.

7 kommentarer:

Henrik sa...

Aaaaaah! Så härligt att läsa. Nästan lika mycket energi i posten som i glaset. Sitter med en slatt Montevertine 2007 kvar i glaset och känner kärleken flöda.
Det är något visst med de här som förmår uttrycka
något så starkt i glaset.
Nu väntar jag bara på Vinosapiens aningen molniga protest.

Carlo sa...

Quanto costa ??

Italienska viner sa...

Carlo - €20 från handlare.

Henrik - Tack, Montevertine 2007 är sannerligen inte fy skam just nu.
Re:Vinosapien så vet jag inte om han hunnit komma hem ännu. Han ringde vi 16-tiden när han var i Köpenhamn men sedan har han ju en bra bit till att köra rakt norrut. Vi hör nog av honom i morgon.

/Patrik

Johannes sa...

Trevlig läsning!

Och dom där syrorna känner jag igen från -99 Riserva. Något som kännetecknar hela linjen?

Italienska viner sa...

Något som kännetecknar gammaldags piemontesisk vinmakning? Barbera har ju väldigt intensiv syra och låter man den få spela ut hela sitt register, no holds barred, så kan det bli så här. Något som de allra flesta vinmakare nuförtiden verkar vilja tämja och få bukt med.

/Patrik

Piu Rosso sa...

Ah herlig post, Patrik!!
Jeg fik jo TO glas af den 09'er mens vi ventede på dig, haha!
Jeg så noget der lignede en giga-landing Accomasso på din instagram, hvordan og hvad? Fortæl:)
God weekend!
Niels

Italienska viner sa...

Ja, Niels, ett härligt, galet vin. Måste varit på gränsen att konsortiet godkände det. Eller vågade de inte något annat? ;)

/Patrik